Natthärbärget
Efter Maxim Gorkij
Regi Oskaras Korsunovas
Gästspel av OKT
Bergmanfestivalen, Dramaten
1 juni 2012
Åtta skådespelare, sju män och en kvinna, sitter i en lång rad vid ett lång bord med vit duk. Alla skådespelarna sitter på samma sida av bordet och deras ögon möter publikens när de kommer in i salongen. Uppställningen av bordet påminner starkt om Leonardo da Vincis berömde målning av Jesus och lärjungarna när nattvarden instiftades. Bordet står nära publikens platser. Skådespelarna kommer oerhört nära publiken, nästan obehagligt nära.
Skådespelarna spelar svårt alkoholiserade utslagna människor i ett slags härbärge. Scenen har en avskalad realistisk scenografi: det långa vita bordet, på ena sidan är tomma ölbackar staplade, på andra sidan finns två trälårar och på bordet står flaskor med vit genomskinlig vätska och massor av glas. Ja, det är så realistiskt att innehållet i flaskorna är äkta vodka, doften av alkohol sprider sig i luften.
Föreställningen bygger på Maxim Gorkijs pjäs med samma namn. I Gorkijs pjäs kommer en säregen person, Lupa, till natthärbärget och talar med dem om att allt inte är hopplöst. Han talar om att det finns möjlighet att ändra inriktning på livet också för den som hamnat allra längst ned. Han försöker ingjuta hopp i dessa människovrak, som är helt utslagna av missbruk.
Föreställningen utgår från sista akten, Lupa har lämnat härbärget, lämnat dem vilsna och sökande. Även om föreställningen är naturalistisk och realistisk har den en hel del av absurd teater av Beckets stil med ”I väntan på Godot”. Skillnaden är att i Beckets pjäs väntar personerna på Godot medan i Korsunovas ”Natthärbärget” har Godot-figuren varit där och lämnat dem. Människan övergiven av gud och profeter, människan står ensam inför de stora existentiella frågorna men också ensamma inför sina liv.
Regissören Oskaras Korsunovas jobbar mycket med att skådespelarna ska spela realistiskt och trovärdigt och nära publiken. Emellanåt spelar skådespelarna direkt till publiken, bjuder in publiken, bjuder personer i publiken på vodka och skålar med dem.
Handlingen utspelar sig alltså bland några män och kvinnor som står längst ned i samhällets klasskala, utslagna, alkoholiserade och arbetslösa. ”Fast jag har hört att det finns en sjukhus där alkoholister kan få hjälp”, upprepar en av dem som ett rop på hjälp.
Låt dock inte lura dig. Detta är långt ifrån något drama om klassklyftor. Trots det socialrealistiska tilltalet och det naturalistiska spelet och även om handlingen utspelar sig bland samhällets bottenskrap är pjäsen inte något ställningstagande för samhällsfrågor. Oskaras Korsunovas drivs inta av något engagemang för att förändra samhället.
– Den handlar inte alls om klassamhället, sade Oskaras Korsunovas på ett samtal efter pjäsen. Den handlar om existentiella frågor.
På ett sätt är det nästan osmakligt. ”Natthärbärget” handlar om att det går att ta tag i sitt liv och förändra det, ett typiskt budskap till en något så när trygg och välbärgad medelklass som får bli lite förfärade och kittlade av att se karaktärer som gestaltar de mest utslagna människorna. Det är ganska cyniskt. Människor med så grovt beroende kan inte bara söka jobb, som en av rollkaraktärerna också påpekar.
”Natthärbärget” är absolut något av det starkaste jag sett på en teaterscen på länge och jag tror ingen går ut därifrån opåverkad. Samtidigt är det lite cyniskt, som sagt. Medelklassens existentiella frågor speglas i samhällets bottenskrap. Existentiella frågor som den som knappt kan tro på en morgondag inte kan ställa. Men som sagt: en uppsättning med enastående skådespelare.
Medverkande
Jonas Verseckas
Rasa Samuolyte
Nele Savicenko
Julius Zalakevicius
Darius Meskauskas
Dainius Gavenonis
Darius Gumauskas
Giedrius Savickas
Tomas Zaibus
Rytis Saladzius
Läs även andra bloggares åsikter om Oskaras Korsunovas, Gorkij, teaterkritik, scenkonst, Bergmanfestivalen, Dramaten, recension