London Grammar, Stora scenen
Popaganda 29 augusti 2014
Betyg: 3
På sin första Sverigespelning ger London Grammar ordet introvert en ny betydelse och deras elegans balanserar ständigt på den sköra tråden till att bli stillastående. De är superproffs på det de gör och det minimalistiska soundet, som inte helt sällan för tankarna till de likasinnade britterna i The xx som stod på samma scen för ett år sedan, ger plats åt Hannah Reids uttrycksfulla röst att skina ännu klarare. Reid backas upp av gitarristen Dan Rothman i ena hörnet och Dot Major — som pendlar mellan att spela på synthar, trummor och bongotrummor — i det andra. Men precis som på debutalbumet If You Wait, som släpptes förra året och inte helt och hållet lyckades bygga vidare på genombrottslåten Hey Now, smälter låtarna i längden in i varandra. Det finns potential i mängder, vilket inte minst setets höjdpunkt Strong tyder på, och det är möjligt att musiken skulle göra sig bättre i en mer intim miljö, men ibland känns det just som att deras inåtriktade scennärvaro blir ett hinder för att det ska bli så fängslande som det skulle kunna bli.
Foto: Emma Andersson
