Artist: SOHN
Titel: Tremors
Betyg: 3
Tremors är en ren, snygg produktion med lugn, sväva-på-molnen-pop.
En säker debut, men där spänningen och de musikaliska adrenalinkickarna uteblir.
Med förväntningar upp till öronen sätter jag på mig mina hörlurar och trycker på play. SOHN alias Christopher Taylor, den unge, talangfulle britten har efter spännande samarbeten med bland annat Lana del Rey och Rhye och några upphottade singlar äntligen släppt sitt första album.
Men förhoppningarna om en ny Overgrown (James Blake) uteblir. Tremors är en säker “första skiva” med synthig pop och med tydliga musikaliska kopplingar till Autre ne Veut och Weeknd- fransk och kanadensisk R&B.
Här finns flera starka låtar såsom The Wheel, Tempest och skivans mest svulstiga — Artifice. Men sin ljuva, fina stämma och drömska, minimalistiska sväva-på-molnen-pop lyser SOHN upp vår trista, gråa vardag. Som en varm tjock filt breder han ut sig och omsluter oss. Jag känner mig trygg med Taylor vid min sida, lite för trygg.
Det finns inget häpnadsväckande, spännande, oväntat med Tremors. Inget som sticker ut. Det är kompetent, men jag har svårt att komma ifrån känslan av tomhet. Det är minimalistiskt på ett stundtals tråkigt vis. Taylor i jämförelse med sin ”musikaliska tvilling” James Blake är uddlös och utan magi.
Kompetens och teknisk skicklighet är en sak, men vart är oförutsägbarheten och experimentlustan? Den nervkittlande känslan av att sväva fritt i luften utan livlina — den musikaliska adrenalinkicken?
Inte därmed sagt att potential saknas. Gott av den, speciellt en nyfikenhet att utforska och experimentera. Denna gång når det inte hela vägen. Men en ny stjärna har tänds på musikhimlen. Måtte den fortsätta lysa nu och långt fram över.
Text: Petter Stjernstedt