• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Satyagraha

Tankar om Satyagraha på Folkoperan

15 september, 2016 by Lotta Altner

Foto: Markus Gårder
Foto: Markus Gårder

Satyagraha
– en opera i tre akter av Philip Glass
Musik: Philip Glass
Sångtext: Constance De Jong (efter Bhagavad-Gita), libretto: Philip Glass och Constance de Jong. ©1980 Dunvagen Music Publishers Inc. Används med tillstånd. Orkesterarrangemang: Anders Högstedt, regi: Tilde Björfors, musikalisk ledare: Matthew Wood, dirigenter: Matthew Wood, Alice Farnham och Marit Strindlund, scenografi & kostym: Dan Potra, ljus: Patrik Bogårdh, videoscenografi: Visual Relief, koreografi: Cecilia Roos, mask & peruk: Therésia Frisk, dramaturg: Magnus Lindman.

Kvällens premiär gav inledningsvis klara besked om handlingen. Man valde att drapera ett budskap som var tydligt d.v.s förvänta dig inte en röd tråd i handlingen, den har inte en text som driver handlingen framåt, replikerna kommer inte att karakteriserar rollerna och librettot baseras enbart på Bhagavad Gita (ett diktverk på sanskrit med hinduiska lovsånger till Gudar). Kanske lite svårt, men enda inte omöjligt att kunna förlika sig med. Doften av rökelse gav mig drömmar om Indien. Det kändes rättvis och smart att man gjorde klart för den ovane vad man kunde förvänta sig.

Att musiken i librettot skulle vara av modern minimalistisk natur, hade jag naturligtvis förväntat mig. Initialt uppskattade jag musikens upprepningar i långa toner, som självklar andningsteknik i yoga. Dock ska jag erkänna att scenrummets dåliga syretillgång gjorde det svårare att uppskatta musiken i sin helhet. Personligen blev det ett kippande efter anda som en fisk på land. Dessutom hade jag inte förväntat mig att orkestern skulle vara mitt i blickfånget på scen. Att orkester inledningsvis upplevdes som inrullad i vacker svart spets gav någon typ av dämpning vilket jag nog trodde skulle räcka. Men i långa loppet blev till och med det för mycket. Ur ett sceniskt och dramatiskt perspektiv kändes deras synliga närvaro inte nödvändig i den redan stora mängd av aktörer på scen. Jag hade kunnat lyssna mer aktivt om jag hade sett dem mindre.

Cirkusartisterna från Cirkus Cirkör var fantastiska i det de gjorde. Vilken enorm spänst de hade och vilka avancerade konster vi fick se. Spänning och överraskningsmoment överlappade också varandra. Däremot förstod jag inte deras syfte föreställningen. De blev separerade från dikterna, sångerna och musiken. Någon gång gick de in och scentekniskt förstärkte något, men då inte som cirkusartister utan snarare som statister eller objekt av något slag. Jag kände inte heller att de hade fått rimlig regi för känslouttryck/ansiktsuttryck. De blev artisteri utanför, en form av pausmusik där man gärna kunde följa sina egna trådar och enbart gör ”sin grej”. Därför applåderade också publiken på en del konstiga ställen och gjorde därmed avbrott i librettot på ett sätt som förstörde.

Videoscenografin/scenografin i stort upplevdes delvis som rörig. Ofta blev det ljus och djup i flera olika nivåer och vinklar samtidigt, vilket inte gav någon annan effekt än att man inte visst vilken bild man skulle se först (ibland såg man ingen bild alls). Däremot fick sångarna på scenen vanligtvis det ljus som behövdes för att deras mimik skulle kunna berätta något för oss.

Rekvisitan på scen hade stor potential som berättande kraft under hela kvällens upplevelse. Ständigt var det något i rörelse som påverkade eller upplystes. Tekniken för hela det maskineriet var mycket påkostat och avancerat. Dock tyckte jag att diktverkens ord blev mer banala med svulstiga objekt på scen och hade gärna sett mindre rörelsemoment som en balans till den minimalistiska musiken. Budskapen blev därför inte riktigt så riktade och självklara som jag hade hoppats på.

”Om en handling görs för att den måste göras och du övergett alla tankar på egen vinning kan den anses som god och sann”

Arkiverad under: Scen Taggad som: Satyagraha

​Satyagraha – höstens cirkusopera har premiär på Folkoperan 14 september

15 augusti, 2016 by Redaktionen

Foto: Patrik Bogårdh
Foto: Patrik Bogårdh

Den 14 september 2016 blir det Sverigepremiär för Philip Glass opera Satyagraha på Folkoperan. I centrum står den indiske andlige ledaren och människorättsaktivisten Mahatma Gandhi. Satyagraha på Folkoperan görs i samarbete Cirkus Cirkör och regissör är Tilde Björfors.

Ett pressmeddelande berättar:
Operasångare och cirkusartister möts på Folkoperans scen, i en hisnande cirkusopera med två sångarlag, där gravitationen upphävs och allt kan hända. Verket från 1979 innehåller scener ur den unge Gandhis liv i Sydafrika. Det var då han upptäckte Satyagraha, sanningens väg, det som skulle bli början på det vi kallar civilt motstånd. Gandhi kom att bli en av världens mest kända personer inom icke-våldsrörelsen.

Regissören Tilde Björfors är grundare av Cirkus Cirkör och dess konstnärliga ledare. Hennes tidigare verk Were it like a crown, Knitting Peace, Borders och Limits behandlade ämnen som fred, gränser, risker och möjligheter. Tolkningen av Satyagraha bygger vidare på dessa teman men går ett steg längre genom att våga tro på en fredlig väg.

-Gandhi spann för att få Indien självförsörjande och den tråden stickar vi nu vidare på från Knitting Peace.
Philip Glass har inte skrivit en opera som beskriver Gandhi eller hans liv utan en opera där man istället upplever Gandhi. Därför ser jag cirkusens styrka att tillsammans med musiken fysiskt uttrycka detta, säger Tilde Björfors.
Kompositören Philip Glass är sedan sjuttiotalet en av USA’s mest framstående tonsättare. Hans musik får ibland etiketten minimalism, men är mäktig och suggestiv, ofta med en närmast hypnotisk kraft. Genom sin rika filmmusikproduktion, världsturnéer med sin egen ensemble och samarbeten med artister som David Bowie och Laurie Anderson har han en stor beundrarskara världen runt.

För första gången i Sverige får vi uppleva Satyagraha i en version som liksom Glass musik upphäver tid och rum. Som scenograf återvänder Dan Potra, som senast låg bakom succén Hoffmanns äventyr på Folkoperan.

Satyagraha, en opera i tre akter av Philip Glass, musik av Philip Glass, sångtext: Constance de Jong (efter ”Bhagavad Gita), libretto av Philip Glass och Constance de Jong. ©1980 Dunvagen Music Publishers Inc. Används med tillstånd.

Orkesterarrangemang: Anders Högstedt, regi: Tilde Björfors, musikalisk ledare: Matthew Wood, dirigenter: Matthew Wood, Alice Farnham och Marit Strindlund, scenografi & kostym: Dan Potra, ljus: Patrik Bogårdh, videoscenografi: Visual Relief, koreografi: Cecilia Roos, mask & peruk: Therésia Frisk, dramaturg: Magnus Lindman.

Sångare: Gandhi: Leif Aruhn-Solén/Thomas Volle, Miss Schlesen: Lisa Carlioth/Sibylle Glosted, Mrs Naidoo: Hanna Fritzson/Paulina Pfeiffer, Kasturbai/Mrs Alexander: Els Mondelaers/Karolina Blixt, Mr Kallenbach/ Arjuna: Anton Eriksson/Lars Johansson Brissman, Parsi Rustomji/Krishna: Lars Arvidson/Johan Schinkler.

Cirkusartister: Magnus Björu, Aino Ihanainen, Oscar Karlsson, Sarah Let, Alexander Weibel Weibel.

Folkoperans kör och Folkoperans orkester.

Premiär 14 september 2016. Spelas hela hösten på Folkoperan.

Arkiverad under: Scen Taggad som: cirkusopera, Folkoperan, Satyagraha

Protestopera – Satyagraha – utan musik, men ändå en intressant föreställning tack vare Skills Ensemble och sånginsatserna.

21 november, 2011 by Redaktionen

 

Satyagraha opera av Philip Glass, libretto  Constance DeJong

Biograf Spegeln Malmö

Reprissändningen den 20 november

Varaktighet: c:a fyra timmar och fem minuter

Philip Glass är en amerikansk kompositör man kan nästan kalla honom för minimalismens fader. Som operakompositör har han komponerat ett tjugotal verk och av dessa är det nog de s.k porträttoperorna som är mest kända och där ”Satyagraha” ingår. För egen del  är jag bekant med Philip Glass som kompositör av filmmusik till exempel till ”Timmarna” från 2002, men också Woody Allens ”Cassandra” från 2007. Dessutom brukar jag blanda ihop honom med en annan amerikansk operakomponist nämligen John Adams, även det en företrädare för den minimalistiska stilen, som jag betecknar som suggestiv men ändå ganska enahanda och utdragen.

Satyagraha komponerades 1980 och är löst baserad på Mahatma Gandhis liv, eller rättare sagt från hans vistelse i Indien, under ett tjugotal år, och har fått sitt namn från Gandhis icke-våldsfilosofi satyagraha, som betyder ”att handla utifrån rena bevekelsegrunder”.

Det är en märklig musikalisk upplevelse, frågan är om detta kan betraktas som musik och det är definitivt alldeles för långt, men ändå intressant på ett märkligt sätt och scenografiskt är det en stor upplevelse, ja faktiskt en mycket stor upplevelse. Till detta bidrar ju i hög grad Skills ensemble som består av tolv medlemmar vilka styr skådespelet runtomkring sångarna och körens olika grupperingar.

Till svårigheten att ta till sig verket hör ju att sångare och kör sjunger på sanskrit och det är ju ett språk som inte tillhör allmängodset om man så får uttrycka det. Men även om det inte går att förstå språket så är det inte svårt att ta till sig den ordlösa sången till exempel i andra akten där en grupp män misshandlar Gandhi och där sopranen med all önskvärd tydlighet visar sitt förakt för gruppen.

Till höjdpunkterna räknar jag sånginsatserna och främst då Richard Croft särskilt med tanke på att han befinner sig på scen i mer än fyra timmar. Det är dock alldeles utmärkta solist-insatser rakt igenom, och här vill jag särskilt nämna den amerikanska basbarytonen Alfred Walker som sjöng Parsi Rustomjis parti, men också sopranen Rachelle Durkin och mezzosopranen Mary Phillips imponerade stort i sina respektive rolltolkningar.

Allra mest imponerad är jag nog av körens insatser om nu sanningen skall fram och i kombination med Skills Ensemble lyfter de hela föreställningen tillsammans med sina dockor i alla storlekar och formationer.

Det finns också ett intressant budskap i operan nämligen det med antivåld temat, som ju kännetecknade Mahatma Gandhis liv och verksamhet och som han grundlade under sin vistelse i Sydafrika. Speciellt intressant är ju tredje akten med rubriken King och som för oss rakt in i vår egen verklighet och modern tid, nämligen Martin Luthers kamp för allas likaberättigande i USA. Tredje akten blev för mig den mest gripande delen och den delen som gjorde operan aktuell och intressant. Protester skall vara fredliga och våld skall inte tillgripas i något läge hur provocerad du än blir. Det anser jag är operans huvudbudskap, men samtidigt är det ju intressant att få den historiska bakgrunden illustrerat på det sätt som skedde i föreställningen.

Produktionsteam

Dirigent:Dante Anzolini
Regissör:Phelim McDermott
Biträdande regissör: Julian Crouch
Scenografi: Julian Crouch
Kostymdesigner: Kevin Pollard
Ljusdesigner: Paule Constable
Video Design:Leo Warner, Mark Grimmer of Fifty Nine Productions
TV Director: Barbara Willis Sweete

I rollerna:
M. K. Gandhi: Richard Croft
Prince Arjuna: Bradley Garvin
Lord Krishna: Richard Bernstein
Miss Schlesen: Rachelle Durkin
Mrs. Naidoo: Molly Fillmore
Kasturbai: Maria Zifchak
Mr. Kallenbach: Kim Josephson
Parsi Rustomji: Alfred Walker
Mrs. Alexander: Mary Phillips

Arkiverad under: Scen Taggad som: biograf Spegeln, Metropolitan Opera, Opera, Philip Glass, Satyagraha

Protestopera på Folkets Hus – Philip Glass´- Satyagraha – om Mahatma Gandhi

10 november, 2011 by Redaktionen

Ett pressmeddelande informerar:

Folkets Hus och Parkers satsning på direktsänd opera på bio fortsätter. 19 november direktsänds Gandhi-inspirerade Satyagraha till 43 biografer i hela landet. Bakom uppsättning står Oscarsnominerade kompositören Philip Glass.

– Den ger uttryck för nästan alla former av protest, som nu är en del av det allmänna politiska livet och myntades av Gandhi under hans år i Sydafrika, säger Philip Glass om operan Satyagraha.

Operans titel, Satyagraha, är sanskrit för sanningens väg och namnet på den icke-våldsfilosofi som Mahatma Gandhi grundade. Operan skrevs av Philip Glass på 80-talet och sätts för andra året i följd upp på Metropolitan i New York.

Philip Glass är en amerikansk konstmusiker och kompositör som blev Oscarsnominerad för sin musik till filmerna Kundun, Timmarna och Notes on a Scandal. Han är den mest framgångsrike företrädaren för den amerikanska minimalismen, och representativ för de operor som skrivs i denna stil.

Handling: Satyagraha är uppdelad i tre akter där var och en är inspirerad av en storartad historisk gestalt. Den ryska författaren Leo Tolstoy, den bengaliska författaren Rabindranath Tagore och Martin Luther King. Operan följer Gandhi genom uppväxtåren som ung advokat i Sydafrika och hur han inspirerades att skapa icke-våldsrörelsen som kom att definiera hans arbete och liv.

Läs mer om föreställningen på Folkets Hus/Parkers hemsida

Arkiverad under: Scen Taggad som: Metropolitan Opera, Satyagraha

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: A Samurai in Time – en film som har allt: spänning, värme, romantik och oväntade vändningar

A Samurai in Time Betyg 5 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Samurai in Time – en film som har allt: spänning, värme, romantik och oväntade vändningar

Krönika – Oasis i Cardiff – andra kvällen blev legendarisk

Att vänta på något i åratal kan vara … Läs mer om Krönika – Oasis i Cardiff – andra kvällen blev legendarisk

Lyssna: Pascal – När man drömmer sina drömmar

PASCAL har släppt en ny singel: När man … Läs mer om Lyssna: Pascal – När man drömmer sina drömmar

Lyssna: The Confusions – You Fuck It Up Again

The Confusions har släppt You Fuck It Up … Läs mer om Lyssna: The Confusions – You Fuck It Up Again

Hazel Brugger öppnar Stockholm Fringe med stand-up

Från Eurovision till Stockholm Fringe – … Läs mer om Hazel Brugger öppnar Stockholm Fringe med stand-up

Jungfrukällan återvänder till Slaktkyrkan och Hus 7 i Stockholm

Jungfrukällan återvänder efter ill … Läs mer om Jungfrukällan återvänder till Slaktkyrkan och Hus 7 i Stockholm

Lyssna: Adam Olenius – ”Malin ibland

Shout Out Louds-sångaren Adam Olenius … Läs mer om Lyssna: Adam Olenius – ”Malin ibland

”Sånger i sommarens famn” – Anders Ekborg åker på sommarturné

"Sånger i sommarens famn" – Anders … Läs mer om ”Sånger i sommarens famn” – Anders Ekborg åker på sommarturné

Medeltiden firas under festivalhelg på Klostermuseet i Vadstena

Trubadurer, familjeaktiviteter, … Läs mer om Medeltiden firas under festivalhelg på Klostermuseet i Vadstena

73 procent av svenskarna planerar att läsa en fysisk bok i sommar

73 procent av svenskarna planerar att … Läs mer om 73 procent av svenskarna planerar att läsa en fysisk bok i sommar

Filmrecension: Jurassic World: Rebirth – hur kan något så fascinerande som dinosaurier bli så dåligt på film?

Jurassic World: Rebirth Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Jurassic World: Rebirth – hur kan något så fascinerande som dinosaurier bli så dåligt på film?

Med förtrollande skönsång i intimt format hedras ett fenomen – Tribut till Eva Cassidy med Märta & John

26/6 2025 Utopia i Göteborg Eva … Läs mer om Med förtrollande skönsång i intimt format hedras ett fenomen – Tribut till Eva Cassidy med Märta & John

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.
Engelska casinon
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in