DIIV, Debaser Slussen
8 november 2012
Betyg: 4
DIIV är Beach Fossils-gitarristen Zachary Cole Smiths soloprojekt som så sent som förra året blev till ett riktigt fyrmannaband. Men det var först när debutskivan Oshin gavs ut i somras som de vann över våra hjärtan. Deras psykedeliskt virvlande gitarrskimmer hypnotiserade oss ögonblickligen. Sedan upprepades samma vinnande koncept i låt efter låt.
Senast DIIV besökte Sverige var i samband med Brooklyn, Sweden. Vad har egentligen hänt sedan dess? Bandet känns om möjligt ännu tightare och spelar, välförtjänt, inför en större publik. Smith har bytt den överdimensionerade Musse Pigg-tröjan mot Paisley-skjorta och urtvättade gröna mjukbyxor. Men utöver det så är det i stort sett samma spelning vi får bevittna. Novembermörkret har lagt sig över Sverige men Smith ser fortfarande ut som en Kurt Cobain-dubbelgångare när han gömmer sitt ansikte bakom den blonda 90-talsluggen.
Med tanke på bandets nästintill overkligt späckade turnéschema (ibland har de till och med gett två spelningar inom loppet av en dag) är det beundransvärt att de lyckas klämma ut så mycket energi ur de där skimrande melodierna. De visar alls inga tecken på trötthet eller tristess, fast det märks att de på scen har två lägen; de koncentrerade skostirrarna och duracellkaninerna som omöjligt kan stå stilla. På samma sätt känns det som att de delar in publiken i två läger; de som står stilla och försöker urskilja vad Smith ”sjunger” (vilket faktiskt är en rätt svår uppgift) och de som släpper kontrollen och hoppar runt till musiken (vilket ikväll är en klar minoritet).
Precis som på skiva har How Long Have You Known? starkast refräng medan Doused och Sometime bärs fram av de mest drivande beatsen. Därför tillhör de kvällens höjdpunkter, även om konserten håller en förhållandevis jämn nivå. Än en gång vinner DIIV över publiken och jag blir förvånad om de lagom till nästa sommar inte tillhör de hetaste namnen på en festival av Hultsfreds eller Way Out Wests storlek.
Foto: Emma Andersson