Marina Diamandis är känd för sina mer eller mindre galna utstyrslar. När jag träffade henne på hotellet i Göteborg bar hon någon slags gigantisk leopardjacka som hon berättade var hennes ”mad woman”-look.
Vad betyder klädstilarna för dig?
– Kläderna är något som växer med akten. Det gör också att det blir mer visuellt och konstnärligt.
Hon blev intresserad av mode och började designa sina egna kläder vid femton års ålder. När hon var tjugoett drev hon vintage-klädbutiken Diamond Castle i London och i åtta månader levde hon på att gå omkring i London och köpa kläder som hon sedan sålde vidare.
– Kläder är inte mitt liv men det berättar en hel del om vem du är.
Hennes nya turné går under namnet The Burger Queen Tour som helt enkelt är en pastisch på en viss hamburgerkedja.
Kan du berätta om din nya turné?
– Första skivan handlar om är att rikta kritik mot mainstreamkulturen. Min pappa är grek så jag växte upp i en familj som förespråkade naturlighet samtidigt som jag kände mig dragen till amerikansk kultur. Burger King är en symbol för överkonsumtion men det kunde lika gärna ha varit McDonalds.
Turnén skiljer sig också från hennes tidigare då hon själv tycker hon har vuxit in i rollen som artist.
– Sommarfestivalerna är egentligen inte representativa för vad jag gör. Det är först nu som skivan sålt i tillräckligt många exemplar för att skivbolaget ska vilja gå in och betala mina liveshower.
Marina har börjat skriva nio låtar, däribland Jealousy som hon spelade både på Nalen och Pusterviksbaren, till sin andra skiva som hon hoppas är färdig att ges ut lagom till hennes födelsedag den tionde oktober nästa år.
Hon berättade att texterna är något hon måste kunna stå för och på sätt och vis viktigare än musiken. På den nya skivan ska hon bland annat ta upp ämnen som kvinnlig sexualitet. Från och med nyår ska hon förbereda lyssnarna genom att publicera artiklar på sin officiella hemsida där hon tar upp teman från det kommande albumet.
Nu har det gått ett tag sedan du släppte din debutskiva. Har dina tankar om den förändrats?
– För några månader sedan lyssnade jag på den igen. Jag skulle inte säga att jag hatade den men det fanns vissa saker jag borde ha gjort annorlunda. Vid vissa tillfällen borde jag ha lyssnat på producenten men det gör ingenting för det var min debutskiva. Min röst har utvecklats . Förut brukade jag ständigt ha ont i halsen men nu kan jag ha konserter flera dagar i rad utan att få ont. Jag har lärt mig att sjunga på riktigt och min röst har blivit ett professionellt verktyg.
Här kan du läsa vår äldre intervju med den walesisk-grekiska sångerskan.