Morden på Bäverns gränd
Uppsala stadsteater
Urpremiär: 26 november
Morden på Bäverns gränd är skriven och regisserad av engelsmannen John Fiske. Med den manusförfattaren vet vi att vi har en komedi att vänta. John Fiske är mästare på att vrida till roliga situationer som har samhällskritik med udd mot makthavare.
I Morden på Bäverns gränd bjuder han också på skämt om sig själv och teateryrket.
Föreställningen börjar med en middag, där publiken samlas. Ja det handlar om riktig mat, en vällagad middag, gott och vackert komponerat. Jag hade sagt till i förväg att jag är vegetarian och laktosintolerant, så glöm inte att anmäla i förväg om du har särskild kost. Det är onödigt att sitta där och inte kunna äta ordentligt.
Jag var som recensent där ensam utan något sällskap, vilket inte gjorde ett dugg, jag fick trevligt bordssällskap att samtala med ändå. Det kan vara en fälla för teatern att middagen ingår i föreställningen, om någon ensam person hamnar bredvid ett gäng som inte talar med främlingar. Men i mitt fall blev det bara positivt, eftersom jag hamnade bland öppna personer.
Middagen ingick i pjäsen men det går dock att förstå handlingen utan att ha varit med och ätit, men middagen gav en extra knorr på kvällen, utan tvekan.
Att middagen ingår innebär förmodligen att teatern kan höja biljettpriset något och dessutom får in lite mer intäkter på att publiken beställer mer att dricka. De beställer inte bara i pausen. För min del tycker jag det är bra att teatern är kreativ med att hitta fler sätt att få intäkter.
Om föreställningens komplott från teaterns hemsida:
Året är 1885. På Uppsalas gator härjar en brutal mördare. Offren är alla glädjeflickor på stans ökända bordell ”Sju helvetes gluggar” på Bäverns gränd. Men morden tystas ner. En växande nervositet sprider sig i maktens korridorer. Det ryktas till och med att hovet kan vara inblandat. En hemlig uppdragsgivare ringer ett samtal till dimmigaste Baker Street och snart står självaste Sherlock Holmes i Uppsalas gränder, redo att ta sig an ett av de märkligaste fall han utrett.
Detta är dock bara halva handlingen. Första akten utspelar sig i nutid och handlar om skådespelarnas arbete med att repetera inför premiären. Jag lovar att det är många underhållande lustiga situationer.
Första akten fördjupade vad vi sedan såg i andra akten. Vissa scener kände vi igen från repetitionerna fast de fått en annan betydelse eller satts i ett annat sammanhang. När första akten var spelad kändes det lite konstigt att allt utspelat sig i nutid och ingen deckargåta synts till. Första aktens värde fördubblades genom andra akten. Att experimentera på det här sättet med en föreställning kräver en manusförfattare och regissör som vet vad han gör. Och det gör John Fiske och med skickliga skådespelare fungerade det utmärkt.
Ett extra plus ger jag föreställningen för att jag tycker om denna äldre version av Sherlock Holmes, till skillnad från de karaktärer som förekommit i den brittiska tv-serien som gick på tv för ett tag sedan för att inte tala Robert Downey Jr. som Sherlock Holmes i storfilmerna, han är ju en katastrof.
Den äldre egensinniga gentlemannen i John Fiskes teaterföreställning stämmer mycket mer med den detektiv jag mött i böckerna.
Trots att historien utspelas sig i slutet av 1800-talet är den fylld av hänvisningar till nutida händelser.
En riktig skrattfest med Sherlock Holmes som driver med en hel del i nutiden är vad Uppsala stadsteater bjuder på i Modern på Bäverns gränd.
Av & regi: John Fiske
Scenografi och kostym: John Fiske
Originalmusik: John Fiske
Ljus: Jonas Nyström
Mask och peruk: Johanna Rönnbäck
Medverkande: Bengt Braskered, Gustav Levin, Crister Olsson, Mathias Olsson, Emma Peters
och Helena Thornqvist
Foto: Linus Meyer
Läs även andra bloggares åsikter om Sherlock Holmes, Morden på Bäverns gränd, John Fiske, komedi, Uppsala stadsteater, recension, teaterrecension