Hederos & Hellberg

Vi har mött upp Mattias Hellberg som utgör ena halvan av Hederos & Hellberg i samband med deras spelning på Södra Teatern i Stockholm. Duon, som lade ner 2003, har återuppstått och gav nyligen ut liveskivan Bless Me. Vi fick bland annat veta vilka ingredienser som är nödvändiga för en bra cover.

Om jag har förstått det rätt så det här en tillfällig återförening, stämmer det?

Nej, det har felaktigt lanserats som det av bokningsbolag. Vi har återuppstått och kommer att spela när tid finns men vi har ju massa annat att göra också.

Kan du förklara lite närmare varför ni valde att ge ut den här liveskivan?

Det kändes som en bra grej att göra för att visa att vi är tillbaka. Det är konserten från Konserthuset i Göteborg 2003 som skulle ha varit sista spelningen. Vi fick gallra lite, av de 27 låtar som spelades hamnade 17 på skivan.

Tänker ni spela något nytt material på den här turnén?

Inga nyskrivna egna låtar men vi har valt ut lite nya covers som vi sakta men säkert börjat hitta en Hederos & Hellberg-form på. Vi repade i två dagar innan vi åkte ut på turnén eftersom vi måste känna på låtarna och se om vi kan hitta något som känns som vårt. Alla låtar funkade inte men några fick vi till. Bland annat tre nya covers och några låtar från mina soloplattor.

Vad är det som utmärker en Hederos & Hellberg-låt?

Det vet jag inte – vi har väl något sorts sound, ett lunk, som vi får ihop vi två. Om vi hittar det märker vi det snabbt och om vi inte hittar det märker vi det också snabbt. Vi har vår lilla värld som vi går in i. Något som vi kan förvalta på ett bra sätt. I början var vi rätt nojiga över att folk skulle se oss som ett coverband men nu har vi släppt det. Det finns så många bra låtar att plocka fram och det roliga med de tre nya låtarna är att det inte är allmängods. Låtar som för mig är hits men som inte är allmänt jättekända. Det var så vi började. Tanken och meningen var att spela låtar vi tyckte om på vårt eget sätt.

Är det annorlunda att framföra andras låtar eller ställer ni kravet att ni ska göra dem till era egna?

För att lyckas med en cover måste man på något sätt få in den i sin egen sfär men man känner en större stolthet av att framföra något man har skrivit själv. Det funkade bra på andra skivan Together in the Darkness som till hälften bestod av eget och hälften var covers. Många tyckte de låtarna vi hade skrivit själva stack ut och var mer intressanta än coverlåtarna. Det är en utmaning att spela låtar av andra och plocka in eget men hittills känns det som att det har funkat.

Vilken var den första covern ni gjorde?

Pale Blue Eyes av Velvet Underground var den första vi bestämde oss för att tolka. Guilty av Randy Newman var en annan tidig. Men det var en hel del där i början som var hey baberiba. Vi var inte så finkänsliga då. Vi kunde spela allt möjligt konstigt.

Hur går selektionen till när ni väljer ut låtar?

Det är jag som har valt ut i princip allt. Det har blivit så eftersom jag som sångare måste känna mig bekväm och kunna relatera till texterna. Dessutom köper jag fler skivor än Martin. Han lyssnar också på mycket musik men det är jag som är den flitigare skivköparen.

Är det någon särskild cover du är mest stolt över?

Concrete Jungle av Bob Marley eftersom det känns som vi omvandlat reggaen till vårt eget. Den var det faktiskt Martin som föreslog när vi satt i en studio i Värmland och kollade på en dokumentär om Marley. Han försvann ner i källaren och lite senare ropade han ner mig och hade kommit på idén till arrangemanget. No Fun tycker jag naturligtvis också om eftersom den blivit så omskriven. Vi har tagit originalet till en annan värld. Jag vet att Iggy Pop har hört den och tycker om den.

Hur viktigt är det att förändra en cover från originalet?

Det är inget självändamål att ändra låten helt och hållet. Det är inte något konstnärligt statement precis. För oss handlar det mest att skala bort alla instrument och hålla oss till ett piano eller trumorgel som blivit allt vanligare på sistone. Banjo är också ett nytt inslag i vår musik.

Hur skiljer sig Hederos & Hellberg årgång 2003 gentemot de som går på Södra Teaterns scen ikväll?

Lite har hänt, vi har ju båda spelat mycket med annat. Jag har sjungit i olika sammanhang så förhoppningsvis har jag utvecklat rösten. Förut var jag kanske mer begränsad och höll mig i samma läge. Nu har min röst något vidare omfång och jag vågar mer helt enkelt

Vilka planer har ni när den här turnén är över?

Just nu har vi inte riktigt någon plan. Soundtrack of Our Lives släpper nytt i april så Martin kommer vara rätt så upptagen med det. Förhoppningsvis kan vi spela lite i sommar, kanske på någon festival. Sedan tänkte vi försökte göra en höstturné och förhoppningsvis släppa en platta nästa år.