I går kväll var det säsongspremiär för operabio från Metropolitan Opera i New York. Föreställningarna kan ses från biografer tillhörande Folkets Hus Parkers digitala biografkedja. I går sändes premiären till ett sextiotal biografer runt om i vårt avlånga land.
Egentligen hade jag inte planerat att se just premiären eftersom jag från början hade tänkt mig att se premiären på Bellinis Romeo och Julia på Nasjonaloperaen i Oslo, men jag ändrade mig när jag förstod att föreställningen skulle ges konsertant. Det hade inneburit en rätt ansträngande bussresa till Oslo och hem igen med nattbuss. Hem och sova några timmar och sedan se reprisföreställningen med början på lunchtiden dagen efter. Dessutom skulle jag på detta sätt missa nypremiären av Puccinis Madame Butterfly på Den Kongelige Opera på söndagseftermiddagen.
Om sanningen skall fram så var jag inte speciellt intresserad av att se Kärleksdrycken överhuvudtaget då det är en opera som jag har sett åtskilliga gånger och jag räknar inte detta som en av hans bättre verk, men med rätt sångare kan det bli en bra operaupplevelse ändå och verket innehåller ju åtminstone en känd tenoraria – Una furtiva lagrima – ett av Pavarottis paradnummer och det skulle bli intressant att höra hur Matthew Polenzani skulle gå i land med denna uppgift.
I övrigt innehöll ju sångarlistan både Anna Netrebko och Marius Kwiecien två namn som borgar för en fin operaupplevelse.
Kärleksdrycken brukar betraktas som en komisk opera eller opera buffa som man också kallar det för, men gårdagens operaupplevelse, som dessutom var en ny produktion betraktar jag som allt annat än en operabuffa. För mig handlar det mer om en opera med vissa komiska poäng.
I denna uppsättning hade regissören, den rutinerade teatermannen, Bartlett Sher, tagit fasta på att verket lika mycket handlar om jakten på kärleken och svårigheterna att uppnå den när den ene inte delar den andres passion. På detta sätt blev det en mer allmänmänsklig berättelse där de komiska poängerna ersätts av en verklighet som jag kunde uppskatta med ett småleende på mina läppar.
Uppsättningen utspelar sig i en by i 1830-talets Italien och sceniskt var det en överdådig upplevelse, men det är vi ju vana vid på Metropolitan Opera, men som jag sällan upplever på våra breddgrader.
Det var fantastiska sånginsatser, även om nog måste få skriva att jag var besviken på Anna Netrebko, framförallt i första akten. Ja, jag tror t o m att hon var felcastad, som man uttrycker det i operakretsar, men hon kom starkt igen i efter pausen. Om jag har förstått det korrekt var det hennes rolldebut i Kärleksdrycken och det kan ju ha inverkat på hennes framträdande. Sångligt sett har jag ju ingen anmärkning så det handlar kanske mer om hennes sceniska framställning som kändes ovanligt, men hon agerar naturligtvis som regissören önskar.
Denna premiärkväll var det en trio av herrar som imponerade och när Matthew Polenzani sjöng sin version av Una furtiva lagrima så hade du kunnat höra en knappnål falla. Detta var en praktfull tolkning av en av operaväldens mest kända och uppskattade tenorarior.
Mariusz Kwiecien gjorde en mycket stark insats som sergeanten Belcore och detta omdöme gäller såväl det sångliga som det sceniska framförandet.
Kvällens stora överraskning var Ambrogio Maestri, den italienske barytonen som debuterade 2001. Det var en ren fröjd att uppleva denne som Dulcamara i en för övrigt enastående scenisk upplevelse, men också sångligt, men visst sjöng han mer som en basbaryton än baryton?
Utöver de genomgående strålande solistinsatserna vill jag också påpeka att Metropolitans Operakör denna kväll var i sitt absoluta esse och då tänker jag särskilt på den kvinnliga delens fantastiska insats i andra akten när vi får veta lite mer om Nemorino´s bakgrund.
Orkestern, under ledning, av Maurizio Benini gjorde som vanligt en utomordentlig stark insats, men det som jag ändå minns är det utomordentligt fina helhetsintrycket som förstärktes av regissörens upplägg, som jag uppfattar som ett utmärkt avsteg från den vanligast förekommande uppförandepraxis av denna i grunden komiska opera.
Andra recensioner
Jan Håkansson i Hallandsposten
Produktionsteam
Dirigent: Maurizio Benini
Regissör: Bartlett Sher
Kostym:Catherine Zuber
Ljussättning: Jennifer Tipton
Medverkande
Nemorino:Matthew Polenzani
Adina: Anna Netrebko
Belcore: Mariusz Kwiecien
Dulcamara: Ambrogio Maestri