Ibland får jag känslan av att de största förändringarna i livet sker utan att man märker något, åtminstone inte till en början. Som att den älskade tröttnar och träffar någon annan, att man håller på att förlora jobbet eller att en sjukdom smyger sig på.
Kanske är det likadant inom politiken. För de flesta har allt rullat på sedan förra valet, om än med lite skevande hjul. Lite får man ju offra, jobba några timmar mer i veckan, betala mer i a-kasseavgift och acceptera osäkrare anställningsförhållanden när bemanningsbolagen tränger sig på. Men, Whats the big deal?.Vad spelar sådant som ökade privatiseringar för roll så länge det mesta fungerar?
Högerns grundidé är att tillgång och efterfrågan ska mötas så att en balans uppstår och, voilá! Där får vi ett samhälle som uppfyller alla behov.
Man talar om valfrihet och om ”välfärdens kärna”. Som om alla skulle kunna sitta och välja i en flashig livsstilskatalog och som om det bara vore detaljer som läggs till och dras ifrån med alliansregeringen.
Men sanningen är förstås att det är de med mest pengar som till slut får välja. Och att det som förstatligats och kommunaliserats av generationer av skattebetalare, såsom järnvägar, skola och sjukvård, är det som skapar möjligheten till skattesänkningarna idag – när de nu säljs ut.
Därmed eroderas hela samhället och den dag allt offentligt är sålt kommer högerpolitikerna kunna glädjas åt att slippa ta ansvar för välfärden. Den är ju privat och fungerar den inte så fungerar den inte.
Men i kökkenmöddingen av högerretorik och utspel, som mest liknar en budgivningen, finns det verkligen en ’kärna’, om än inte välfärdens. Här finns en agenda som högern har all anledning att hålla hemlig så länge man kan.
Det är de besuttnas ideologi, de som kan köpa allt för pengar och som fattar sina beslut i slutna rum. En ideologi som ibland också smittar av sig på vanliga arbetande människor, trots att de rimligen borde ha mer nytta av solidaritet och samarbete.
För många är dock högerregeringen mer än ett hotfullt moln i fjärran. Jag har nu två vänner som kommer att få gå ifrån sina hus på grund av de nya sjuk och a – kassereglerna..
Därför: stoppa plundringen av våra gemensamma tillgångar och återsocialisera samhällets nyckelfunktioner! Se till att få upp vänner och bekanta ur sofforna och gå och rösta – rött!
David Ericsso
Författare och långtradarchaufför
Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, David Ericsson, politik, val2010