Kulturbloggen är beviset på att Erik Laakso har fel

Socialdemokraterna är, liksom de övriga partierna, skrämda av att släppa kontrollen. Nyheter släpps aldrig ut i ett spretigt bloggnätverk eftersom risken finns att någon skriver om ämnet innan det ”fick” skrivas om. Alltså lämnar man aldrig ut saker till andra än de man litar benhårt på. Netroots har cirka 550 registrerade skribenter, men det är högst ett dussin av dessa som räknas som så pålitliga att de inkluderas, får förhandsinformation och riktade inbjudningar.

Skriver Erik Laakso i en debattartikel i Expressen.

Erik Laakso är bloggare, som höll upp med att blogga i många månader och kom nyligen tillbaka.
Han är en av de jag gillar mycket inom s-sfären och tillsammans med honom och Anders Löwdin startade jag projektet Arvid Falk (som tyvärr ligger i dvala eftersom vi alla tre måste försörja oss och därför inte hinner med det.)

För ett tag sedan fick några bloggare följa med Mona Sahlin på en liten bussturné tillsammans med en stor mängd traditionella medier.

Det fanns bara plats för några få bloggare och för att sprida ut detta över landet, så inte bara stockholmsbaserade bloggare och inte vara de allra största och högst rankade skulle få följa med bjöd Johan på S-buzz in några olika.
Själv kom jag med i slutet.

Nå: Kulturbloggen är den sista bloggen som går i någons ledband. Därmed kan jag vissa på en stor felaktighet i Eriks resonemang.

Kulturbloggen är definitivt inte pålitlig på det sättet och ingen av oss som skriver här har några uppdrag inom S.
Däremot vill vi inte ha en fortsatt högerhärva i regeringsmakten. Men det gör inte ett dugg mer pålitliga.

Dessutom är det väldigt vanligt med att inte alla medier bjuds in till allt.
Det är tvärtom väldigt vanligt att inte alla medier får komma på alla presskonferenser.

Jag var på en presskonferens förra sommaren med Eryka Badu dit bara några handplockade journalister fick komma.

Det är synd att Erik låter sig utnyttjas av Expressen, som ju kommer att ta varje chans att hitta kritik mot S och bloggare som vill ha bort högerhärvan.

Alexandra har också bloggat om Erik Laaksos debattartikel utifrån en annan synvinkel:

Jag är Socialdemokrat. Mona Sahlin är Socialdemokraternas partiledare. Självklart tillhör jag Sahlins ”hejarklack”. Det här året är ett valår. Det är ett ödesval. I höst vill jag se en rödgrön regering med Sahlin som statsminister. Det innebär en viss förändring på bloggen HBT-sossen.

Bloggen har blivit en del av valrörelsen och eftersom jag vill att vi vinner valet har jag, av naturliga skäl, tonat ner min kritik gentemot vissa förslag som Socialdemokraterna och de Rödgröna har lagt (och som jag inte håller med om). Jag har även tonat ner min kritik vad gäller vissa av företrädarna för Socialdemokraterna och de Rödgröna. Det är helt och hållet mitt eget beslut (och jag har inte tystnat helt i min kritik). Oavsett politisk färg, tror jag att många bloggare gör som jag detta år.

Självklart måste en bloggsamverkande gruppering som Netroots vara öppen för de som bloggar och samtidigt är partipolitiskt aktiva eller på olika sätt närmare knutet till något rödgrönt parti. Det är väl ganska naturligt?

Vad Netroots gör är förser bloggare med information och tips – ofta handlar det om tips om vad andra Netroots-bloggare bloggat om. Det är alltid upp till var och en vad han/hon vill göra av det.

Själv har jag vid flera tillfället lyft fram frågor som inte är helt i linje med officiella s-linjen. Jag får av och till arga mail från uvar som tycker att Kulturbloggen borde skriva mindre om rockmusik och mer om vissa politiska frågor. Men det är inte från Netroots utan från uvar långt från Netroots.
Men det är inget vi på Kulturbloggen tar hänsyn till.
Vi bloggar om det vi vill.

Som till exempel har jag fått en hel del kritik från en del s-aktiva för att jag är emot slöjor. Jag är nämligen helt övertygad om att Gud/gud/brahman/allah inte alls tycker att kvinnor behöver dölja sin kropp. Jag har fått arga mail från muslimer på grund av det.

Men jag har aldrig någonsin fått någon påpekan om detta från Netroots eller från Socialdemokratiska partiet.

Så jag förstår inte alls hur en annars så klok person som Erik Laakso kan påstå att vara pålitliga bloggare får följa med på Netroots-arrangemang.

Mary på Mina Moderata Karameller är en annan bloggare som också går sin egen väg, även om hon är tydlig med var hon hör hemma politiskt:

Hur är det att vara politisk bloggare? Är det bara att gå sitt partis vägar och vara en hejarklack till partiledaren som Laakso menar? Går det att styra bloggare överhuvudtaget kan man fråga. Svaret är som vanligt – det beror på. Det handlar till syvende och sist om syftet med varje blogg och det kan bara varje bloggare svara på. Vi har våra egna agendor allesamman. Det är inget självändamål att bara vara emot allting som sägs som vissa vill göra gällande. Heller inte att bara vara med – det gäller att agera på det man själv tycker.

Relaterat: Erik Laakso

Läs även andra bloggares åsikter om kulturbloggen, netroots, politik