Vapenvila
Manus: Fredrik Virtanen
Regi: Sofia Ledarp
Musik av: Theodor Arvidsson Kylin
Framförd av: Rennie Mirro
Musik av: Theodor Arvidsson Kylin
Premiär 19 augusti 2016
Teatern under bron är en briljant idé. Att öppna en teater undre Liljeholmsbron ger en särskild atmosfär åt teatern med den typiska undergroundmiljön, ett område där många av samhällets utslagna håller till. Där om någonstans borde väl det finnas teater och kultur som kan ge människorna nya tanker och energi att ta itu med sina liv.
-Teater borde finnas överallt och det borde inte kosta något att gå på teater, sade Filip Adamo till kulturbloggen under invigningen av teatern.
Filip Adamo är en av initiativtagarna till projektet Teatern under bron. Under torsdagskvällen var det invigning och pressvisning av dramat Vapenvila som är en monolog framför av mångsidiga dansaren och skådespelaren Rennie Mirro. På fredagskvällen den 19 augusti är det premiär.
Rennie Mirro spelar Victor som mötes oss vitklädd på en scen uppbyggd på en vit stor lastbil, hela scenen går också helt i vitt, vilket har sin speciella betydelse. Victor berättar sakta men säkert om sig själv. ”Det är inte synd om mig”, påpekar han om och om igen. Han har bara gjort sitt jobb. Det är något vi känner igen, historien igenom. De tjänstemän som utförde Hitlerregimens utrotning av judar hade samma argument: De gjorde bara sitt jobb.
Victor transporterar. Det är hans arbete, att transportera något från en plats till en annan. Att det han transporterar är dödliga – hör det till saken? Att det är vapen av olika slag som kan döda. Victor gör bara sitt jobb, han måste ha inkomster för att kunna försörja sin familj. Han älskar sin fru och sina barn. Han tog sin del av pappaledigheten när barnen var små, han har lämnat och hämtat på dagis. Skulle han vara sämre människa än de som köper laktosfritt på Södermalm och som snackar men ändå inte hindrar de krig och utrotningar som sker runt om i världen?
Svenska vapen har faktiskt sålts runt om i världen till de flesta krigshärdar, påpekar Victor.
Monologen som framförs av Rennie Miro är stark och tankeväckande och ger alldeles säkert upphov till många diskussioner. Det borde den göra. Vapenvila – ställer viktiga frågor som det inte går att värja sig emot
Monologen är skriven av Fredrik Virtanen och visst finns det delar av den som känns lite klichéartade, men det är också våra liv av och till, eller hur?
Rennie Mirro är helt enkelt suverän, han äger scen och tillsammans med musiken, blir det en monolog som fångat mycket av vår samtid på kornet.
Däremot funderar jag på hur Stockholms stad fungerar. Denna teater som rymmer 300 personer per kväll måste betala samma hyra som arrangörerna av hela Midnattsloppet. Är det rimligt? Som Södermalmsnytt uttrycker det:
Att hyra en död yta för gatuteater under Liljeholmsbron kostar lika mycket som att ta över hela Södermalm för gigantiska Midnattsloppet.