Om två tredjedelar av riksdagsmännens bloggar får kommentarer, då är det inte så där jättedåligt.
Men DN vill verkligen göra en höna ur en fjäder. Vår största morgontidning har nämligen granskat riksdagsmännens bloggar och räknat ut att en tredjedel inte får kommentarer och därav drar DN slutsatsen att det är ett fiasko.
”Riksdagsmännens bloggar ett fiasko”.
Det är rubriken i pappersupplagan av Dagens Nyheter, som just nu ligger på vårt frukostbord.
På nätet har DN tonat ner rubriken tlll ”Minimalt intresse för riksdagsmännens bloggar”.
Nästan var fjärde riksdagsledamot – 83 av 349 – bloggade i mars i år. DN har gått igenom samtliga.
…
Om man utgår från antalet kommentarer på bloggarna så är de flesta långt ifrån att nå någon bloggtopp:
• 51 av bloggarna hade färre än tio kommentarer under hela månaden.
• 31 av dem hade noll kommentarer.
Jag tycker inte det går att dra slutsatserna att intresset är minimalt. Jo, jag kan tänka mig att flera av de folkvalda i sina bloggar inte berättar så mycket, att de inte använder bloggens möjligheter att komma närmare sina väljare. Men att de börjat är ett bra steg. Det kan ta tid att lära sig använda bloggen på ett interaktivt sätt. Först måste en bloggare inse att en blogg är inte en megafon. Blogg är inget bra verktyg för en megafon. Den som vill föra dialog med sina väljare, den har en bra utgångspunkt för att blogga.
Och det gäller även mediers bloggar. Majoriteten av traditionella mediers bloggar är inte startade med tanken att få en dialog.
Hur ofta svarar en redaktionsmedlem på kommentarer i sin blogg?
Jag har testat och lämnat kommentar flera gånger i flera bloggar, speciellt i SVD och DN. Nej, jag får inga svar av journalisten som bloggar.
I flera fall är bloggen dessutom bara ett verktyg där journalisten skriver kortkorta inlägg som är betydligt mer illa skrivna än deras övriga texter. I exempel på det är när DN:s Mattias Dahlström bloggar från Melodifestivalen. Kortkorta inlägg som inte på något vis är tänkta att de ska öppna för kommentarer.
Åter till DN:s undersökning. Om en tredjedel inte får kommentarer, borde det rimligen betyda att två tredjedelar får kommentar. Det är en stor majoritet. Alltså borde bloggarna inte betraktas som ett fiasko. Den rubriken är bara till för att tidningen måste dra på något. Det har helt enkelt varit en nyhetsfattig dag och då måste soppa kokas på spikar.
Nej, det är bra att politikerna börjat blogga. Det är ett bra steg. I en del fall kommer det säkert att öka deras kontaktnät med sina väljare.
Andra bloggar om: politik, journalistik, rubriker, medier, granskning, riksdagsmän, Dagens Nyheter
Jag vet inte om detta är en del i DNs hatkampanj mot blogagr, eller om de verkligen är så okunniga om bloggen som verktyg. Personligen blev jag impad över att så pass många av riksdagsledamöternas bloggar hade kommentarer. Sen är det ju på inga vis något som säger nåt om hur många som faktiskt läser dem. Som du säger så kommenterar folk helst där de får hamna i en dialog med blogagren, men om de inte ser en chans till det kan de ändå ta sig tid till att läsa inläggen.
Och som du säger är bloggen något som måste få ta tid att växa, det är inte som ett TV-program som ska slå direkt och annars läggas ned. Det tar tid att hitta rätt ton och ämnen och att känna sig bekväm med den. Jag är villig att ge riksdagsledamöterna lite mer tid – kanske tanken är att det ska ge DEM något också, inte bara oss väljare.
I min bloggroll har jag själv två (S)-riksdagsmän, Peter Hultqvist och Morgan Johansson. I båda fallen har jag valt dem för att de skriver intressant – när de gör det.
Peter har en ganska lång bloggpaus just nu, men han uppdaterar annars sin blogg praktiskt taget dagligen. Till nackdelarna med hans blogg hör att han inte brukar svara dem som kommenterar.
Morgan uppdaterar inte sin blogg tillräckligt ofta för min smak, men det kan ju ha att göra med att han har andra uppgifter som måste gå före, kanske också på att han är småbarnspappa.
Generellt kan man om många politikerbloggar säga, att bloggarna i fråga tror att det räcker att skriva några pliktskyldiga texter om hjärtefrågor, egna eller partiets, och på så sätt nå väljarna, särskilt de yngre väljarna. Många av de här politikerna begriper inte att de, för att bli lästa, måste skriva engagerande och personligt, uppdatera ofta och också föra dialog med läsarna.
Till Enn Kock: Jag tycker också att ganska många politikerbloggar (dock inte alla) skriver mer som megafoner. Men undantag finns, till exempel Eva-Lena Jansson.
Jag tror att det är något som kommer att ta lite tid att lära sig, att inse att bloggens – och för den delen internets – styrka ligger i dialogen.
Men DN:s granskning var uselt gjord. Tänk oatt dra slutsatsen att det är fiasko när faktiskt två tredjedelar har kommentarer.
ja två tredjedelars majoritet brukar räknas som en kvalificiferad majoritet inom den politiska världen, det är bl.a. det som krävs (med val emellan) för att ändra grundlagarna här i landet.
Dessutom, som nämns, att räkna kommentarer är väl knappast en värdemätare?
Men det visar dock på graden av kvalitée av tidningen DN:)
Jo. Höna av en fjäder. Själv blev jag mest förvånad över att fina-morgontidningen använder sig av begreppet riksdagsMÄN. Inte riktigt i takt med tiden…