Affisch: Magnus Bergström
Musik: Jonas Forsell
Libretto: Magnus Florin
Dirigent: Staffan Larson
Scenografi & Kostymdesign: Peder Freij
Ljusdesign: Hans- Åke Sjöquist
Regi: Karl Dunér
Nyskrivna operor är oftast problematiska. Det är svårt att hitta en melodi i verken och antingen är de helt atonala eller så är de ganska rytmiska, vilket ibland kan kompensera atonaliteten. Jag anser att det är ganska rimligt krav att man minns något av musiken efter en föreställning. Det är enligt min uppfattning ganska sällan det sker.
Trots dessa invändningar brukar jag inte missa tillfället att se och höra en nyskriven opera. Det är kanske påståendet att alla äldre operor har varit nya, vilket ju är ett korrekt påstående, eller är det helt enkelt på det sättet att jag längtar efter att höra nya toner?
Att just höra nya toner då är ju den enda möjligheten att se föreställningen när den är aktuell. Det är ju oerhört sällan som ett nytt verk ges ut på skiva, i hastigheten kan jag inte komma på ett enda exempel, även om det säkert finns ett fåtal exempel.
Igår var jag som du säkert förstår på urpremiären av Jonas Forsells, tredje beställningsverk för Malmö Opera ”Hemligheter” som från början gick under arbetsnamnet ”Swedenborg!
Det är ett verk som jag har väntat länge på att se i sin helhet. Redan på Opera galan som Malmö Opera anordnade i juni förra året lyssnade jag på ett utdrag ur operan. Sedan har jag deltagit i flera olika förberedelser inför premiären både föredrag om Swedenborg och lyssnat på kompositörens tankar kring verket och i förra veckan var jag på en förhandsvisning inför gårdagens urpremiär. Nu hyllar jag ju principen att man skall komma väl förberedd inför en föreställning, men det är tveksamt om detta var till någon större hjälp den här gången.
Första akten tvekar jag inte att beskriva som ett rent sömnpiller även om jag inte kan klaga varken på solistprestationerna eller dirigenten och orkesterns insatser, tvärtom. Intresset för den långsamma handlingen tog snabbt överhanden efter att den första nyfikenheten hade väckts och stillats.
Vem som bär ansvaret för verkets sceniska iscensättning är jag mer osäker på förmodligen är det en produkt av kollektiv karaktär eller kanske heter det koncept?
Efter paus började andra akten och plötsligt hände det något både i musiken och på scen. Det kändes mycket bra. Ja, nu handlade det inte om att Puccini trädde in i verket, men på en gång blev musiken både delvis njutbar och nästan melodisk. Även om det är milvägs från musik typ Puccini. Det kändes också som andra akten var lagom lång även om den förmodligen var av samma längd som första akten.
Ingen skugga skall falla på varken sångare eller orkestermedlemmar de gjorde bra ifrån sig. Bengt Krantz för vilken rollen som Swedenborg egentligen är specialskriven gjorde bra ifrån sig och tillsammans med övriga skönsjungande damer blev det till en ganska bra föreställning.
Enligt min mening var också scenografin ganska bra. Med tanke på att den skall skildra ett rum som vi egentligen inte personligen känner till. I de mörkaste stunderna av föreställningen reflekterade jag över vilken behållning radiolyssnarna kunde ha av denna utsändning, men
Förhoppningsvis hade programledarna lyckats med uppgiften att beskriva vad de skulle få höra innan föreställningen.
Tyvärr måste jag konstatera att ”Hemligheter” förmodligen inte kommer att bli någon kioskvältare, men kanske kan man räkna med att kompositören gör en omarbetning av verket i framtiden? Det hade varit roligt att ha detta att se framemot för underlaget till operan är helt klart intressant.
Ett smakprov innan premiären av Hemligheter
Här kan du lyssna på ”Hemligheter” antingen om du vill lyssna igen eller det är för första gången.
HD:s recension av föreställningen
Dagens Nyheters recension
Camilla Lundberg om föreställningen i Kulturkvarten Inslaget börjar 7 minuterna in i inslaget.