Om en vampyr biter en människa då blir vampyren riktigt blodigt kring munnen. Ja, det vet jag för jag har sett vampyrfilmen ”Låt den rätte komma in”.
Filmen bygger på romanen av John Ajvide Lindqvists bok om en tolvårig pojke, Oskar, i stockholmsförorten Blackeberg som får en ny granne, en tolvårig flicka, Eli. Pojken är mobbad i skolan och de vuxna märker ingenting. De vuxna är så typiskt inne i sina egna göranden och låtanden. Vilket filmas väldigt bra, genom att de vuxna ofta bara skymtas i bakgrunden när mobbningsscenerna pågår. Så där som vuxna tyvärr alltför ofta beter sig i samband med mobbning, de märkte inget.
Filmen har regisserats av Tomas Alfredson. Kulturbloggen hade förmånen att få se filmen på en förhandsvisning och efteråt få delta i ett samtal med regissören och författaren om filmen. Alfredsson berättade då att han haft kamerorna hela tiden på samma höjd som pojkens ögon. Så suveränt, på så sätt blir filmen ur hans ögon.
Det är en välgjort film – men eftersom det handlar om vampyrer, det finns en vampyr som behöver dricka blod, men i filmen.
Oskar är grymt mobbad och han har skaffat sig en kniv och drömmer om en blodig hämnd. Han blir god vän med sin nya granne Eli och ganska snart blir han förälskad. Men hon är väldigt konstig. Eli visar sig bara på kvällar och nätter, när det är mörkt.
Eli ger Oskar styrka att våga sätta emot sina plågoandar och slå tillbaka. Hårt och rejält. Men att slå tillbaka hjälper inte alltid, det är inte svaret på mobbning. Efter filmen pratade regissören, Tomas Alfredson, om att en del som skriver om samma tema, som Jan Guillou, ofta vill föra fram temat att det bara är när den mobbade slår tillbaka det kan ta slut. Alfredsson för sin del tror inte att det är så. Vilken också visas i filmen.
Det är en vampyrfilm och rätt konkret sådan emellanåt. Tittaren får verkligen se blodet droppa och skvätta och huvuden rulla. Men det är ännu mer en film om två barn som hamnat utanför och deras relation. Och om sextiotalets Blackeberg. Att se kortbyxorna på pojkarna på idrottstimmarna ger en nostalgisk återblick för oss som levde på den tiden.
Men också som thriller för oss som gillar mer krypande spännande får den höga poäng. Och som absurd film. Eli har en mystisk man som lever med henne, spelad så suveränt av Per Ragnar. Är han hennes pappa? Han ger sig ut på jakt efter blod och är riktigt klumpig. Mitt i den läskiga är det rätt roligt.
Tomas Alfredsson är en duktig regissör och filmen har turnerat på festivaler runt om i världen och fått fina priser. Så om du står ut med att blod är blodigt på film, då ska du nog våga dig till en biograf som visar ”Låt den rätte komma in” (för övrigt ett citat ur en låt med Morrissey, och när jag frågade om det under samtalet läste författaren upp den versen).
Boken är på gång att filmatiseras en gång till, i Hollywood av en Hollywood-regissör.
Andra recensioner av ”Låt den rätte komma in” (alla positiva för övrigt):
Trailer:
Sydsvenskan,
Aftonbladet, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet 1 och Sve nska Dagbladet 2.
Andra bloggar om: trailer, video, filmpremiärer, vampyrer, övernaturligt, skräck, John Ajvide Lindkvist, Tomas Alfredsson, Eli, vampyr, vampyrfilm, Låt den rätte komma in, Morrissey, film, filmrecension, filmnytt
Vi ska gå och se den nästa vecka. Ser framemot den här filmen!
Kram,
Carra
Men att ge musikbolag rätt att agera poliser kan ju aldrig vara rätt väg. Var du för FRA-lagen också?
Nog för att socialdemokratin kan ha en del att skämmas för historisk sett när det gäller brist på respekt för människors integritet. Men om socialdemokraterna ställer upp på att jaga fildelare på det här sättet då skäms jag verkligen.
Tycker du att man på den tiden då man kunde spela in låtar med kassetband borde haft poliser som sprang runt och kollade om man spelade in på kasseten?
Det här är hel fel väg att gå. Dessutom är det de artister vars alster inte fildelas som tjänar dåligt. Så om din bok eller din skiva inte finns på piratsajter betyder det att den säljs dåligt. Finns den där så säljs den ocksåö.