Visst var det en Robyn-effekt på Popaganda 2010, dag 1 fredag 27 augusti. När det blev dags för kvällens höjdpunkt var det fullpackat med folk, förväntningarna vibrerade i luften och byggdes upp av två stora anläggningar med laptop och två trumset som stod på scenen medan ljudteknikerna finslipade det sista inför stjärnans entré.
Jublet ekade när hon sprang in och alla hoppade med i takten och sjöng med. Där jag stod i var det så trångt och alla hoppade och knuffade varandra så jag är egentligen förvånad att ingen blev skadad. Helt klart älskar Popagandapubliken Robyn. Jag är övertygad om att hon kan fylla Globen. Hon är den klarast lysande svenska världsstjärnan just nu.
Belle & Sebastian, kvällens andra höjdpunkt, hade också en medsjungande publik. Allra lyckligast blev nog de fem ungdomar som plockades upp på scen och fick dansa till en låt. Det kommer mer om Belle & Sebastians spelning i ett annat inlägg här i Kulturbloggen. Vi hade ytterligare en recensent på plats och en fotograf.
För att ta dagen lite från början:
Det var soligt och utsålt – första dagen för festivalen Popapganda 2010 i Eriksdalsbadet var helt klart lyckad. Arrangörerna växer och lär sig att planera bättre och bättre. Det började redan när besökarna var på Ringvägen och tog av vägen i backen ner till festivalsområdet, då var det tydligt utmärkt två delar av vägen: en för de som hade hämtat ut sitt band redan och ett för de som skulle byta sin biljett till band.
Fast när det är utsålt och massor av folk fram emot kvällen då räcker förstås toaletterna och serveringarna aldrig till ändå utan det blir många köer.
Men tidigare på dagen gick det snabbt att få sig något att äta eller att dricka.
Först ut på scen var duon ”Navet”, en svensk indieduo som trots att de var på scen redan vid 14.30 fick igång publiken. Elektronisk pop med en sångerska med fin popröst.
I Popagandas beskrivning av bandet står bland annat:
Navet levererar stilsäkra elektroniska rytmer man vill stå stilla till men ändå inte. Efter en sommar med flera stopp på värmeböljande stockholmsscener och en stämningsmättad skivinspelning på Fårö har det blivit dags för bandet att ta klivet upp. Upp på Popagandas scen.
De två tjejerna i ”First Aid Kit” var först ut på Stora Scenen. De är verkligen duktiga. Jag såg dem redan på Popaganda 2008 och då var de en intressant och lovande duo, som har vuxit in i förväntningarna.
”This is head” som körde på Lilla scenen var en ny bekantskap för mig. Det är som alltid på en festival, man hittar alltid ett nytt band att följa.
Malmöbandet ligger nånstans åt psykedelisk pop av typen Spiritualized men också lite rytmer från calypso. De har sångare men ändå är musiken till stor del instrumental.
Jonathan Johansson, den filmstjärnesnygga popkungenmed sin vemodiga pop, var positivt överraskad. Det var första gången som det inte regnade när han spelade på Popaganda. Kanske var det därför spelningen höjde sig något steg sedan förra gången. Fast det ska sägas: Jag har alltid gillat Jonathan Johanssons spelningar.
Två trummisar, två keyboardister och två gitarrister varav Jonathan Johansson själv på en tolvsträngad på de första två låtarna. Till låten ”En annan stad” bytte den ena keyboardist till bas.
Jonathan Johansson berättade att nästa album kommer i februari, det kommer att vara snabbare och mörkare.
Så var det dags för Monarchy på Lilla Scenen: första låten utan gitarrer: enbart keyboard, trummor och sång. BAndmedlemmarna införda masker och vita skjortor, mörk gråblåsvarta kostymer. Vacker sång och bra dansrytm. Två sångarna kunde vara tvillingar, det som syns av hakan nedanför maskerna.
Mystiskt och vackert.
På Popagandas hemsida finns följande information om bandet:
Det var inte U2 eller Kraftwerk som gjorde den första utsändningen av ett live-gig ut i rymden. Brittiska Monarchy hann före alla andra när man i somras åkte till Kennedy Space Centre i Florida för denna udda lansering. Albumet som skulle lanseras har skjutits upp till i början av nästa år, men den konstanta blogghypen fortsätter alltjämt.
Medlemmarna i bandet är fortfarande hemliga och uppträder därför i mask. Frågan är om det kommer att vara möjligt att behålla den fasaden när allmänheten får upp ögonen för sådana perfekta poplåtar som The Phoenix Alive, Gold in The Fire och Black, The Colour of My Heart.
Monarchy gör en av sina första spelningar någonsin på Popaganda, sen är det dags att erövra världen och universum.
Dags för ”Familjen” och jag vet att många gillar dem. Jag säger inte att de är dåliga, men någon gång under en lång dag och lång kväll måste man få i sig något. Så jag hörde dem mest på avstånd, men jag hittade ett bra youtubeklipp från spelningen, som finns här nedan.
Ellie Goulding, en tuff brittisk tjej, någonstans i facket mellan singer/songwriter och pop och rock. Hennes debutalbum “Lights” gick direkt in på den brittiska albumlistans förstaplats.
Sedan kom de tre huvudnumren:
Belle & Sebastian och Robyn på Stora Scenen med Jamaica där emellan på Lilla scenen.
Om det har jag redan bloggat lite och mer kommer, som sagt.
Några bilder från mobiltelefonen och några klipp från Robyns och Familjens spelningar:
Läs även andra bloggares åsikter om Popaganda, musik, musikfestival, Stockholm, Robyn, Belle & Sebastian, Monarchy, indie, elektroniskt, popmusik