Titel: Isidor och Paula
Författare: Ola Nilsson
Förlag: Natur och Kultur
Utgiven: 2015-01
ISBN: 978-91-27-13207-8
Andreas och Elin är två kusiner, som står varandra väldigt nära. Deras mödrar är systrar och båda ensamstående mödrar. Barnen tar namnen Isidor och Paula efter två hästar, som funnits i mormoderns stall. Dessa förblir deras namn i resten av boken, vilket förstärker känslan av saga. Elin blir svårt misshandlad av sin mamma Agnes, vilket medför posttraumatisk stress och psykisk sjukdom för henne i vuxen ålder. Det är stark och otäck läsning, men nödvändig för förståelsen av historien.
Boken inleds med en dikt av Rainer Maria Rilke, Orfeus. Eurydike. Hermes. Det är Rilkes version av den antika grekiska myten om Orfeus och Euridike, där lyrspelaren Orfeus övertalar Hades att låta hans älskade Eurike bli levande igen. Myten sägs handla om konstnärens förhållande till verkligheten.
I Rilkes moderniserade tolkning tycks Euridike stå frågande inför Orfeus starka begär till henne och undrar t o m Vem? när guden säger att Orfeus brutit löftet och vänt sig om.
I Ola Nilssons bok Isidor och Paula har myten omtolkats i nutidens vardag, Isidor (Orfeus) kör tunnelbana i sin underjord, där han ständigt är nervös att någon, kanske Paula (Eurydike), ska hoppa framför tåget. Bokens första del handlar om Isidors arbetssituation med belysande av olika makthierarkier bland de anställda på arbetsplatsen. Den andra delen går tillbaka till barndomen och beskriver hur Paulas psykiska sjukdom grundläggs genom en grym fortlöpande misshandel från mammans sida. I den tredje delen beskrivs Isidors försök att rädda henne upp ur mörkret, från källaren där hon bor som hemlös och från psyket dit hon regelbundet återkommer. Men frågan är om Paula vill bli räddad, bokens beskrivning av Isidors rätspåriga normalitet, i ett statiskt samhälle med regler och krav, gör att detta framstår mer som döden än det till synes destruktiva liv som hon lever.
Det är en mörk berättelse om två ensamma och hårt åtgångna själar. Men språket är vackert och poetiskt, orden är exakt avvägda mot varandra och sprider ett skimmer över sidorna. Jag får en stark läsupplevelse av Ola Nilssons Isidor och Paula och rekommenderar den gärna.
Text: Vivian Gustin