St. Vincent, Debaser Medis
4 november 2014
Betyg: 5
Senast St. Vincent, den New York-bosatte gitarristen, låtskrivaren och personligheten, besökte Stockholm var tillsammans med David Byrne. Med ett gemensamt album i ryggen intog de Filadelfiakyrkan för lite mer än ett år sedan. Men i och med släppet av hennes fjärde, självbetitlade soloalbum tidigare i år känns det som att Annie Clark — som hon egentligen heter — valt att lägga större betoning på just karaktären St. Vincent.
I lilablekt hår intar hon scenen på Debaser Medis till en robotröst som vänligt, men bestämt ber publiken att inte dokumentera spelningen digitalt innan hon öppnar med Rattlesnake som ju även är öppningsspåret på senaste albumet. Därefter spelas Birth in Reverse med textraden “Oh what an ordinary day / take out the garbage, masturbate” och vi är igång på riktigt. Därefter bjuds det inte på en trist sekund. Visst är vi bortskämda i huvudstaden; igår gav Cat Power en lika oberäknelig som oförglömlig spelning på Göta Lejon ett stenkast bort och ikväll var det St. Vincents tur att toppa det.
Koreografin är genomarbetad och det märks att Annie Clark ansträngt sig för att synkronisera sina stela dance moves med sin asiatiska bandkollega Toko Yasudas. Något hon kanske tagit med sig från sin tidigare samarbetspartner David Byrne. Som en musikvärldens Log Lady bjuder hon också på en flummig-på-gränsen-till-nonsens-anekdot om kreativitet kontra destruktivitet som bidrar till hennes nästan utomjordiska utstrålning på scen. Få artister kan mäta sig med hennes utstrålning på scen.
På många sätt är det en perfekt utförd spelning. Jag saknar några personliga favoriter som Year of the Tiger och Severed Crossed Fingers — det magnifika avslutningsspåret på senaste albumet — men det bjöds ändå på en välavvägd blandning mellan riviga låtar och excentriska ballader. Höjdpunkten är när hon river av ett triss i hits i form av Prince Johnny, Cruel och Digital Witness, eller när hon som första extranummer spelar Strange Mercy ensam på podiet uppe på scen. När bandet sedan ansluter sig under Your Lips Are Red slänger hon ut gitarren till publiken och stämningen är på topp. För varje album har St. Vincent förflyttat sin karriär vidare i nya riktningar, hennes senaste album är hennes starkaste hittills, så det är med spänning jag ska följa hennes nästa steg.
