På nära håll
Betyg 4
Svensk biopremiär 23 september 2022
Franziska Stünkel
En skildring som känns ända in i märgen av hur övervakningssamhällen som den kommunistiska Östtyskland, DDR, kan vara helt utan mänskliga känslor och etik. Det är en mycket välgjord men skrämmande berättelse som baseras på den sanna historien om Östtysklands sista avrättning, så sent som under 1980-talet.
Handlingen börjar i Östberlin, 1981. Franz Walter är vetenskapsman, forskare som har doktorerat. alter blir erbjuden en åtråvärd professorstjänst efter att han doktorerat vid Humboldtuniversitetet i Berlin. Dessutom ingår en lyxig lägenhet i centrala Östberlin. Det finns förstås en hake. Han måste ställa upp för Stasi, Östtysklands ministerium för rikssäkerhet – eller med andra: en övervakningsmyndighet av värsta slag som fick grannar att spionera på varandra. Ett hemskt övervakningssystem i ett land vars medborgare var utan frihet och utan yttrandefrihet.
Walter spelar med till en början, han tar det mer som en lek men snart börjar han se vilka övergrepp mot mänskliga rättigheter Stasi står för och som han tvingas delta i. Det är på honom, både den mentala och fysiska hälsan påverkas. Steg för steg blir han mer och mer desperat i sina försök att slippa Stasi.
Filmens berättelse bygger på verkligheten och Werner Teskes liv. Teske var den siste mannen som avrättades i Östtyskland innan dödsstraffet avskaffades 1987.
Filmer som bygger på verkliga händelser kan ibland förlora sitt dramaturgiska grepp då regissören känner sig allt för låst vid att redogöra exakt vad som hänt. Den fällan har regissören inte fastnat i här. Ett sätt att undvika det var nog att ge huvudkaraktären ett annan namn än verklighetens Werner Teske. Manusförfattaren och regissören Franziska Stünkel har fått många priser för sina filmer och sitt arbete som fotokonstnär och hon kan filmkonstens hantverk. Bilderna talar starkt. Ofta gråbrun-murriga som den känsla tanken på den förtryckande kommunistiska staten DDR. Efter Berlinmurens fall och enandet av Öst- och Västtyskland har mycket ur Stasis arkiv avslöjats och berättats om.
Manusförfattaren och regissören Franziska Stünkel skrev manuset efter nio år av historiska efterforskningar och arkivstudier. Hon ville berätta om att dödsstraff utdömdes och verkställdes i DDR ända fram till i slutet av 1980-talet.
Filmen vann pris för bästa manus i New German Cinema. Jag tycker den är mycket sevärd, den berör djupt. Ja det är obehagligt, skrämmande och fruktansvärt sorgligt vad stater kan utsätta medborgare för.
Bakgrundsfakta om regissören Franziska Stünkel:
Franziska Stünkel har fått många priser för sina filmer och sitt arbete som fotokonstnär. Bland hennes mest uppmärksammade projekt märks jätteproduktionen Der Tag der Norddeutsche. Den 18 timmar långa dokumentären skildrar 121 människors liv under en dag. Filmen gjordes med hjälp av ett team på 400 personer som filmade totalt 700 timmar material under 11 maj 2012. E