Skånska Operan ger ”Rigoletto” i maffiamiljö
Musik: Giuseppe Verdi
Libretto:Francesco Maria Piave
Svensk översättning: Mira Bartov
Sett föreställningen på Bäckaskogs slott
8 juli 2012
Nu är det sommar för nu har Skånska Operan haft premiär på årets uppsättning. För andra året i rad satsar man på ett verk av Giuseppe Verdi, nämligen ”Rigoletto” och förra året var det ju som bekant ”La traviata” eller ”Den vilseförda” som den kallades tidigare.
Regissören, Ola Hörling hade förlagt handlingen till den amerikanska maffiavärlden typ 1930-talet. Jag undrar fortfarande varför för enligt min uppfattning utspelar sig handlingen egentligen i den av kompositören valda ursprungstiden, om man bortser från att man varken klädde sig på det viset eller bar en revolver i ett axelhölster.
Detta är dock bara att konstatera som ett påpekande för det medförde i övrigt inga större problem med föreställningen som sådan utan det verkade tvärtom om som sångarna trivdes rätt bra som små och stora maffiabossar.
Om sångarinsatserna fanns en del i övrigt att önska och särskilt gäller det två av de ledande huvudrollerna, där jag imponerades av och till av både Peter Haeggström och Dardan Bakraqi i sina partier som Rigoletto respektive Il Duce.
Dardan Bakraqi var i sina bästa stunder helt lysande, men ändå kändes det som det är något som fattas, som jag inte närmare kan förklara. Kanske handlar det om att han inte ger sig själv tid att stanna upp och koncentrera sig på sin sånguppgift?
Peter Haeggström var också stundtals mycket bra för att inte skriva lysande, men han lyckades inte riktigt med att visa den djupt tragiska sidan av Rigolettos dubbla sidor, men det tror jag mest beror på regissörens regiupplägg, samtidigt som jag måste konstatera att han var definitivt jämnare framförallt sångligt än Dardan Bakraqi.
Bland de övriga rollerna noterade också utmärkta prestationer och här vill jag särskilt framhålla Sebastian Duran, som Marullo, Eric Roos, som Sparafucile, men också Daniel Christopher Wren, som Monterone.
På damsidan imponerade Maria Demérus storligen, som Gilda, men något annat hade jag inte väntat mig efter att ha upplevt henne senast i ”Kärleksdrycken” på Folkoperan. Mycket bra var också Erika Tordéus i rollen som Sparafucile´s syster Maddalena och detta omdöme gäller det sångliga såväl som det sceniska.
En särskild eloge vill jag gärna lämna till den fantastiska orkestern ingen nämnd och ingen glömd, men om sanningen skall fram så var jag ju rätt förtjust i Daniel Fjellström´s cello-spelande, men som helhet fungerande alla med ett stort MVG.
Sceniskt var det en fin upplevelse och scenografin visar ju att det med ganska enkla medel går att göra det bra i all sin enkelhet. Det är också rätt imponerade att se att alla sångare medverkar och hjälper till att få allt att flyta finns, men det är naturligtvis en absolut nödvändighet för ett operasällskap som fullgör sitt uppdrag som ett turnerande operasällskap.
Avslutningsvis kan jag även i år konstatera att även årets uppsättning tål att ses flera gånger och det får väl vara ett så gott betyg som något. Själv skall jag försöka se uppsättningen åtminstone ytterligare en gång, och kanske blir det i samband med Copenhagen Operafestival i slutet av juli.
Recensioner
Lars-Erik Larsson i Skånska Dagbladet
Carlhåkan Larsén i Sydsvenska Dagbladet
I rollerna:
Rigoletto – Peter Haeggström
Hertigen – Dardan Bakraqi
Gilda – Maria Demérus
Sparafucile – Eric Roos
Maddalena – Erika Tordeus
Monterone – Daniel Christopher Wren
Ceprano – Tomas Öhman
Marullo – Sebastian Duran
Borsa – Christer Arwidson
Giovanna & Grevinnan – Helena Magnusson
Orkester:
Kapellmästare/piano – Max Lörstad
Violin 1 – Tove Wadenius
Violin 2 – Rebecka Lassbo
Viola – Christos Pashalidis
Cello – Daniel Fjellström
Kontrabas – Carl Svensson
Produktion:
Regi: Ola Hörling
Kapellmästare & musikaliskt ansvarig: Max Lörstad
Orkesterarrangemang: Daniel Fjellström
Scenografi: Leif Persson
Kostym: Fredrika Lilius
Producent: Åsa Jensen
Turnéledare: Ludvig Uppman
[…] Här kan du läsa mina och andras tankar om föreställningen […]