Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Blank is

Irma Schultz Keller tolkar Joni Mitchell på Bryggarsalen

by

Irma Schultz Keller tolkning av Joni Mitchell på Bryggarsalen i Stockholm var en intim, tillbakadragen och trevlig upplevelse. Framträdandet med en blandning av låtar och mellansnack som satte in låtarna i ett sammanhang var opretentiöst och påminde nästan om Leonard Cohen.

Hon delade med sig av intressanta historier och det kändes som jag lärde mig ett och annat om personen Joni Mitchell. Dessutom är vissa av låtarna riktigt starka. Lyssna bara på Jag kan dricka friskt av dig:

Skivan Blank is där hon tolkar just Joni Mitchell släpptes tidigare i höstas.

Skivnytt: Irma Schultz med Joni Mitchell-tolkningar och Caroline af Ugglas med "Vad var det jag sa"

by


Irma Schultz har släppt sitt album ”Blank is – sånger av Joni Mitchell”. Kulturbloggen såg Irma Schultz föreställning på Parkteatern i somras då hon spelade flera av sina tolkningar av Joni Mitchell. Det var en stark föreställning, mycket för att Irma Schultz vävde in både berättelser ur Joni Mitchells liv och sina egna möten med Joni Mitchell, samt egna tankar över livet.
Lite av detta försvinner förstås när det bara blir sångerna kvar på albumet. Å andra sidan var det ett kärt återseende, några av sångerna tyckte jag mycket om.
Speciellt sången ”Lilla grön” som handlar om dottern Joni adopterade bort när hon själv var alldeles för ung för att bli mamma.
PO Tidholm på DN ger albumet betyg 3 men är ändå lite kritisk:

Skivan ”Blank is” innehåller tio översatta sånger, inspelade med några av Sveriges bästa musiker. Jag vill så gärna tycka att detta är bra, men flera av texterna ger mig något slags besvärlig klåda. Det handlar inte bara om det poetiska, andliga tonläget utan också om hur orden liksom klibbar vid varandra. Det är inte Irma Schultz Kellers fel, snarare har hon kanske lagt sig för nära ­originalen. Jag lyckas aldrig ta mig in i texterna, och då blir också mycket av musiken, betoningarna och arrangemangen svårbegripliga och alltför dramatiska.

Mitt betyg hamnar någonstans mellan en stark trea och en svag fyra. Kanske av liknande skäl, som helt album blir det lite för skört och vackert, kanske för snyggt spelat och lite för lite av ångesten som också finns hos Joni Mitchell.
Men, å andra sidan: varför alltid jämföra med originalen? Ett album har ju ett värde i sig och det är bra texter som Irma Schultz Keller gjort. Hon har själv gjort alla översättningar, berättade hon när jag frågade henne i samband med föreställningen på Parkteatern.

Irma Schultz Keller har en blogg också, här skriver hon om Gaffas recension.
Betyg 3 i Svenska Dagbladet.

Caroline af Ugglas: ”Vad var det jag sa”
Caroline af Ugglas slog väl igenom och blev folkkär i samband med Melodifestivalen 2009. Nu har hon släppt ett nytt album och snacka om spretigt mottagande.
DN ger betyg 4 medan SVD ger betyg 2.

Johanna Paulson i DN motiverar sitt betyg:

Tomas Andersson Wij har hjälpt till med några av texterna, maken Heinz Liljedahl sjunger duett och af Ugglas röst är lika engagerande som enerverande. Men ju fler gånger man lyssnar desto modigare och mer angeläget framstår hennes försvar av rätten att få vara svår.

Jag har inte lyssnat på albumet än, det fanns inte på Spotify i morse.
Expressen gav också betyg 2 medan Göteborgsposten gav betyg 3.

Jag kunde inte heller hitta några spår från albumet i Youtube. Kanske Caroline af Ugglas behöver nya marknadsförare? Det är alltid bra att några spår finns att sprida bland bloggar som kan tipsa varandra.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,