Ennio Morricone, känd för mycket filmmusik. Slog igenom med musiken till ett antal spagettiwestern på 60-talet. Prisad med både ett polarpris 2010 och en Oscar 2016. Nu gör han en får man förmoda sista turné för han är ändå 90 år fyllda.
Det är vackert, enligt uppgift över 200 personer på scenen. Ennio får med sin ålders rätt sitta ner på en stol i dirigentpodiet. Första delen av konserten är bra men känns lite tråkig. Just delen från den italienska spagettiwestern fick mest applåder, men delen efter pausen, är magisk, filmmusik när den är som bäst. Tårframkallande, gripande och omfamnande.
Med musik till över 500 filmer, turnerande i över 60 år, är det ändå väldigt trevligt att få en sista chans att få se och höra Ennio Morricones musik dirigerad av den som skapat musiken. Trots att det finns så många filmer att ösa ur, tar han med ett stycke som är outgivet.
Det är ganska publikfriande, det är enkel musik att lyssna på, även om du inte har några film att se till. Det finns en kärlek från publiken till Ennio Morricone, redan vid första entren möts han av stora applåder. Som vanligt helt svartklädd vandrar han fram och tillbaka till sin plats. Det blir tre extranummer, och sen kliver han av scenen. The maestro har nog lämnat en scen i Stockholm för sista gången. Tack för musiken.
