• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Harold Pinter

Tankar om Svek på Malmö Stadsteater

12 mars, 2017 by Redaktionen

Svek
Av Harold Pinter
Översättning: Anna Kölén
Regi: Dennis Sandin
Premiär på Intiman, Malmö stadsteater 11 mars 2017

Svek är ett klassiskt triangeldrama. Vi har det gifta paret, dr hustrun har ett långvarigt förhållande med makens bäste vän. Pjäsen spelas i omvänd tidsordning, vilket vet att vi vet vad karaktärerna ännu inte vet.

Svek är ett drama som drivs av språk och dialog, vilken är knivskarp. Inte en stavelse är utan betydelse. Vi får erfara att maken visste om hustruns otrohet långt innan den bäste vännen visste att han visste. Den skillnaden i kunskap ger maken ett övertag som han utnyttjar i konversationer med den vän han fortsätter att träffa med jämna mellanrum.

Slutet av pjäsen, som även är inledningen av sveket indikerar av maken redan från början kände till eller i vilket falla anade vad som var på väg att hända. Eller också är det var åskådaren lockas att tolka in i scenen, eftersom vi redan vet som komma skall.

Svek är en pjäs som ger skådespelarna möjligheten att glänsa, eller rättare sagt den kräver att skådespelarna glänser, vilket de gör. Mattias Linderoth gör en speciellt stark insats som Robert, den bedragne maken. Han framstår som kall, kylig och beräknande i sina möten med den bäste vännen Jerry. Eftersom Robert väljer att inte konfrontera Jerry för sveket sätter han sig själv i en maktposition gentemot Jerry.

Scenen är sparsam. Vi har ett bord med två stolar samt ytterligare en stol. I bakgrunden finns ett spegelrum som skapar en mångfald av dimensioner. Vi ser huvudpersonerna i multipla spegelbilder

Harold Pinter föddes 1930 och avled 2008. Han verkade över det kulturella fältet som dramatiker, poet, skådespelare, regissör. Han var också en glödande politisk aktivist, med föga känsla för retorisk sans och måtta. Han jämförde Bushadministrationen med Adolf Hitlers Nazityskland  och ansåg att Tony Blair var en massmördare.

Förutom Nobelpriset i litteratur 2005 tilldelades Harold Pinter bl a Brittiska Imperieorden, Shakespeare Prize, European Prize for Litteraturs, Molière D’Honneur for Lifetime Achievement och Franz Kafka-priset.

En central del i Pinters författarskap var att vrida på begreppen. Vad är sant? Vad är falskt? Pinter kunde på grund av hälsoskäl inte närvara vid nobelprisceremonin, men han skrev och spelade in sin föreläsning. Den började med orden

”Det finns inga skarpa gränser mellan verkligt och overkligt, inte heller mellan sant och osant. Någonting är inte nödvändigtvis endera sant eller inte sant; det kan vara både sant och inte sant.”

Om Pinter varit vid liv idag skulle han ha känt igen sig.

I rollerna: Erik Borgeke, Susanne Karlsson, Mattias Linderoth, Yazan Alqaq

Längd: 1 timmer, 30 minuter, ingen paus

Text: Peter Johansson

Arkiverad under: Teaterkritik Taggad som: Harold Pinter, Malmö stadsteater, svek

Dubbelbottnat om Svek på Stockholms stadsteater

26 januari, 2013 by Redaktionen

Svek

Svek
Stockholms stadsteater, Klarascenen
Premiär den 25 januari 2013

Som titeln indikerar handlar Harold Pinters pjäs om svek – svek mellan makar, mellan vänner och av sig själv och sina ideal. Pinter menar enligt programmet att om man medverkar till ett förräderi börjar det snart infektera allt annat som ett elakt virus.

Detta virus genomsyrar helt de tre personerna i triangeldramat i föreställningens första scener – som i själva verket är de sista i tid. Emma och Jerry har haft ett långt förhållande och träffas på en bar två år efter förhållandet upphört. Nu ska Emma skiljas från Robert, som är Jerrys bästa vän.

Historien rullas sedan upp i bakvänd kronologisk ordning. På ytan är pjäsen ganska lättsam med en dialog som aldrig visar vad de tre egentligen känner. Scenen inramas av färgglada glitterridåer och Åke Lundqvists kypare bidrar som ett extra humorelement. Men det mesta är lögner och under ytan lyser det av hopplöshet och desperation.

Harold Pinter fick Nobelpriset i litteratur 2005 med motiveringen ”i sina dramer frilägger avgrunden under vardagspratet och bryter sig in i förtryckets slutna rum”. Dessa ord beskriver Svek på pricken.

När Louise Peterhoffs Emma, Shanti Roneys Jerry och Andreas Kundlers Robert frågar varandra hur det är, ”hur mår barnen”, ”hur går det med jobbet” är det bara en falsk fasad. Vad som finns under ytan kan vi bara ana. Vi anar att Jerry och Robert längtar tillbaka till sin ungdom då de brann för poesi och försökte följa sina ideal. Vi anar att de män som de blivit och som Emma försökt älska egentligen bara är skuggor av sina jag.

Skådespelarna lyckas väl med att gestalta denna dubbelbottnade dialog. Harold Pinter, som själv hade en långvarig kärlekshistoria under sitt första äktenskap, har förmodligen plockat mycket material därifrån. Men pjäsens svektema omfattar inte bara individen utan sträcker sig ut i hela samhället. I föreställningen refereras till William Butler Yeats The Second Coming (översatt till svenska som Den andra födelsen eller Återkomsten ), en stark dikt om civilisationens förfall .

Roterar och roterar i den utvidgande virveln
Falken kan inte höra falkeneraren;
Saker faller samman; mittpunkten kan ej längre bära;
Ren anarki släpps lös uppå världen,
Den blodsskumma floden är lös, och överallt
Är ceremonierna av oskuld nu drunknade;
De bästa saknar all övertygelse, medan de värsta
Är fulla utav en passionerad intensitet.

Säkerligen så är någon uppenbarelse nära förestående;
Säkerligen så är Återkomsten nära förestående.
Återkomsten! Knappt är dessa ord yttrade
Då en väldig skepnad ur Spiritus Mundi
Plågar min syn: en sandöken där ödslig;
En gestalt med lejonkropp och med människohuvud,
En blick tom och skoningslös som solen,
Rör nu sina slöa lår framåt, och runt omkring den
Vindskuggor från indignerade ökenfåglar.
Mörkret faller åter men nu så förstår jag
Att tjugo århundraden av stenfast sömn
Ansattes av en mardröm om en gungande vagga,
Och vilken rå best, dess ödestimma kom så till slut,
Hasar sig mot Betlehem för att där födas?

Svek
Av Harold Pinter
Översättning Carl Johan Lång
Regi Alexander Mørk-Eidem
Scenografi och kostym Christian Friedländer
Musik Goran Kajfes
Ljus Ellen Ruge
Ljud Michael Breschi och Håkan Åslund
Mask Daniela Mengarelli
I rollerna
Emma Louise Peterhoff
Jerry Shanti Roney
Robert Andreas Kundler
En kypare Åke Lundqvist

Foto: Christian Friedländer

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Harold Pinter, Stockholms stadsteater

Ingen mans land av Pinter på Stockholms stadsteater – ifrågasätter sanningen

1 december, 2011 by Rosemari Södergren

Ingen mans land av Harold Pinter
Stockholms stadsteater
Premiär 1 december

Hirst och Spooner, två äldre män, möts på puben och trivs i varandras sällskap.
Hirst bjuder hem Spooner till sig, till sin lägenhet i det finare Londonområdet Hampstead Hath. Lägenheten har en enorm utsikt med ett fönster som tycks täcka ena långväggen i vardagsrummet som för övrigt är möblerat inte fullt så fashionabelt som adressen och fönstret ger oss anledning att förvänta oss. Är värden en man något på dekis?

Hirst, värden är en man högre status och bättre ekonomisk ställning än Spooner, det är uppenbart av deras klädsel att döma. Gästen, Spooner, är en man med luggslitna kläder, hängiga byxor och sliten kavaj. Förmodligen är han en åldrad poet. Fast vi vet inte riktigt. Spelet pendlar, ändrar inriktning och människor som tycks vara på ett sätt blir något annat när förutsättningarna mellan människor ändras.
Spooner som spelas så träffsäkert av Peter Haber är en man med förmåga att formulera sig. Han pratar och pratar, men ganska snart bryts det realistiska spelet av absurda inslag.

En liten bit in i pjäsen dyker två yngre män upp, Foster och Briggs. Också där pendlar förhållandena mellan karaktärerna och när vi tror att vi vet vilka de är ändrar rollernas inbördes förhållande karaktär och vi är åter lika ovissa om vem som är vad.

Harold Pinter har haft ett par olika perioder som dramatiker och som alla de pjäser han skriver under 1970-1980 är ”Ingen mans land” en blandning av realism och absurd teater. Som Becket möter politisk naturalism, kryddat med poesi och existensiella frågor.

Teaterkritikern och kulturskribenten Theresa Benér beskriver detta så bra i programmet till föreställningen:

I sin Nobelföreläsing 2005, kallad Konst, sanning & politik, talade Harold Pinter om sanningen i teaterkonsten. Sanningen är, sade han, att något sådant som en enda sanning aldrig förekommer i dramatiken. Och de sanningar som uppenbaras ”utmanar varandra, viker undan för varandra, återspeglar varandra, ignorerar varandra, retas med varandra och är blinda för varandra”. Just så är Ingen mans land komponerad. När vi tror oss ha uppfattat vissa sanningar om rollfigurerna ifrågasätts de genast med nya utsagor, som kan vara lika sanna.

En Pinterpjäs från den perioden har aldrig bara en sanning och aldrig bara en tolkning, där finns mycket att läsa in. En intressant aspekt är spelet mellan de fyra männen. Hirst är värd och de två unga männen bor hos honom. Är de betjänter? Är de pojkvänner? Är någon av dem en son till Hirst? De två unga männen och gästen Spooner kretsar kring Hirst och konkurrerar om hans gunst, hans uppmärksamhet. De är redo att förvränga sig, ändra sig, bli som de tror att han vill att de ska vara för att passa. Hirst är den som har den ekonomiska makten och därför är det han som är den som alla vill passa upp.

Theresa Benér berättar också att Harold Pinter själv spelade rollen som Hirst i en uppsättning 1993 och i den tolkningen antyddes att Hirst och Spooner kan vara två sidor av samma person.

En annan del i föreställningen är de existentiella frågorna kring minnet och åldrandet. Varför hör vi inte hur fåglarna sjunger när vi är unga? Varför hör vi fågelsången när vi är gamla?

En sådan här föreställning står och faller med skådespelarnas insatser.

hade urpremiär på The Old Vic i London 1975. Pjäsen brukar räknas till Harold Pinters ”memory plays” – pjäser om minnet och kampen om det förflutnas sanningar. Lena T Hansson som regisserat har satt rätt skådespelare för varje roll. Peter Haber är i hela sin kropp den luggslitna, trötta men enormt verbala Spooner. Lars Lind är mycket bra som Hirst och Joakim Gräns och Jonas Hellman-Driessen fungerar bra som de yngre männen med sitt mer korthuggna språk och sina mer otåliga, mer agresivare attiyd som bubblar under ytan.

Ett pressmeddelande från Stockholms stadsteater berättar om bakgrunden till att Lena T Hansson
nu regisserar ”Ingen mans land”:

No man’s land hade urpremiär på The Old Vic i London 1975. Pjäsen brukar räknas till Harold Pinters ”memory plays” – pjäser om minnet och kampen om det förflutnas sanningar.
Lars Lind såg originaluppsättningen i London på 70-talet och föreslog den redan 1994 för Lena T Hansson efter att de gjort Älskade monster tillsammans.
– Det är en väldigt speciell pjäs. Det första man tänker när man läser den är: vad handlar den om? Den är väldigt poetisk på ett sätt som är sällsynt inom dramatiken. Karaktärerna är säregna och svårförutsägbara, säger Lena T Hansson.

Fakta om Harold Pinter
Harold Pinter föddes 1930 i London.
1956 uppfördes hans debutpjäs, enaktaren The Room.
Han dog 2008.

2005 fick han Nobelpriset i litteratur.

Ingen mans land
Översättning Nils Gredeby
Regi Lena T Hansson
Scenografi och kostym Peter Holm
Ljus William Wenner
Ljud Jens Ingolf och Ola Stenström
Mask Anna Jensen Arktoft

I rollerna
Hirst Lars Lind
Spooner Peter Haber
Foster Joakim Gräns
Briggs Jonas Hellman-Driessen

Foto: Sarah Bolmsten

Läs även andra bloggares åsikter om Harold Pinter, Peter Haber, Stockholms stadsteater, teaterrecension

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Harold Pinter, Peter Haber, Stockholms stadsteater, Teaterrecension

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Disclosure Day – grandios cirkus

Disclosure Day Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Disclosure Day – grandios cirkus

Bra idé, sämre genomförande. Svinen av John Ajvide Lindqvist

Titel: Svinen Författare: John Ajvide … Läs mer om Bra idé, sämre genomförande. Svinen av John Ajvide Lindqvist

Borde innebära ett rejält genombrott – Tack för maten med Victor Rydström feat. Robert Nordmark

Victor Rydström Tack för maten … Läs mer om Borde innebära ett rejält genombrott – Tack för maten med Victor Rydström feat. Robert Nordmark

Comic Con Stockholm Summer 2026

Comic Con Stockholm Summer 2026 Mässor … Läs mer om Comic Con Stockholm Summer 2026

Filmrecension: Masters of The Universe – lagom underhållning

Masters of The Universe Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Masters of The Universe – lagom underhållning

Filmrecension: Scary Movie – genomförs med själlös apati

Scary Movie Betyg 1 Svensk biopremiär 5 … Läs mer om Filmrecension: Scary Movie – genomförs med själlös apati

Lyssna: Death Cab for Cutie har släppt nytt album

Åttafaldigt GRAMMY-nominerade Death Cab … Läs mer om Lyssna: Death Cab for Cutie har släppt nytt album

Filmrecension: Born to Fight – ovanlig dokumentär om att immigrera till Europa

Born to Fight Betyg 3 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Born to Fight – ovanlig dokumentär om att immigrera till Europa

Filmrecension: The Furious – en strålande final men det räcker inte

The Furious Betyg 2 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: The Furious – en strålande final men det räcker inte

Filmrecension: Couture – spretar för mycket

Couture Betyg 3 Svensk biopremiär 5 … Läs mer om Filmrecension: Couture – spretar för mycket

Väldigt vital och emellanåt berörande tribut – Göteborg Jazz Orchestra hyllar 100-åringen Miles Davis

1/6 2026 Park Lane i Göteborg Även … Läs mer om Väldigt vital och emellanåt berörande tribut – Göteborg Jazz Orchestra hyllar 100-åringen Miles Davis

Opera: Challenger gästspel på Folkoperan – En storartad och modig föreställning som ställer angelägna frågor

Challenger Gästspel på … Läs mer om Opera: Challenger gästspel på Folkoperan – En storartad och modig föreställning som ställer angelägna frågor

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in