Vad är en blogg? För mig är det viktigt att en blogg kommunicerar, att den har kommentarer, svarar på kommentarer och länkar till andra bloggar, deltar i bloggvärlden. Därmed inte sagt att en blogg har skyldighet att släppa igenom precis alla kommentarer, det finns en del troll som bara vill pissa på andra medmänniskor. Därför modererar jag kommentarer här. Fast 99 procent av kommentarer klickas igenom.
Men nu är det inte kommentarer jag ska diskutera här utan frågan om vad en blogg är. Stefan Stenudd tycker inte att Kulturbloggen är en blogg.
Stenudds argument:
Egentligen är bara en av dem en riktig blogg – resten är snarare att betrakta som kulturtidskrifter på nätet.
Jag tycker det är Stefan Stenudd som sitter fast i en gammelmediesyn på bloggar. Han tror att bloggar ska vara som en krönika. Men då hade ju bloggar inte behövts. Gammelmedia gör ofta så. När deras reportrar börjar blogga: då skriver de helt enkelt personliga betraktelser, krönikor och breder ut sig. I de flesta fall utan att länka till andra, utan att låtsas om att det finns en debatt utanför deras lilla krönika. Om de råkar ha kommentarer svarar det oftast inte på dem. Ingen kommunikation.
För mig är kommunikation en central del i vad som gör att jag kallar något en blogg. Att en sajt/blogg kommunicerar med sina besökare och omgivningen.
Stefan Stenudd hakar upp sig på desajnen också:
Kulturbloggen är nästan samma sak, vilket syns redan på dess utformning: mer som en tidskrift än en blogg.
Bloggexperter utomlands har förresten siat inför framtiden och säger att den typ av design som Kulturbloggen har, av magasinstyp, är den som kommer att dominera bloggvärlden framöver.
När bloggar kom, då var det så kallade filterbloggar. En person filtrerade nätet och samlade länkar inom ett område. På så sätt behövde inte alla
Att breda ut sig med sina egna personliga åsikter om allt eller att skriva dagböcker om sitt liv – det var inte så bloggar såg ut från början.
Nu, idag, kan en sajt som görs i ett bloggverktyg se ut på både det ena och det andra sättet.
Stefan Stenudd hakar också upp sig på att Kulturbloggen ibland har gästbloggare, personer gör ett och annat gästinlägg. Liksom han hakar upp sig på att Bokhora har flera bloggare. Så enligt Stenudd är alltså gruppbloggar fusk. Lustigt sätt att se på bloggvärlden.
Så: sammanfattningsvis: för att vara en blogg enligt Stefan Stenudd måste en blogg vara en mans, eller en kvinnas verk, och den får inte ha en design där flera inlägg syns på förstasidan.
Lustigt.
Jag har skrivit en bok om bloggar, jag har bloggat i sex-sju år, varit med i seminarier, pratat bloggar i tv, driver ett tiotal bloggar – men en blogg har jag inte. Enligt Stefan Stenudd.
För min del är jag rätt trött på bloggar som bara breder ut sig: ”Jag tycker, jag vet, jag, jag, jag … egot, egot, egot.”
Jag tycker om personlighet och personligt engagemang, men det är inte många bloggar som bara breder ut sig om sitt egna i ur och skur som jag orkar följa i åratal. Javisst, jag skriver vad jag tänker och tycker av och till, men jag tycker inte det är vad som karaktäriserar en blogg. Det gör ju gammelmedias krönikörer också: breder ut sitt ego.
Det finns plats för en mängd olika bloggar på Internet, ute i cyberspace. Jag gillar bloggar som BetaAlfa, som har koll inom ett område, Jag gillar en del bloggar med personliga funderingar kring händelser, som kluriga Stationsvakt. Och jag tycker definitivt att en gruppblogg som Bokhora är en blogg.
Och för den delen: jag är stolt över Kulturbloggen. Den är inte perfekt, vilken blogg eller vem är det? Men jag kämpar på och har min vision om att i den förena både mitt journalistiska hantverk och mitt blogg- och webbkunnande. Och jag och mina gästbloggare har kul under tiden.
Pilutta dig, Stefan Stenudd. Så det så.
Fotnot: Stenudds utfall kom med anledning av Aftonbladets nominerringar till Stora Bloggpriset.
Andra bloggar om: bloggar, medier, gammelmedia, mediedebatt, Stora Bloggpriset
Jag håller inte med Stefan Stenudd. Däremot fattar jag inte vad kulturbloggen gör i sossebloggen. För inte handlar det om socialism eller nåt om sossarnas idelogi. Sossebloggen bör väl vara en politisk kampblogg.
men som sagt jag har väl lika rätt som fel, för det finns inget som är rätt eller fel.
Detta inlägg kanske är upplyftande. eller kanske avlyftande .Vi får se.
Bertil: När jag växte upp i arbetarrörelsen var litteratur, teater och kultur viktigt, Jag envisas med att hävda att den är det. Och jag är medlem i s, så varför skulle inte min syn på kulturpolitik vara en s-blogg?
Så himla viktigt är det inte att det behöver spammas in inlägg på sossebloggen.
i all evighet Det finns betydligt viktigare saker.
litteratur , teater är det överklass kopplar av med . medan den fattige inte har en chans gå på sådana tillställningar live.
Dock gör det nytta via televisionen.
Dock som livsgnista, försörjningsmedel för de som utövar yrket kan det vara oerhört viktigt, precis lika viktigt som det är en katastrof när volvoarbetare avskedas, kulturarbetare avskedas, verkstadsarbetare avskedas, sjuksköterskor
förlorar jobben.
Tur du har mig så du får några kommentarer, Det är kanske det du väntar på?
Bertil: Du har en elak ton, vet du det? Att kalla våra inlägg för spam. Är det ditt sätt att göra reklam för socialdemokraterna genom att ha en översittarattityd mot partikamrater? Illa, illa.
Är du medveten om att du sårar andra?
Vad en blogg är var den stående frågan på bloggträffarna när jag började gå på dem. Det var kul och kreativa diskussioner. Hoppas du kan vara med någon gång på någon sådan diskussion.
En del tycker jag att du förlorat i bloggkänsla med det formatet du valt i och med att det inte går lätt att gå in på din blogg och se vad det är du skrev senast, det tycker jag är en brist. Datumordning tycker jag är ett kännetecken på en blogg. Sedan vill inte jag hindra utvecklingen, möjligen är du före din tid, men idag är Kulturbloggen inte vad jag spontant skulle se som en blogg om jag kom in till den.
Vad är spam då? Jag vet inte, personligen tycker jag att du och alla som pingar allt till t ex Intressant främst för sin egen skull skulle ställa en rannsakande fråga till er själva ”det jag skriver nu tillhör det något mer välskrivet?”, och ibland låta bli att pinga, det skulle stärka trovärdigheten som bloggare. Det är väl vad du skriver i din bloggbok också?
Jag tror att många bloggare skulle tjäna på att pinga mindre för att bygga upp/behålla sin trovärdighet.
Slutligen tycker jag vad som är en blogg eller inte är rätt oväsentligt, det är innehållet som ska räknas. Bloggen är ett format som kan variera.
Synd om du blir sårad, men en blogg där komentarer får ges,
Där kommer också åsikter, den tonen behöver inte vara hård enbart för att
den uttrycks precis som den som kommenterar tycker.
Jag tycker alliansens politik är elakare i.o.m den tär på människors
livssituation och ger enorma fördelar för de som redan har fördelar.
Vill du inte ha kommentarer så avslutar vi det nu.
Rosemari, jag tycker att du är orättvis när du insinuerar att jag hör till skaran av journalister som bloggar ”utan att låtsas om att det finns en debatt utanför deras lilla krönika. Om de råkar ha kommentarer svarar det oftast inte på dem. Ingen kommunikation.”
Det dräller av kommentarer på min blogg (om jag vågar kalla den det) och jag är mycket flitig med att svara på dem – senast på din kommentar där 😉
Däremot vet jag att jag är dålig på att länka till andra bloggar i mina inlägg. Jag ursäktar mig med att jag än så länge i hög grad bedriver en kritik av gammelmedia, så det blir logiskt att oftast länka till dem – men jag siktar på att vidga perspektiven.
Det där med att personlig betraktelse skulle vara egot, egot, egot – det är en oförskämd förenkling. Mycket i vår värld blir inte fullödigt beskrivet utan den personliga kommentaren. Vad är kunskap värd om den inte leder till åsikter? Vad är konst och kultur som man inte får tycka till om?
Och självklart får en blogg ha en design där flera inlägg syns – så ser ju så gott som alla bloggar ut. Men din och flera andra har en design som uppenbart härmar tidnings- och tidskriftssidor, och det tycker jag är gammaldags.
Jag har inte heller något principiellt emot gruppblogg, men många av dem är för mig internetversioner av tidningsredaktioner, likaså deras innehåll. Bokhoran, t.ex., är en samling litteraturrecensenter. De skriver som tidningarnas recensenter och hela bloggen har ett upplägg som härmar tidningarnas kultursidor. Det tycker jag också är bakåtsträvande.
Ja, jag hävdar med dårens envishet: en del så kallade bloggar beskrivs mer träffande som nättidskrifter eller nättidningar.
Bry dig inte Rosemari, han är bara medvetet taskig, det tyder på ett mediokert inre liv.
Han verkar dessutom tro att s-bloggar är en enskild blogg och har inte förstått vad en portal är för något. Lägg inte energi på honom, skriv en bra bloggning istället. 🙂 Gärna något om kultur.
Tiil Stefan: Nej, jag insinuerade inte. Jag syftade inte på dig.
Men för min del är de mest intessanta bloggarna de som inte skriver som inte utgår från att skriva om vad de själva tycker om allt.
Dessutom tycker jag det är en stor fördel med bloggar att det är så lätt att publicera sig att människor som inte jobbar inom medier också kan skapa sådant du kallar tidskrifter på nätet. Det tycker jag bara är bra att de kan.
Till Åsa: Det skulle aldrig falla mig in att posta ett inlägg här som jag inte tyckte platsade att definieras som intresant.
Rosemari,
din blogg är en bra blogg! Jag läser den regelbundet med behållning och glädje.
Det finns en enkel defintion av ”blog”, vilken jag fritt översätter till svenska.
En blogg är ett medie på internet, där dess skapare fritt framför sina åsikter. Blogg ger oftast tillfälle till kommentarer från utomstående.
Fortsätt Rosemari som du börjat. Läs de negativa kommentarer med ”utvecklande och fundersamma ögon”, precis som du gör idag.
Det är du som bestämmer vad du skriver om och du skriver bra!
Min morfar sa till mig:
”Lyssna alltid på kritik, men bry dig bara om det som kan göra dig bättre.”
Mig veterligen är ”blogg” ett publiceringsverktyg. Vad vi fyller våra bloggar med är helt upp till oss själva; jag ser inte problemet.
Det förvånar mig att du tar så illa vid dig av vad Stefan Stenudd menar om din blogg. Den är nominerad till Stora blogg priset, något som är få förunnat. Kan du få ett större erkännande?
Jag tycker om att blogga med Stefan, och vi har ofta helt olika perspektiv på ting, men jag som är en nybörjare på just bloggning skulle aldrig låta en enskild persons åsikter förnärma mig. Dessutom är min blogg ”mitt land” och där regerar jag:-)
Du låter sårad i sättet du bemöter Stefan. Kanske du inte är det, vad vet jag. Det kanske bara är ditt sätt att uttrycka dig. Det verkar som att du med all din kunskap om bloggar ändå måste försvara dig, vilket för mig ser ut som om du känner dig träffad.
Ser man till viken typ av bloggar som nomineras till Stora blogg priset så inser man snart att det lönar sig att ha din typ av blogg. Gratulerar till nomineringen!
Kram från Pennelina
Pennelina: Tack för fina ord. Nja, jag är inte förnärmad, men för mig är det tvärtom; jag tycker att det ofta är roligare med bloggar som inte alltid bara skriver om vad de själva tycker. Det betyder inte att jag inte uppskattar sådana blogg, men jag följer fler som liksom Kulturbloggen håller koll på vissa områden.
Nu tycker jag det finns plats för olika slags bloggar och jag tycker du uttrycker det bra: min blogg är mitt land och där regerar jag.
Det var väl mer stt jag är förvånad att Kulturbloggen inte kategoriseras som blogg av Stefan Stenudd, med tanke på hur många år jag varit med i bloggvärlden. Så jag var nog mer förvånad än förnärmad.
Sedan är det alltid intressant att diskutera bloggens format. Det är ett ämne som engagerar mig.
Rosemari, jag håller absolut med dig om det goda med att internets olika verktyg gör det lätt för alla, oavsett tekniska kunskaper och resurser, att publicera sig på internet – i blogg, hemsida, nättidskrift eller vad som helst.
Det är den största demokratiska nyordningen sedan den kvinnliga rösträtten, och den största ladvinningen för yttrandefriheten sedan 1700-talets upplysning. Allra minst!
Plötsligt har det fria ordet verkligen blivit fritt.
Låter förnuftigt, Rosemari! Vi behöver helt säkert en diskussion om detta med format.
Tack för ditt svar och lycka till vidare!
Ja, Rosemari, din blogg är bland de bättre. Oavsett partifärg.
Bry dig inte om sura gamla gubbar som inte begriper sig på media som inte består av papper eller prat från en liten låda.
Nicklas, Stefan är en flott man i sina bästa år som förtjänar respekt för sin kunskap och för sina åsikter. Vi behöver inte kliva på en för att upphöja en annan. Det är skillnad på att ha en åsikt och på att gå till angrepp på person.
Kram från Pennelina
Pennelina: Jag tror inte Nicklas syftade på Stefan utan på den socialdemokrat som vid flera tillfällen attackerat Kulturbloggen för att vi enligt honom ”skriiver dynga” och inte tar upp de utsatta situation.
Sorry, Nicklas! Men principen är den samma – det ursäktar jag mig inte för!
Jag måste säga att jag har svårt för formatet. Förstasidan ger ett väldigt ”bläddrigt” intryck, man måste scrolla upp och ner för att leta efter senaste inläggen.
Det blir på nåt sätt ett mellanting mellan blogg och tidskrift. På en blogg förväntar jag mig att den senaste ändringen sk vara det första jag ser när jag kommer in, i en tidskrift ska det komma ett nytt ”nummer” med en massa nytt material i en klump.
Detta blir lite mitt emellan, och det enda sättet att följa ”att det händer nåt” blir via RSS’en.
Bortsett från den här synpunketn på layouten kännetecknas annars kulturbloggen av det som innehållsmässigt är viktigt med en blogg, just kommunikation och nätverkande.
Men jag frågar mig om inte ordet ”blogg” ändå kanske ska reserveras för något som dessutom har vissa formatattribut?
Vilka de är kan jag inte riktigt specificera, men ”blogg” är inte det jag kommer att tänka på när jag går in på din förstasida, den är mera som en portalsite till en massa separata bloggar.
Laakso har börjat med nåt liknande, och jag är inte helt med på att det heller är en förbättring…
Jörgen: Jag måste erkänna att jag förstår inte. Senaste inlägget ligger alltid överst här.
Så jag måste be dig konkretisera.
På bloggar av vanlig gammal stil måste man leta efter gamla inlägg.
Här finns det senaste överst plus att det finns en del ”gamla godingar” att hitta lättarre, istället för att behöva leta i arkiv.
Nej, jag har svårt att ta till mig kritik som säger att det senasta bör ligga överst – när det är precis det som det gör här.
Sedan förstår jag inte heller vad det är för fel att vidareutveckla, att försöka hitta nya former. Om blogg ska se ut som de första bloggarna gjorde då borde det bara vara blålänkar.
Det jag menar är att om man vill hoppa in och kolla på tex de tio senaste inläggen eller inlägg publicerade de senaste två veckorna så får man bläddra runt ganska mycket.
Det jag tycker om med bloggformatet är just till stor del FORMATET, att man enkelt kan kolla vad som hänt ”sen sist”.
Det är möjligt att det bara har med ovana att göra, men men ska inte förakta värdet av etablerade standarder, de har fördelen att man har en mental mall som är lätt att hitta i.
Jörgen: Jo, man hittar väl på olika sätt och gillar olika slags strukturer. Vad jag tycker är negativt med den klassiska bloggstrukturen är att inlägg inte kan leva särskilt länge.
Med min struktur ligger det senaste överst och sedan syns olika kategoriers inlägg som puffar
Jag blir ofta besviken när jag letar på andra bloggar och jag vill hitta något som inte är dagsfärskt.
En fördel till exempel med min struktur är ju att om man vill läsa särskilt vad jag bloggat om när det gäller kulturpolitik är det ju bara att klicka på knappen överst där det står Politik, då kommer alla i en lång rad. Den som hellre vill läsa om musik klickar på knappen för musik. Speciellt i en blogg som uppdateras flera gånger om dagen som den här gör, tror jag den strukturen är en fördel.
Men man fungerar på olika sätt, som sagt. Jag tycker det finns fördelar och nackdelar med olika strukturer. Men för min del har jag svårt att inse att strukturen skulle avgöra om något är en blogg eller inte.