2 dagar i New York
Betyg: 3
Regi: Julie Delpy
Biopremiär: I höst
Det är besvärligt med uppföljare. Man längtar och hoppas, men i slutändan blir man nästan alltid besviken. Julie Delpys 2 dagar i Paris är en film som jag vårdar ömt i mitt hjärta. Snygg, smart och rolig, med underbar dialog. Åh! Vad jag tycker om den. Nu till hösten kommer alltså 2 dagar i New York och spänningen har, åtminstone för mig, varit olidlig. Hur är den då? Jovars, helt okej.
I 2 dagar i New York får vi veta att det nu sedan länge är slut mellan Marion (Julie Delpy) och Jack, men att de som resultat av Parisresan nu har en son tillsammans. Marion har gått vidare och lever numer med radiovärden Mingus (Chris Rock) i en gigantisk vindsvåning. För att stötta Marion vid öppnandet av hennes nya fotoutställning kommer hennes pappa, syster och systerns pojkvän (som Marion tidigare dejtat) hela vägen från Frankrike och hälsar på. Marion och Mingus relativt ordnade tillvaro vänds med det uppochner. Det franska kaoset är ett faktum.
Jag har svårt att sätta fingret på vad det är som gör att jag inte känner mig helt och hållet belåten med denna uppföljare. Är det för att den är just det? En uppföljare. Kanske är det omöjligt att bli tillfredsställd då? Det är lite som att dejta personer som påminner om någon man tyckt om. När man vet precis hur man vill att det ska vara så kan man nästan bara bli besviken.
Ska jag se filmen helt objektivt. Nollställa mig och låtsas att jag inte förväntat mig något alls. Då är det ju faktiskt en bra film. Tempot är högt och det finns gott om tillfällen att fnissa genom fingrarna. Eller gapskratta så att popcornsmulorna sprutar för den delen, det beror ju på hur man är lagd. Chris Rock är fantastisk, och Julie Delpy är förtjusande neurotisk. Dock fungerar det dessvärre inte så. Känslan av att detta inte alls är lika vasst, lika självklart, gnager hela tiden i mig. Det känns som att Delpy försöker så otroligt mycket, antagligen för mycket, och så blir det bara en blek skugga. Missförstå mig inte nu, för om man gillade 2 dagar i Paris så tycker jag verkligen att man ska se 2 dagar i New York också. Den är absolut inte dålig, men vad jag önskar mig allra mest är att hon istället bara hade gjort en helt ny film. En ny film, om nya personer. Det hade varit bra.
Text: Josefina Linde
Läs även andra bloggares åsikter om film, filmrecension, New York