Rodelinda opera av G F Händel. Libretto: Nicola Francesco Haym
Biograf Spegeln i Malmö direkt från New York
Tid 4 1/2 timmar
Min sammanfattning av handlingen:
Tyrannen Grimoaldo har fördrivet kungen, Bertarido och hans hustru Rodelinda tror att han är död. Grimoaldo som är förlovad med Eduige, Bertaridos syster, har förälskat sig i Rodelinda. Om hon gifter sig med Grimoaldo återfår hon tronen, vilket Rodelinda avböjer. Grimoaldo rådgör med Garibaldo hur han skall vinna Rodelinda och samtidigt bli av med Eduige. Garibaldo är förälskad i Eduige och vill utnyttja henne för att vinna tronen.
Bertarido återvänder förklädd och tillsammans med Unulfo iakttar han i smyg sin fru och pojke när de lägger blommor på hans grav. Garibaldo ger Rodelinda ett ultimatum antingen gifter hon sig med Grimoaldo eller så dödas sonen Flavio. Rodelinda accepterar att gifta sig med Grimoaldo på villkor att han i hennes närvaro dödar Flavio. Grimoaldo blir handlingsförlamad och vägrar. Garibaldo insisterar och råder honom att döda barnet och gifta sig med Rodalinda.
När Bertarido får reda på att Rodalinda tänker gifta sig med Grimoaldo känner han sig bedragen. Bertaridos syster Eduige känner igen sin bror och sammanför honom med hans fru, men mötet avbryts av en rasande Grimoaldo och Bertarido kastas i fängelse.
Unulfo hjälper Bertarido att fly och när Rodalinda och Eduige besöker hans cell är allt de hittar en blodig kappa och de tror därför att Bertarido är mördad.
Grimoaldo grips av samvetskval, går ut i trädgården för att vila, och somnar. Garibaldo ser ett tillfälle att göra sig av med kungen för att själv kunna överta tronen. Han drar sitt svärd, men Bertarido dödar Garibaldo och räddar därmed livet på Grimoaldo. Av tacksamhet till Bertarido ger Grimoaldo honom både tronen och Rodelinda tillbaka.
För att sätta musik till denna handling behövde G F Händel 3 1/2 timme. Det är på tok för långt och lägger du till de två pauserna handlar det om 4 ½ timmar totalt. Det är nästan wagnermått och så bra är inte musiken, enligt min uppfattning. Det är långt särskilt med tanke på att en föreställning vanligtvis tar 2 och 45 minuter inklusive paus. Ibland tar det inte ens så lång tid.
Det som gör att Rodelinda känns särskilt lång är att verket inte egentligen innehåller en enda aria som man minns eller kan nynna på efter föreställningen. Enligt min uppfattning är musiken relativt enahanda och kanske t o m monoton, även om det finns något odefinierbart vackert i musiken, som jag har svårt att förklara. Uttryckt på ett annat sätt musiken för inte fram handlingen i operan utan istället har regissören satsat på andra saker för att åstadkomma detta. Exempel på detta är gestiken, som jag sätter frågetecken inför, men det var rätt tänkt att låta Flavio medverka i verket rakt igenom, men dessa ständiga sångupprepningar gör åtminstone inte mig glad. Det sägs att detta är typiskt för barockoperor, men det har jag inte upptäckt i andra verk, men det är kanske den engelska texten på filmduken som gör att jag observerar detta extra tydligt.
Till det mest positiva med föreställningen räknar jag ändå de lysande sånginsatserna och detta gäller särskilt de två countertenorerna Andreas Scholl och Iestyn Davies. Joseph Kaiser imponerade stort som Grimoaldo och Shenyang som Garibaldo var också mycket bra. Damerna dvs Stephanie Blythe och Renée Fleming var magnifika särskilt då den förstnämnda, som ju var magnifik även till sin storlek.
Scenografin var både vacker, elegant och finurligt utformad genom att scenen förflyttades vågrätt och vi fick också uppleva att scenen kunde med ett enkelt grepp höjas för att illustrera fängelsecellen under trädgården.
Metropolitans orkester under ledning av engelsmannen Harry Bicket är, som vanligt värd en eloge. Det är utan tvekan en av världens bästa orkestrar möjligen slagen av Det Kongelige Kapel på DKT.
Jag har tidigare sett uppsättningen från 2006 via Met-Player så jag visste ju vad jag gav mig in på och jag kan ju konstatera att det kändes bättre att sitta i Spegelns biografsalong än att lyssna på musiken via datorn.
MEDVERKANDE
Rodelinda: Renée Fleming
Grimoaldo: Joseph Kaiser
Garibaldo: Shenyang
Eduige: Stephanie Blythe
Bertarido: Andreas Scholl
Unulfo: Iestyn Davies
Flavio: Moritz Linn
Continuo:
Harry Bicket, Harpsichord recitative
Bradley Brookshire, Harpsichord ripieno
David Heiss, Cello
Daniel Swenberg, Lute, Baroque Guitar, and Theorbo
Dirigent: Harry Bicket
Regissör: Stephen Wadsworth
Scenografi: Thomas Lynch
Kostymdesigner: Martin Pakledinaz
Ljusdesigner: Peter Kaczorowski
TV Regissör: Matthew Diamond [Debut]