Gästskribenter

Konsertrecension: Lisa Ekdahl spritter av glädje på Tyrolen

9 augusti, 2022 by Gästskribenter

Artist: Lisa Ekdahl med band
Plats: Tyrolen i Blädinge
Datum: 29 juli 2022
Tid: 1h35m
Betyg: 4

Tyrolen är en absolut fantastisk plats för konserter i det här lite mindre formatet. Cirka 400 betalande gäster, sittande publik fick plats inne på rotundan, den gamla dansbanan. Stämningen är verkligen på topp när Lisa och bandet kommer in på den vackra lilla scenen. Handklapp, fotstamp och allmän allsång redan från början. Den sköna jazzmusiken som bandet levererar är absolut outstanding. Musikaliskt hantverk av högsta klass. Lisa Ekdahl är en svensk jazzdrottning med en karriär som nu spänner över snart trettio år och eftersom hon inte är mer än 51 år, fyller just dagen för konserten, så hoppas jag på många många år till med Ekdahl och hennes tänkvärda visor, framförda med ackuratess.

Det var riktigt härligt att höra låtar från hela den breda spännvidden hon har under sin karriär. Klassiker från hennes egna tidiga skivor på svenska, låtar från hennes samarbete med Sebastian Poe, andra låtar från hennes skivor på engelska, covers från Så mycket bättre och från senaste albumet Grand songs och så en del nytt på svenska igen. Lisa Ekdahl håller mycket hög klass på allt det hon gjort och gör. Ser du att hon kommer till något ställe i din närhet: köp biljett och gå dit!

Alla dessa fina ord om konserten till trots så snubblar femman ned och blir en fyra (kanske 4,7)men det beror inte på bandet, det beror inte på Lisa Ekdahl och det beror inte på framförandet. Det handlar om publiken. Publiken är nästan lika viktiga som artisterna på en konsert och för mig har det blivit svårare och svårare att gå på konsert med fulländad glädje för det finns alltid ett tjog underliga människor som gladeligen betalar 500, 600, 700 eller mer för att sedan sitta eller ställa sig långt fram och skrikprata så de förstör för mängder med folk runt omkring sig. En del kan inte ens förmå sig att fatta att de stör, förstör trots att ordningsvakterna går fram och säger till dem både två och tre gånger. Jag förstår kanske på någon nivå att de inte kan släpa ut dem från spelplatsen när de ”bara är glada och skrattar”. Men alla andra som betalat 500, 600, 700 eller mer för att få en konsertupplevelse då? Ska de bara stå ut med att gubbkärringar av båda de vanligaste könen är mer intresserade av sig själva, sin gräsklippare och senaste semesterresan, än vad konstnärerna på scenen förmedlar?

Slut på gnällspalten.

Avslutningen på konserten blev lite extra. Efter den låt som avslutat alla hennes konserter i sommar, Vem vet? tog publiken spontant upp och sjöng för födelsedagsbarnet och det gick inte att ta miste på hennes förtjusning. Då fick vi ytterligare en låt, men jag kan faktiskt inte för mitt liv minnas vilken det blev, men jag tror det var ”Öppna ditt fönster” som fick avsluta.

Konsertrecension: Lars Winnerbäck intog Kalmar

9 augusti, 2022 by Gästskribenter

Artist: Lars Winnerbäck med band
Datum: 4 augusti 2022
Plats: Fredrikskans IP
Speltid: 2h20m
Betyg: 5

Det har hunnit gå några dagar sedan konserten i Kalmar men jag är fortfarande uppslukad av upplevelsen. Inramningen var minst sagt lite annorlunda. Fredrikskans ligger omgivet av byggplatser och lyftkranarna som ramar in arenan ger en skön industriell känsla åt spelplatsen. Den södra läktaren var avstängd men norra var öppen för den som ville gå dit och sätta sig. Några hundra besökare valde det alternativet. Resten gjorde sitt bästa för att trycka in sig på den 30 meter långa delen från scenen till staketet som stängslade in alkoholförsäljningen. Den ytan var nog bortåt 60 meter lång, och förstås hela fotbollsplanens bredd. Det var väldigt skönt för andra konsertbesökare, att de som ville fokusera på alkohol och småprat kunde hållas en bra bit bort ifrån oss som vill stå vid kravallstaketet framme vid scenen.

Kärleken som strömmar mot bandet när de äntrar scenen på utsatt tid är stark, nästan så man skulle kunnat känna den i luften om sånt gick. Men jag tror Lars Winnerbäck och bandet upplevde sig varmt välkomnade till Kalmar. De tackade för det välkomnandet med att genomföra en fullpoängare till konsert. Det var glada miner, sköna skratt och uttryck av genuin och varm tacksamhet från musikerna till publiken och tillbaka under hela kvällen.

En handfull låtar från den senaste skivan spelades men det märktes att Winnerbäcks publik är uppdaterad och har lärt sig texterna. Allsång i var och varannan låt, givetvis och av förklarliga skäl, starkast och ihärdigast i de verkliga klassikerna.

Konsertens inledande del var textmässigt vass och tydligt samhällskritisk på ett sätt som jag tycker är viktigt ännu. Efter Hjärter Dams sista sång, med Winnerbäck ensam på scen med akustisk gitarr vrids spelningen till en lustfylld resa där låt på låt lyfts fram som på en eriksgata genom landet på granit och morän. Björn Afzelius skrev i låten Odyssevs: ”En lyckad afton kan det bli rena förbrödringen” och det är vad vi får uppleva på Kalmar FF:s gamla hemmaplan. Förbrödring, försystring, kärlek, glädje och ännu mer glädje.

Vi är några tusen lyckliga själar som vandrar den långa, väldigt långa, vägen förbi byggarbetsplatserna ned mot centrum efter konserten. Lugnt och tryggt går vi meter för meter, jag tror alla har ett nästan fånigt leende på läpparna. En del sjunger på låtar som fastnat extra mycket. Ingen visar minsta tendens till dåligt humör trots den långa trånga vandringen. För hur skulle man kunna vara vresig efter en sådan lycksaliggörande konsert?

Låtlista i Kalmar
Älvens industrier
Själ och hjärta
Dom tomma stegen
Sen du var här
Min älskling har ett hjärta av snö
Vem som helst blues
Skjutna stad
Blåser bort
Utkast till ett brev
Hjärter Dams sista sång
En tätort på en slätt
Lågsäsong
Åt samma håll
Granit och morän
Om du lämnade mig nu
Elegi
Hugger i sten
För dig
Söndermarken
Extranummer:
Tror jag hittar hem
Elden
Extranummer 2:
När hjulen rullar
Kom ihåg mig

Några rader om det fantastiska bandet han har med sig måste också sägas. Jerker Odelholm på bas, Carl Ekerstam på gitarr, Tomas Hallonsten på klaviatur och trumpet, Therese Johansson på gitarr och sång samt den makalösa trummisen Jonna Löfgren utgör ett så tajt och välspelande band som en artist kan önska. Se dem om du får chansen i sommar. Det är några spelningar kvar innan hösten kommer.

10 augusti i Uppsala, 12/8 i Kristianstad, 13/8 Huskvarna, 19 augusti i Oslo, 20/8 i Lillehammer, 26 augusti på Zinkensdamm i Stockholm och avslutningen den 27/8 i Linköping.
Biljetter hittar du här.

Högerextremism, kriminalitet och terrorism göder varandra

18 juli, 2022 by Gästskribenter

Rouzbeh Masarrat är aktuell med en romanen ”Brinnande kåk”. Han berättar själv om romanen och varför han känner att han måste skriva den:

Romanen handlar tre karaktärer med olika bakgrund vars vägar kommer att korsas av yttre omständigheter men också till följd av deras egna handlingar. Sam är andra generationens invandrare, han bor i Husby där han inte riktigt passar in och fotbollen är tänkt som hans biljett från orten, misären och utanförskapet. Han blir dock kickad från laget då han saknar säsongavgiften, i brist på annat hänger han i centrum där den gängkriminella Karim försöker värva honom. Zakaryia flyr vistelselandet Iran för att ta sig till Sverige och förverkliga sin dröm, att kunna studera och skapa sig en bättre framtid, men tappar bort sin lillebror Hussien någonstans på vägen. Väl framme i Sverige hamnar han på ett HVB-hem där den krigsskadade landsmannen Alireza ständigt prövar Zakariyas gränser. Jonas är en medelklass kille som bor på Södermalm, efter en incident i city postar han ett olämpligt inlägg på Facebook. I skolan utmålas han som en rasist och flickvännen Moa ber om ett uppehåll. Jonas blir ensam, isolerad och deprimerad. Han flyr till mörkret på nätet där han knyter nya kontakter med personer som visar sig tillhöra vitmaktrörelsen.

Jag började skriva romanen 2016, som en reaktion på dåvarande åsiktskorridoren som jag ansåg var problematiskt. Att kalla människor för rasister var enligt mig en förenkling, och skedde alldeles för lättvindigt. Även förnekelse av omvänd rasism var något som jag fann kontraproduktivt. Jag ville helt enkelt förstå och gestalta processen där en person dras till, eller drivs till högerextremism. Under tiden jag skrev boken har samhällsklimatet förändrats, och debatten i det offentliga rummet tangerar numera till främlingsfientligt. Åsiktskorridoren var extrem, skapade frustration och ilska som ledde till nuvarande extrema tillståndet som i sin tur skapar frustration och hat mot majoritetssamhället. Jag tror att de senaste bilbränderna är tecken på detta, och att polariseringen lär fördjupas om vi fortsätter i samma spår.

På grund av detta bestämde jag mig för att ändra temat i ”Brinnande kåk” från rasism/omvänd rasism till polariseringen i dagens samhälle där en möjlig framtidsscenario gestaltas.
Inför valet ville jag därför få igång en debatt för att problematisera de strukturer och mekanismer som leder till att vissa söker sig till högerextremism, andra till kriminalitet, en annan till terrorism, och hur dessa fenomen göder varandra. I grunden och botten handlar dessa destruktiva fenomen om människor som hamnar utanför, som ur ett klass perspektiv delar livsvillkor. Dessvärre tenderar stigmatiserade/marginaliserade grupper att beskylla och bekämpa varandra istället för att blicka uppåt mot de strukturer och maktförhållanden som hindrar dem att leva ett drägligt liv. Detta är, enligt mig, upplagt för en tragedi.

En lovande turnépremiär med Ulf Lundell

18 juni, 2022 by Gästskribenter

Ulf Lundell 17/6-2022
Huskvarna Folkets Park
Publik: 2018 betalande.
Betyg: 4

Det kändes att det var lite spänt inledningsvis när bandet gick på inför en publik på lite drygt 2000 personer i Huskvarna Folkets Park prick halv åtta på fredagskvällen. Men det släppte ganska snart, det märktes att de trivs med varandra. Ulf Lundell skriver i Vardagar 6 att det här blir sista turnén med det här bandet. Men det sa han 2015 också och ikväll i Huskvarna är det samma band, som spelade på den turnén. Janne Bark, Surjo Benigh, Jens Frithiof, Andreas Dahlbäck, David Nyström och Marcus Olsson utgör alltså sommarens band.

Konserten inleds energifyllt med Hungerdepartementet och Den natt som aldrig dagas för att sedan följas av mer stillsamma En droppe vatten och Så mycket äldre, för att sedan växlas upp igen med Den vassa eggen innan det var dags att bli nostalgiska på allvar. I det korta, och som så ofta väldigt underhållande, mellansnacket talade Lundell om hur nostalgi betraktades som galenskap av forskningen på 1600-talet men att forskningen idag talar om nostalgi som något helande och viktigt. Jag tänker att nostalgi är båda sakerna: en galenskap som trots allt är helande och viktigt för oss människor när den kommer i rimliga doser. Det är i år 40 år sedan milstolpen Kär och Galen kom. Därför skulle hela plattan hyllas och vi fick samtliga låtar från skivan med bibehållen låtordning. Det var sannerligen en fin present.

Jag var fjorton år när Kär och Galen släpptes och jag hade bara några år tidigare fastnat för Lundell genom skivorna Ripp Rapp och Längre inåt Landet som jag hört hos syrran. K&G köpte jag, antagligen på Domus i Bengtsfors, och jag spelade nästan sönder min skiva. Tre låtar fastnade extra hårt hos mig och de är fortfarande några av mina absoluta favoriter. När jag kysser havet var nog den första låten som sög tag i mitt inre på ett speciellt sätt, men de två som än i dag ligger väldigt högt på favoritlistan är Herrarna och Laglös och i Huskvarna 2022 fick jag höra alla tre på samma gig. Av publikreaktionerna att döma var det ganska många som fick sina nostalgikickar tillgodosedda.

Det finns förstås alltid trista typer på konserter, som tanten som gapade om Kär och Galen mellan varje låt under inledningen. Som tur är höll hon i alla fall käften efter att de spelat den låten. Eller snubben som ropade om 6767 mitt under framförandet av Kär och Galen-plattan och som senare gastade om Öppna Landskap trots att de redan spelat den. Det ska fan vara artist och orka med dessa ömkliga besökare som inte förmår låta konstnären besluta om hur verken ska presenteras. Är det pubkulturen där någon stackars trubadur agerar jukebox åt fulla människor, som förstört konsertkulturen?

Tänk om folk gjorde likadant på teatern. Öh, spela argbiggan! mitt under Hamlet.

Efter Kär och galen-nostalgin spelades den ljuvliga Senare år följt av FoxF och Idiot City och sedan Isabella som första extranummer. FoxF är en låt jag gillar skarpt. Det är så lätt i cancelkulturens tidevarv att bli utmålad som något man inte är. Att Lundell drog en liten lans för en ömklig man som tappat sina uppdrag må kanske vara hänt, men det behövs folk inom äldreomsorgen så den karl som inte längre får skriva i stora tidningar, kan säkert göra nytta på andra håll.

Spelningen klockade in på 2:15 vilket i mina ögon är perfekt längd för en sommarkonsert. Det annars obligatoriska publiktacket uteblev dock då Lundell skyndade av scenen efter Gott att leva. Det var kanske lite snopet för många utav oss, men vem vet varför en lite äldre man på snart 73 år plötsligt får lite bråttom av scenen? Jag skulle gissa på att det trängde på helt enkelt. Det är sånt som händer, även den bäste. Enligt setlistan som skickades ut till oss av arrangören, skulle även Om sommaren ingått i setet men den ströks. Kanske i sista stund, kanske innan gigget, eller så var det bara applådtacket som ströks i slutet. Who know’s and who cares?

Ikväll spelar Ulf Lundell med band i Karlstad och jag tror de som går dit kommer få se ett mer avslappnat band, nu när premiärnerverna är borta.

Sedan tar turnén en månadslång semester och återkommer igen i början av juli.

12 juli Stora Gåsemora gård, Fårösund
15 juli Skansen, Stockholm
16 juli Furuviksparken, Furuvik
20 juli Kronovalls vinslott, Österlen
23 juli Waterside, Mariestad
26 juli Dalhalla, Rättvik
27 juli Hugo Parkfestival, Norrköping
29 juli Borgholms slottsruin, Öland
30 juli Folkets park, Malmö
4 augusti, This is Live, Falkenberg
5 augusti Trädgårdsföreningen, Göteborg
7 augusti, Beitostølen Live, Norge
9 augusti Sentrum scene, Oslo Norge
12 augusti Folkets park, Västerås
och slutligen
13 augusti Lindesbergs arena.

Festivalsommaren brakar igång med Muskelrock

6 juni, 2022 by Gästskribenter

Efter pandemiåren är ordningen äntligen återställd. Muskelrock på Tyrolen i Blädinge utanför Alvesta var åter och allt kändes som förr. Du kanske inte vet vad Muskelrock är? Det är alltså den lite mindre, lite gemytligare och mycket skitigare hårdrockfestivalen som inviger sommaren varje år. Med två scener och ett cirkustält pumpar festivalen ut obeveklig heavy metal i dagarna tre.

Vad vore för övrigt en hårdrockfestival utan burlesk varieté? I cirkustältet bjöds på genuin burlesk. På bilden här ovan ser du uppseendeväckande promotion för nämnda föreställning. Eld drar alltid blickarna till sig.

Huvudattraktion på fredagen var supersköna Girlschool och de bjöd verkligen på en kavalkad av klassiskt snitt. Det går givetvis inte att nämna Girlschool utan att skicka en tanke till Lemmy Kilmister (1945-2015) som varit det bandets största promotor. Det både hörs och märks. Arvet efter Lemmy lever vidare, inte bara genom klassiska plattor från Motörhead utan även genom de här fantasiska damerna och alla de inspirerar på flickrummen runt om i världen. Girlschool bjöd på en timmes grym underhållning för den månghövdade publiken. Just det, en timme spelade huvudattraktionen på fredagskvällen. Det är en suverän princip som Muskelrock kör med. Alla band får en timme och inget mer. Det gör att man slipper sega och utdragna solon av alla de slag. Man får en timme rock ’n’ roll, that’s it. Det är ju för att ha kul man går på festival/konsert. Vill man beundra gitarrgnidande och trumsolon kan man säkert köpa någon liveplatta istället. Fredagens andra huvudattraktion måste nog sägas ha varit Bullet från Växjö, för vad vore Muskelrock utan Bullet?

Horisont

Lördagen inleddes starkt med auktion av allehanda memorabilia innan dundret brakade igång igen. Höjdpunkten för mig på lördagen var Göteborgsbandet Horisont som är ute och gör sina allra sista spelningar, för att sedan läggas ned. Från början av sin karriär 2006 har de förgyllt hårdrockscenen och nu, 16 år senare, lägger de av med den äran. Inne på den trånga scenen i Rotundan gick de på strax efter 21 på lördagskvällen och en timme senare lämnade de inte bara den scenen.

Sångaren Axel Söderberg har kvar sin imponerande falsettröst och även om det svajade lite på tonerna i mellanregistret inledningsvis lät det riktigt bra. Rösten tog sig dock snabbt och öset var som det skulle efter inledningen. Musiken var svängigt tung, läckra progressiva inslag och gedigen hårdrock som visserligen mer än doftade 70-tal men som tveklöst hörde hemma i nutid. Det är lite sorgligt att konstatera att bandet lägger ned, men jag hoppas de återkommer i nya konstellationer.

Publiken inne på den gamla dansbanan njöt, dansade och hoppade när bandet öste på från scenen. Det kändes som en fin hyllning till ett framstående band och jag är övertygad om att det gick fram till bandet att publiken älskar musiken och kommer sakna dem.

Tyrolens vänner har i sedvanlig ordning bjudit på en brakande hård folkfest med besökande från stora delar av världen. Muskelrock återkom verkligen med den äran. Det är inte utan att jag redan längtar efter nästa års festival, men innan dess bjuds det på mängder av härliga evenemang på Tyrolen. Vad sägs om premiären på Kalas? Lisa Ekdahl kommer också senare i sommar. Kalabalik på Tyrolen återkommer och Obygden cirkusfestival är en annan festival som ska bli spännande att bevista. Punk Illegal är en tvådagarsfestival och vad den handlar om hörs kanske på namnet. Kolla hela utbudet på denna fantastiska festplats på deras egen webb.

Gästskribenter

Footer

Om oss