
Forastera
Betyg 2
Svensk biopremiär 20 november 2026
Regi Lucía Aleñar Iglesias
Två systrar, tonårsflickor, tillbringar en soldränkt sommar på Mallorca hos mormor och morfar. Mitt i den soldränkta sommaren kommer sorgen då mormor plötsligt dör. Flickornas mamma kommer då för att hjälpa sin pappa, flickornas morfar, med allt kring begravning och annat som dödsfallet för med sig. En film om bearbetning av sorg och om systerskap på gott och ont, mer på ont. Jag önskar att jag tyckte om filmen, men då jag sett så många, många filmer kring dessa ämnen engagerar denna skildring mig inte. Jag fick tvinga mig själv att se klart filmen.
Filmen kretsar mycket kring den ena systern, Cata, som förändras radikalt då hennes mormor dör så plötsligt. Catas sorg tar sitt uttryck in att hon inte bara tränger djupt in alla sina minnen av mormodern utan hon börjar klä sig i mormors kläder, baka hennes kakor och efterlikna och kopiera mormors beteende, som att hon blir mormodern. Som detta beskrivs i pressmeddelandet om filmen: Det som först framstår som ett oskyldigt sätt att bearbeta sorgen utvecklas till ett märkligt och nästan övernaturligt identitetsspel.
Det är en film dels om systerskap men också om sorg och att leva med saknad. Det är ämnen som inte är ovanliga i filmer. Då jag privat drabbats av några mycket stora sorger har jag engagerat mig mycket i olika former av sorgbearbetning och hört mångas berättelser om sin sorg. Det finns inga regler för hur det går till eller ska gå till och en film behöver inte heller ge några svar eller råd – och en filmskapare är fri att skildra det han/hon/hen vill skildra. Att ett barnbarn sörjer en mormor så djupt att han/hon/hen går in i den avlidnes personlighet tillhör inte det vanligaste sättet att bearbeta en sorg. Det är dock lite sjukt att människor är så okunniga om att döden är något som väntar oss alla och att det är ganska naturligt att äldre människor går ur tiden är erkar många vara totalt omedvetna om. Det är väl problemet bakom Catas beteende, egentligen. Det har varit mycket svårare om ett av barnbarnen gick ur tiden för mormor. Det är väl ett av flera skäl till att jag inte blev berörd av handlingen. Ett annat är att skådespelarna var lite svaga på något sätt. De övertygade mig inte och var svåra att tro på.
.
Ett stort plus får filmen för musiken som innehåller originalmusik av Anna von Hausswolff och Filip Leyman samt en specialskriven låt av Tove Lo.