Operabio från New York på Biograf Spegeln 17/3 2013 (repris)
Francesca da Rimini
Musik: Riccardo Zandonai
Libretto: Tito Ricordi efter pjäsen med samma namn av Gabriele d’Annunzio baserad på Dantes Inferno
I går eftermiddag var jag på reprispremiären på biograf Spegeln av Riccardo Zandonai´s opera Francesca da Rimini.
Det var näst sista överföringen från Metropolitan Opera i New York och i förhandsreklamen gjorde man ett visst nummer av att verket inte har getts på 27 år och efter att ha upplevt föreställningen så tror jag att anledningen till detta är en helt annan än den som man vill ge sken av.
Även om det sjungs överlag mycket bra, lite belcanto och ibland mycket kraftfullt och i övrigt hela skalan så är det ändå min uppfattning att musiken inte håller för en helaftons upplevelse. Tenoren den vackre Paolo, som sjöngs av den italienske tenoren Marcello Giordani hade för en gångs skull fått ett parti som i grunden passar hans röst.
I övrigt dominerades ju föreställningen av Eva Westbroek om än i stark konkurrens med de båda barytonisterna Robert Brubaker och Mark Delavan. I en av de mindre rollerna uppskattade jag särskilt Ginger Costa- Jackson i tjänarinnan Smaragdi´s parti.
Det började dock bra medan andra akten var helt förfärlig och ganska ointressant men framförallt obegriplig. Att ens komma på tanken att försöka skildra ett medeltida batalj på en scen verkar milt sagt mycket förvånande. Denna scen kostade nog stora pengar att iscensätta och de kostnaderna hade man säkert kunna t använda på ett bättre sätt.
Det tog sig i tredje akten och sista akten, som för övrigt var uppdelad i två scener blev musikaliskt ganska dramatiskt dock utan att nå upp till Puccini´s Tosca.
Det var ändå intressant att ha upplevt en opera som jag knappast kände till för jag förknippar kompositören med Kavaljerna på Ekeby, ett verk som bygger på Selma Lagerlöfs berättelse, men förläggaren Tito Ricordi´s förhoppningar att Riccardo Zandonai skulle bli en värdig efterträdare till Giacomo Puccini kan man åtminstone helt bortse ifrån åtminstone efter att ha upplevt hans Francesca da Rimini. För övrigt är jag tveksam om dess bakgrundshistoria över huvudtaget är lämpligt som en opera även om det ju finns ett par stycken intressanta arior. Att Zandonai var influerad av både Debussy, Puccini och Verdi behöver ju inte betraktas som någon nackdel.
Att operan inte håller helt varken musikaliskt eller sångligt tog sig också ett annat uttryck, tror jag, då det var inlagda pauser och intervjuer som nästa tog två timmar i anspråk dvs det är nästan halva tiden av föreställningen. En del av tiden gick också åt att göra förhandsreklam för säsongens sista föreställning nämligen G F Händels Julius Caesar.
Det som från början var en del av de intressanta operaupplevelserna börjar nu kännas helt ointressanta och det kommer det säkert att göra så länge man bara utbyter artighets åsikter mellan varandra och där sångarna tävlar i att förklara hur mycket de just älskar detta verk och hur länge de har drömt om att få sjunga dessa partier.
Nu hoppas jag på att ledningen för Metropolitan Opera skärper upp sig och att man antingen slopar dessa ointressanta intervjuer eller förnyar sig på ett konstruktivt sätt. Förnyelse var ordet.
I rollerna:
Eva-Maria Westbroek – Francesca
Marcello Giordani – Paolo
Robert Brubaker – Malatestino
Mark Delavan – Gianciotto
Produktionsteam
Dirigent: Marco Armiliato
Regissör: Piero Faggioni
Scenografi: Ezio Frigerio
Kostym: Franca Squarciapino
Ljussättning: Gil Wechsler
Koreografi: Donald Mahler
