• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Downsizing – futuristiskt, komiskt drama med vässad skärpa

19 januari, 2018 by Redaktionen

Downsizing
Betyg: 4
Svensk biopremiär 19 januari 2018
Regissör: Alexander Payne

Downsizing utspelar sig i en snar framtid (väldigt snar, känns det som) där jordens resurser är reducerade till en miniminivå och överbefolkning är ett av de största problemen. I ett stort teknologiskt genombrott kommer en genial norsk vetenskapsman (spelad av Rolf Lassgård) på ett sätt att krympa människor, genom en sorts lösning i en spruta krymps människokroppen ned till en storlek på cirka 10-12 centimeter. Så små människor förbrukar mycket mindre av jordens resurser, samtidigt som det för (den mycket lilla) individen innebär möjligheten till ett liv i överflödig lyx när allting man vill köpa är mycket billigare (och mindre).

Paul Safranek, spelad av Matt Damon, är en medelålders man som tycks ha fastnat i livet. Han hoppade av college för att ta hand om sin sjuka mamma och blev därför aldrig kirurg som han ville, istället är han en fysioterapeut inriktad på arbetsskador som kämpar hårt för att få ekonomin att gå ihop. Han och hans fru befinner sig i någon form av kris, de bor kvar i Pauls barndomshus och har inte riktigt råd att flytta. I många år har han tänkt på det här med Downsizing (hela krympningsprocessen) och börjar på allvar tänka på möjligheten när en tidigare klasskamrat – som han möter på en High School-återträff – tillsammans med sin fru plötsligt är tolv centimeter lång och lyckligare än någonsin. De bor i ett inhägnat kupolsamhälle vid namn ”Fritidslandet” på ett mycket soligt ställe i södra USA. De bor som (små) miljonärer i en (mini-)mansion med simbassänger och diverse lyx som attraherar hårt arbetande amerikaner. Fan alltså, om inte det här vore något för Paul och hans fru?

Således bestämmer de sig för att göra samma sak, en vägledare på Fritidslandet förklarar ivrigt nickande att deras $150.000 – som de kommer inneha efter att ha sålt av alla sina ägodelar – motsvarar tolv miljoner dollar i Fritidslandet. Att leva på, för resten av deras liv! Så de säljer allt, anordnar en stor avskedsfest med alla sina vänner och tar flyget till Fritidslandet. I ett vitt väntrum skiljs de åt, fem timmar senare ska de återförenas i ”uppvakningsrummet”. Som nya, (mycket mindre) människor. Så Paul för sin stela, lite för runda, medelålders kropp genom de vita korridorerna, får alla sina tandläggningar utplockade, får sitt hår rakat (överallt) och blir nedsövd i väntan på förvandlingen. Sedan vaknar han, groggy och illamående i uppvakningsrummet.

Ensam.

Till sin förskräckelse får han reda på att hans fru (spoiler alert) har fått kalla fötter i sista ögonblicket och nu befinner sig på flygplatsen, på väg tillbaka till Omaha. Snart följer skilsmässa och Paul befinner sig ensam i det soliga (och mycket trista) Fritidslandet, som känns som ett slags avslaget pensionärssamhälle där allting är otroligt artificiellt. Han är inte bara tolv centimeter lång och skild, han är fattigare än han var innan. Det (för honom) enorma, utlovade huset är ett minne blott och han tvingas inkvartera sig i en trist lägenhet samtidigt som han arbetar som en trist telefonförsäljare. Han förnyade inte sin fysioterapeutlicens, så det kan han inte arbeta som. På det bor han under en östeuropeisk man som har högljudda fester flera gånger i veckan.

Innan premiären hade jag inga förväntningar alls på ”Downsizing”, som jag snarare antog skulle vara en vanlig, trist Hollywoodkomedi med gäspningsrisk. Den visar sig vara allt annat.

Filmen tar en ny vändning när Paul, efter att först ha klagat högljutt, ansluter sig till sin grannes fest. Denne granne – serben Dušan Mirković, spelad av Christoph Waltz, visar sig vara det bästa som hänt Paul på länge. För första gången på en evighet lever han på riktigt, och genom Dušan lär han känna sjökaptenen Konrad och den vietnamesiska, enbenta kvinnan Ngoc Lan Tran – som arbetar som städerska i hans hus. Dessa udda personligheter drar snart ut Paul ur hans monotona, småsinta (skämt åsido) vardag och hans får snart erfara att samhället fortfarande fungerar precis likadant oberoende hur litet det är. Det finns fortfarande utländska gästarbetare som gör allt skitjobb och folk dör som flugor i miljonprogramsliknande lägenhetshus stora som skokartonger.

”Downsizing” är uppbyggd på magnifika skådespelarinsatser. Matt Damon sätter udden på den medelålders, misslyckade, småsinta Paul och lyckas bli precis den där blandningen av tråkighet, fula kläder och snällhet. Christoph Waltz gör en förträfflig gestaltning av den serbiske bedragaren och playboyen Dušan – karikatyren av en man från Balkan – och får mig vid tillfällen att brista ut i långdragna skrattparoxysmer där jag knappt kan andas och håller för munnen för att inte störa resten av publiken i salongen. Och Hong Chau, av mig senast sedd i en av mina personliga favoriter – Inherent Vice – gör filmens verkligt fenomenala skådespelarinsats som den vietnamesiska människorättsaktivisten Ngoc Lan Tran, som blev krympt av sitt lands förtryckarregim och flydde till USA i en tv-låda – där hon trots sin historia tvingas arbeta som städerska. Hon är hysteriskt rolig, smart och får en stundtals att känna en stor sorg. Framförallt är hon osentimental och framåtblickande. För sin insats är hon nominerad till en Golden Globe, som bästa skådespelerska i en biroll.

Downsizing, är en mångfasetterad historia och manusförfattarna Jim Taylor och Alexander Payne (den senare regisserar även filmen) förtjänar beröm för sitt arbete. Filmens europeiska inslag, från Norge och även från Serbien – genom Christoph Waltz karaktär – visar på en kunskap om livet utanför USA. Speciellt Christoph Waltz som Dušan Mirković får mina applåder, med ett ursprung från före detta Jugoslavien känner jag igen mig så mycket i den humorn, som måste sägas vara väldigt precis i denna film. Denna film är också ett bevis på att man inte ska haka upp sig på betyg från jättefilmsajten IMDb, där filmen inte blev särskilt belönad. Downsizing är en bra film, förvånande bra, den är unik och håller bra avstånd till de vanliga Hollywoodkomedierna. Av mig får filmen en fyra i betyg, och jag ser fram emot nästa film av Jim Taylor och Alexander Payne, som ofta jobbar ihop.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Matt Damon, Recension, Scen

Teaterrecension: Häxorna på Dramaten – en magisk teaterupplevelse

19 januari, 2018 by Redaktionen

Häxorna
Översättning Ragnar Strömberg
Regi Alexander Mørk-Eidem
Scenografi Christian Friedländer
Peruk och mask Linda Hyllengren och Lena Bouic-Wrange
Kostym Jenny Ljungberg
Ljus Jim Rasmussen
Rekommenderas från 5 år. En produktion från Unga Dramaten.
Premiär 18 januari 2018, Lilla scenen, Dramaten

Ja, förväntningarna infrias med råge när jag och min dotter bänkar oss för att se ”Häxorna”, Roald Dahls barnboksklassiker, tolkad av den norske succéregissören Aleander Mörk-Eidem, med tidigare fullträffar som ”Djungelboken” på Stadsteatern på meritlistan.

Pjäsen spelas på Dramatens lilla scen, vilket ger en nervpirrande närhet och intimitet åt föreställning. Vi sätter praktiskt taget i knät på de hemska blåtungade häxorna som intar scenen och det lilla engelska hotellet där dramatiken utspelar sig.

”Häxorna” handlar om en liten pojke, vars föräldrar dött i en bilolycka, och som därför flyttar till sin mormor i Norge. Pojken har sorg och har det besvärligt. En kväll berättar hans mormor sanningen om häxorna, nämligen att de faktiskt lever och frodas mitt ibland oss. Mormor blir sjuk och de båda tvingas flytta till England. I England tar de in på ett hotell där landets alla häxor just då råkar ha sitt årliga möte. Äventyret och häxjakten drar igång. Det är roligt, det är sensuellt, det är spännande.

Föreställningen är fylld av den ena fantastiska karaktären efter den andra. Vi känner att de är frammejslade med stor kärlek och ömhet vilket gör att vi bara älskar dem.

Samtliga skådespelare är urbra. Men Marie Richardsson är magnifik som storhäxan. Vilken stjärna hon är!

Scenografin är helgjuten. Det är en förtrollande atmosfär som byggts upp. Den engelska tidsandan från Roald Dahls romaner är perfekt visualiserad, utan att kännas mossig. Musikern Stefan Jernståhl är invävd i scenografin och handlingen på ett självklart sätt och lyfter föreställningen med sin musikaliska fingertoppskänslighet.

Johannes Bah Khunke i rollerna som Mr Jenkins, kock och häxa är en komisk fullträff. Liksom Danilo Bejarano och Karin Franz Körlof. Publiken skrattar i kör åt karaktärernas utspel på hög Papphammar-nivå.

Ta med dig ett barn och se ”Häxorna” på Dramaten. Du får en underbart rolig och fin teaterupplevelse som lever kvar i sinnet en bra lång stund efter föreställningen. Det är fantastiskt att få uppleva barn- och ungdomsteater på högsta nivå.

I rollerna:
Marie Richardson Storhäxa
Danilo Bejarano Läkare/Riccolo/häxa/kock m.fl
Mia Benson Mormor
Emma Österlöf Bruno Jenkins
Johannes Bah Kuhnke Herr Jenkins/Köksmästare/häxa m.fl
Elin Klinga Häxa/Fru Jenkins m.fl
Karin Franz Körlof Häxa/ sjukskötare m.fl
Uno Elger Pojke
Olle af Klercker Pojke
John Österlund Pojke

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Dramaten, Recension, Scenkonst. Teater, Teaterkritik, ungdomsteater

Recension: Myter om mat – en lättsmält föreläsning på soppteatern

17 januari, 2018 by Birgitta Komaki

Myter om mat
Texter av Stephan Rössner och Lotta Olsson
Musik Fredrik Meyer
Soppteatern, Kulturhuset den 16 januari 2018

Enligt presentationen är det vetenskapsteater med professor emeritus Stephan Rössner.
Kanske inte teater utan mer en underhållande föreläsning.

I en trivsam och trång samvaro lyssnar vi till en sympatisk professor om ämnen som socker , salt, fett och alkohol. Vad är sant och vad är falskt . Han tar upp några de föreställningar som finns kring maten och hälsan. Alla vi har hört att man kan bli beroende av socker, att man blir stark av spenat och får högt blodtryck av salt. Myterna är många och professor Rössner avfärdar de flesta på ett lättfattligt och humoristiskt sätt. Han går igenom många myter och huskurer med oss och har många anekdoter att berätta. Det märks att det är en professor som gillar att roa sin publik. Som talar länge och gärna och vet vad han talar om. Han får hjälp att styra föreställningen av skådespelarna Anna Sise och Fredrik Meyer. De står också för de musikaliska inslagen. Föreställningen varieras med lite publikfrågor och allsång.

Det här är en föreställning som roar oss men också informerar oss på ett lättfattligt sätt.
En inte alltför djuplodad föreläsning men med lagom information över en god soppa.
Som avslutning finns Rössners bok ”Myter om maten ” att köpa.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teaterkritik Taggad som: Recension, Soppteater, Teaterkritik

Skivrecension: First Aid Kit – Ruins

17 januari, 2018 by Redaktionen

Artist: First Aid Kit
Album: Ruins
Betyg 5
Release 19 januari 2018

Klara och Johanna Söderberg släppte den 19 Januari sitt fjärde album “Ruins” efter uppbyggnaden av fyra singlar i olika karaktär. Med hiten “Fireworks” lades grunden för vad som kunde förväntas av systrarna denna gång, och allt som lovades var sant.

Albumets första låt “Rebel Heart” öppnas med elgitarr som tidigt visar att syskonduon har valt en ny väg med en annan attityd än deras förra album “Stay Gold”. Det välpolerade och vackra har ersatts med den välbekanta melankoli som tidigare album har präglats av. Detta album är även mer av en känsloresa än tidigare, som i låten “Hem of her dress” där känslan av att man upplever ett känslostyrt konstverk infinner sig mer än något annat. Systrarna själva beskriver plattan som “mörk, känslosam och sorglig” vilket är precis det som upplevs även som lyssnare.

Det är välkänt att det är deras stämsång som tar dom till världsscenerna men utan sin otroliga kontakt till det amerikanska kan det lätt ifrågasättas. I singlarna “Ruins” samt “Postcard” som båda lyfter albumet förstärks detta ytterligare. Det är i det avskalade och melankoliska som dom finner sin briljans. Nerven lyser igenom och skapar återigen en känslostorm som inte går obemärkt förbi.

Albumet som helhet skapar en arenakänsla i mig som inte går att undgå. Kanske är det där dom har siktat och kanske även hamnar efter detta album. Med den röda tråden som lätt hittas i trummorna under många av albumets låtar finner man en känsla av förväntan. En uppbyggnad som aldrig når klimax. Inte än i alla fall. Systrarna Söderberg vet vart dom ska och dom kommer dit. Med röster så i harmoni och med ett nyfunnet allvar kan jag inte undgå att redan nu längta till vad som kommer härnäst.

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: First Aid Kit, indiepop, Recension, skivrecension

Bokrecension: Visselblåsaren av John Grisham

17 januari, 2018 by Rosemari Södergren

Visselblåsaren
Författare: John Grisham
Utgiven: 2017-11
Översättare: Kjell Waltman
Formgivare: Sofia Scheutz
ISBN: 9789100167189
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Ännu en spännande roman av John Grisham om den lilla människan som vågar stå upp mot förtryck. Den här gången är det till skillnad från många av Grishams tidigare deckare inte myndigheter som står för hänsynslösheten utan en domare som gått i allians med organiserad brottslighet. Tvärtom är det Vanliga människor, inga polishjältar, som vågar stå emot. Vanliga människor som inte går omkring med vapen och som inte vill möta organiserad brottslighet.

Huvudpersonen är advokaten Lacy Stoltz som arbetar som utredare för justitienämnden, en myndighet i Florida som undersöker juridisk brottslighet. Hennes arbete består ofta i att undersöka om misstag begåtts inom domstolssystemet. En dag blir hon kontaktad av en person som inte vill säga vem han är, men han har ett märkligt tips om att en av Floridas oantastliga domare tar emot mutor. När Lacy och hennes kollegor börjar gräva upptäcker de att domaren inte vara tar emot mutor utan är tätt lierad med grov organiserad brottslighet.

Den kriminella verksamheten visar sig vara gigantisk och berör casinoverksamhet, husbyggen, olaglig arbetskraft, mord och hot – allt skyddat av den mutade kvinnliga domaren. Samhället blir blåst på flera miljarder dollar av verksamheten.

Bokens spänning ligger inte i rafflande action utan det ligger på ett helt annat plan. Lacy och de andra som vågar försöka avslöja och sätta dit domaren och hennes gangster-kumpaner är vanliga människor som inte är vana att försvara sig med våld. På så sätt kryper spänningen nära mig som läsare, jag kan känna igen mig i dem. Det är modigt, oerhört modigt att våga stå emot de förtryckande brottslingarna. Vapnen som Lacy och hennes kollegor andra hon samarbetar med är att skaffa ordentligt med fakta och bevis, att vara noggrann och tänka sig för.

Det är intressant att läsa boken också för att jämföra med det svenska systemet. Visselblåsare som anmäler korruption av detta slag kan få stor ersättning av de amerikanska myndigheterna. En brottsling kan få ett avtal med polis och domstolar om mildare dom och vittnesskydd om de vittnar och ger bevis som sätter dit de ledarna för den kriminella gruppen.

Foto: David Burnett
Boken är lite trög i början. De är en del underlag att sätta sig in i och förstå sammanhangen men efter ett tag blir det väldigt spännande, just för att det är vanliga människor, den lilla människan, som försöker få rättvisa när lagens företrädare gått samman med maffia.

Fakta om John Grisham från förlagets hemsida:
John Grisham, bosatt i amerikanska södern och med ett förflutet som advokat, debuterade 1988 med Juryn och fick sitt genombrott tre år senare med Firman. Sedan dess har han skrivit ett trettiotal böcker, som utspelar sig i den juridiska sfären, bland advokater, åklagare och domare, den lilla människans kamp mot hänsynslösa myndigheter. Han har blivit en av världens mest lästa författare och hans böcker har översatts till mer än trettio språk.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bok, Bokrecension, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 95
  • Sida 96
  • Sida 97
  • Sida 98
  • Sida 99
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 242
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in