Journalisten Elisabet Höglund går till generalangrepp mot den fara sociala medier kan ha för mänskliga relationer. I en debattartikel i Aftonbladet och i en intervju i Dagens Media uttrycker hon tankar om att sociala medier som Twitter och Facebook kan ha en negativ inverkan på mänskliga relationer. Bland annat skriver hon att människorna blir allt mer världsfrånvända och allt mer lever i en pseudovärld. Att vi blir så upptagna av att hysteriskt leta kontakter i cybervärlden snarare än efter riktiga vänner. En ”obegriplig – och tragisk – paradox”.
För mig är det helt tvärtom. Jag blev fast för Internets enorma möjligheter till interaktivitet för tio år sedan. Jag utbildade mig inom webbkommunikation och fick via diskussionsforum och chattverktyg kontakt med människor i hela världen som var intresserade av och engagerade för samma saker som jag. Bland annat var jag mycket aktiv i frågor kring flyktingfrågor och jag var god man åt ensamkommande flyktingbarn, framför allt för Afrikas Horn och Etiopien. Via dessa webbforum fick jag kontakt med andra som brann för samma saker och hade samma engagemang.
Utan Internet hade jag fått fortsätta vara ensam med mitt engagemang.
Jag fick också tidigt ett intresse för den möjlighet till interaktivitet som ges i och med Internet. Jag var journalist och i den redaktionella världen rådde alltid konkurrens och det var många som sökte jobb som journalister men bara ett fåtal som kom in på redaktionerna. Journalistikens värld bygger på konkurrens och utslagning, ingen får mogna in i rollen som journalist och ingen som är över 30 år får komma in på en redaktion. Bara den som är 25 år har ett värde för redaktionscheferna, ingen anställs som fyllt 30.
Så är det inte bland sociala medier. Där kan vi träffas och bli vänner oavsett vår ålder. Alla får vara med, ingen slås ut.
Mina närmaste vänner idag, som jag kan prata med om viktiga saker i livet och som jag ofta träffar i verkligheten har jag lärt känna just i och med webben och olika sociala medier. Så för mig har det varit tvärtom, utan sociala medier hade jag varit isolerad och inte haft vänner med samma intressen som jag.
Att gå till storms mot sociala medier är egentligen riktigt dumt. Det är som att gå till storms mot telefon eller vilket verktyg som helst. Det är vad vi fyller dem med som avgör om det blir djup vänskap eller ytliga kontakter.
Läs även andra bloggares åsikter om Facebook, twitter, Elisabet Höglund, journalistik