Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

rock

Torpedo blir första svenska band att spela på Le Mans 24-timmars

by


Världens mest kända sportvagnstävling har aldrig tidigare under sin 87-åriga historia haft ett svenskt band på scen inne på Circuit de la Sarthe. Förräns nu. I år är nämligen Torpedo inbjudna till tävlingen som hålls 12-13 juni i Frankrike.

Världsklass har alltid varit nyckelordet när Le Mans bokat in artister. Tidigare år har bland annat James Morrison, Seal, The Stranglers och Jamiroquie gästat tävlingen. Och 2010 blir det alltså episk kraut-pop som skall underhålla de ca 250 000 besökarna.

Utöver spelningen på Le Mans gör bandet ytterligare ca 20 spelningar runt om i Europa i sommar. Kolla torpedo.se eller myspace.com/torpedo för senast uppdaterade turnéschema.

Du har väl inte missar Kulturbloggens intervju med Torpedo?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Roky Erickson med Okkervil River till Peace & Love – och Biffy Clyro ersätter Wolfmother

by


Roky Erickson hade en grym spelning i Hultsfred för några år sedan. Nu kommer musiklegendaren tillbaka till svensk mark för en spelning på Peace & Love.
Dessutom tror jag att många som ska till Peace & Love gillar beskedet att Biffy Clyro kommer. Det skotska bandet ersätter avhoppade Wolfmother.

Här är pressmeddelandet från arrangören:

I det sista artistsläppet till årets Peace & Love 2010 återfinns ett kärt återseende i form av Roky Erickson som nu har Okkervil River med sig. Klara är också skotska Biffy Clyro som ersätter Wolfmother och även Rita Redshoes, som blir den första bokade artisten från Portugal under festivalens historia.

-Det börjar dra ihop sig. Grymt skönt att få med Roky och Okkervil, Biffy Clyro och Rita Redshoes i årets upplaga. Nu kan vi alla börja peppa inför festivalen. Nu kör vi, säger presschef Ronny Mattsson.

Roky Erickson och Okkervil River (US)
Peace & Love har ett speciellt förhållande till den amerikanska legenden Roky Erickson. En smärre kärlekshistoria från båda parter uppkom i samband med hans besök på festivalen 2008 och ett samarbete inleddes med hans egen festival Roky Erickson´s Ice Cream Social i Texas. Nu återkommer han till Borlänge, denna gång tillsammans med det fantastiska bandet Okkervil River, som likt Roky härstammar ifrån Austin i Texas.

Tidigare i år släpptes albumet True love will cast out all evil, som av flera recensenter redan hyllats som ett av årets bästa. Albumet är Roky Ericksons comeback, ett album som kanske ingen hade förväntat sig. Och vet man den oerhört tragiska och fängslande livssituation som Roky under största delen av sitt liv befunnit sig i så måste detta ses som nästan ett mirakel av en man som för några år sedan av många ansågs uträknad. Men Roky kom tillbaka med besked.

Spelningen på Peace & Love är den enda de gör tillsammans i Sverige i sommar.

Biffy Clyro (UK)
Med det fjärde albumet Puzzle ifrån 2007 kom det stora genombrottet för det skotska rockbandet Biffy Clyro som bildades redan 1995, när de alla var tonåringar. De är välkända för komplexa, sammanvävda gitarriff, ackordsekvenser och melodier som ofta förändras genom sången. 2009 kom det femte albumet Only Revolutions, vilket tog dem till ännu större höjder. Det lär bli en del hojt från fansen. Det är nämligen en tradition att ropa ”Mon the Biffy!” mellan deras låtar eller när de går på scenen.

Rita Redshoes (PT)
I och med Rita så blir det nu premiär för en artist ifrån Portugal. Men det blir inte den första spelningen för popdrottningen. Hon har spelat i otaliga band genom åren och med soloalbumet Golden Era från 2008 har hon bland annat blivit nominerad i MTV Music Awards.

Mer info om Peace & Love finns på www.peaceandlove.nu

Roky Erickson – Don’t Shake Me Lucifer

”Our Life Is Not A Movie Or Maybe” by Okkervil River

Biffy Clyro – Mountains Official Video

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Göta Kanal Rock – åk båt med rockartisterna

by


Närhet till artisterna och känslan av att de spelar nästan i ditt vardagsrum. Det är tanken bakom Göta Kanal Rock. Dessutom får publiken uppleva konstellationer av artister som inte brukar spela tillsammans.

Göta Kanal Rock är ett nytt koncept i Sverige: ett gäng musiker åker på turné med en båt och lägger till på några kajer och ger en konsert där. Publiken kan boka plats på båten och resa med artisterna.

Artisterna är Uno Svenningsson, Irma Schultz, Per Persson, Sulo, Pernilla Andersson och på två av spelningarna också Tommy Nilsson.

På en lätt gungande båt som låg för ankar i Nybrokajen, utanför Strand Hotell, träffade arrangörerna och några av musiker pressen och berättade om båtprojektet.

Idén föddes i vintras då Sulo, Plura från Eldkvarn, Staffan Hellstrand och Louise Hofsten tillsammans med bland annat författaren Ernst Brunner och skådespelaren Per Ragnar satte upp föreställningen ”Höga låga” på Södra teatern.

– Jag tyckte det projektet hade en sådan närhet till publiken och jag funderade vidare kring det, berättar Stefan Olsson som driver Göta Kanal Rock.

Båten med rockturnén startar i Göteborg och första platsen den lägger till vid är Trollhättan 30 juli.

Båten beräknas anlända vid 16-tiden på eftermiddagen och då kommer musikerna att spela en kortare spelning akustiskt på båten, som publiken kan avlyssna från kajen. På kvällen blir det sedan konsert i lokal på orten.

Räkna med att artisterna både kommer att spela en del av sina stora hits men också spela en hel del tillsammans som blir speciellt just för turnén.

Lite ur ett pressmeddelande om Göta Kanal Rock:

Det är första gången en rockturné läggs på Göta Kanals vatten, en av världens vackraste vattenvägar. Artisterna färdas från ort till ort med den anrika kanalbåten m/s Wilhelm Tham. Publiken har den unika möjligheten att resa med artisterna på båten eller ansluta på respektive spelställe. Ett perfekt sätt att komma musiken riktigt nära och samtidigt njuta av svensk sommar när den är som bäst.

Självklar konferencier längs hela resan är den ständigt blöte kanalfararen Svante Grundberg.

Den 30 juli – 2 augusti reser några av Sveriges mest välkända artister längs kanalen och angör:

Fredag 30/7 Trollhättan, Slussarna: Uno Svenningsson, Irma Schultz, Per Persson (Perssons Pack), Sulo, Pernilla Andersson

Lördag 31/7 Hajstorp, Kanalingenjörsvillan: Tommy Nilsson, Irma Schultz, Per Persson, Sulo

Söndag 1/8 Borensberg, Folkets Park; Uno Svenningsson, Irma Schultz, Per Persson, Sulo, Pernilla Andersson

Måndag 2/8 Nyköping, Borggården; Uno Svenningsson, Irma Schultz, Per Persson, Sulo, Pernilla Andersson.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Veckans nya skivor: H.E.A.T, The Dead Weather, Lady Antebellum, Club 8 och Pain of Salvation

by


HEAT med Freedom Rock
HEAT, relativt hårdrockande bandet från Upplands Väsby släppte ett nytt album i början av maj, Freedom Rock, titeln får mig att tänka på Neil Young. Riktigt till den nivån når de väl inte än. Jag gillar HEAT men det är ett band som känns ungt och att de har mer att utveckla och växa in i.
Jag gillar första spåret bäst, trots det sentimentala tilltalet. Jag är väl typen som gillar sentimental rock.
Expressens recensent gav betyg 3:

Det hurtfriska HEAT som kläckt ur sig en så fruktansvärt enerverande refräng som i singeln ”Beg beg beg” stoppas mest effektivt med en bensax. Sextetten lägger dessbättre band på sig själva i övriga tolv låtar, som har kuddkrig i AOR-genrens klassiskt rosa 80-talsmyshörna. Kenny Leckremos röst har blivit något fylligare och sträcks ut rejält, men detta är framför en skiva präglad av medryckande melodier som förstärks av blixtrande gitarrsolon.

För övrigt betyg 3 i SVD också.

The Dead Weather med Sea of cowards
The Deat Weather har släppt ett rykande färskt bökgoth-album som doftar både punk och hårdrock emellanåt. Det är härligt med sådan odefinierbar musik.
Jag är inte den typiska lyssnare på musik som medvetet är inställd för att vara skräning, men Jack Whites sidoprojekt The Dead Weather har något som genomsyrar soundet. Det är ett slags kaos som är skön att lyssna på, den tilltalar något i mitt inre.

Kanske är det också sångerskan Alison Mosshart som gör att jag fastnat för The Dead Weather. Hon påminner om PJ Harvey.
Betyg 3 i Expresssen:

Om debuten var garagerock är det här Black Sabbath. Tunga riff, aggressiva trummor och mycket attityd.

Betyg 3 i SVD också.

Lady Antebellum med Need you know
Lady Antebellum är ett av de mest säljande grupperna i USA just nu. DN:s recensent är uppenbart inte rätt målgrupp som bara gav albumet betyg 2 (recension finns ännu så länge bara i pappersversionen av DN).

För att uppskatta Lady Antebellum ska man gillar country med drag av snäll rock. Eller som DN skrev: John Mellencamp light.
Lady Antebellum är för övrigt ett band som har ett sådant skivbolag som inte tillåter bloggare att lägga in deras musikvideos på sina bloggar. Det är alltid ett minus i mina ögon.

Club 8 med The people´s record
Club 8 åkte till Brasilien för inspiration, köpte skivor gjorda på 1970-talet i Västafrika, hämtad hem en percussion-spelare från Kuba och börjat jobba med Jari Haapalainen. Resultatet är albumet ”The People’s Record” som släppts i maj.
Resultatet blev fartfylld pop, rytmiskt och samtidigt akustiskt vänt på andra spår.
I ett infoblad beskrivs senaste skivan:
Club 8 har släppt sex album (exkl. kommande The People’s Record) som alla på något vis har tagit avstamp i korsningen mellan svensk melankoli, klassisk engelsk gitarrpop och brasilianska tongångar. På The People’s Record gör de musik som går långt utanför dessa gränser. Texterna utspelar sig inte sällan i dova drömlika scenarior med stundtals bitande ironier över livets meningslöshet, och ändå (eller kanske pga det?) känns skivan onekligen… ja, vågar vi säga det? Livsbejakande

Steget och The National:
Steget har jag redan tipsat om och intervjuat.
Debutalbumet ”Förändrar allting” Fick betyg 4 av DN och betyg 3 i Göteborgsposten och 4 i Sydsvenskan.
Det är mjuk pop av en duo vi kommer att höra mer av. En lovande debut.

The Nationals nya album High Violet har vi också tipsat om redan.
Fick betyg 5 i DN och fick betyg 4 i Expressen.

Pain of Salvation med Road salt one
HEAT är inte det enda svenska rockbandet som varit med i Melodifestivalen som släppt nytt album i maj. Eskiltunabandet Pain of Salvation har släppt Road salt one.
Jag har inte lyssnat på det så jag hänvisar till DN:s beskrivning:
Bäst är de dock när de håller igen och skapar mörka, stilrena ballader.

Betyg 3 i Expressen:

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Dennis Lyxzén drar på turné med Invasionen

by

Invasionen!!! Efter att ha spenderat 90-talet med att sätta en ny ribba för intensitet med Refused och 2000-talet med att turnera precis hela världen från Kina till Usa med The (International) Noise Conspiracy så är Dennis Lyxzén tillbaka med sitt nya band Invasionen.

Invasionen har sin upprinnelse i ett projekt som hette The Lost Patrol Band . Ett band som fanns som ett slags projekt under 5 års tid. Med två fullängdare och en singel och en hel hög turnerande under sitt bälte så bestämde dom sig i januari 2008 för att det var dags att byta språk och riktning. Från en relativt lättsam powerpop/punk på engelska till mer allvarstyngd rock på svenska. Således föddes Invasionen. Förutom Dennis på sång och gitarr ses även bekanta ansikten som bla Anders Stenberg ( Deportees m.m.) på gitarr och Andre Sandström ( The Vicious , Ds-13 m.m.) på trummor i bandet. 2010 markerar starten på ett nytt årtionde med Invasionens debutalbum ”Hela Världen Brinner!”

”Att sjunga på engelska innebär att man kan komma undan med en massa skit som är helt oacceptabelt då man sjunger på svenska. Så fort man hänger sig åt klyschor så känns det mycket tydligare på svenska. Det var en sjuk utmaning men också otroligt inspirerande. Det blir som en helt ny värld av idéer som öppnas. Till och med dom som känns nötta och tråkiga känns helt plötsligt spännande på svenska. Det träffar ju mycket närmare, på alla sätt. Vilket är både lite skrämmande och väldigt bra.” så säger dom om utmaningen med att skriva på svenska. Men dom gör det med bravur, och det är inte bara språket som känns närmare hjärtat. Texterna handlar mer om att föra krig inåt än utåt. Mer om självreflektion än om revolution, även om den aldrig känns särskilt långt borta.

Med ett blickande bakåt mot självklarheter som Ebba Grön , Babylon Blues , Ksmb och Imperiet så känns ändå musiken här och nu och mycket mer än en produkt av sin samtid än av det förflutna. Inget mossigt och gammalt utan något nytt och spännande även om vissa referenser känns helt självklara.

I sann punkanda så spelade Invasionen in sin skiva i sin egen studio i Dennis hus ute på landet utanför Umeå. Med den bakgrund som bandet har och den mylla dom blivit fostrade i så kan vi räkna med ett hårt arbetande explosivt live band.

16 april börjar turnén!

16 april – Malmö, Debaser Malmö
17 april – Göteborg, Sticky Fingers
23 april – Umeå, Scharinska /Ny Våg
24 april – Nyköping, Träffen
28 april – Växjö, Musikhuset
29 april – Linköping, L’Orient
30 april – Stockholm, Debaser Medis /Klubb Loaded
26 maj – Sundsvall, Stadshuset (Källarbaren) /Klubb Slutsteget
27 maj – Hässleholm, Siesta! (Chili!) /Siesta!
17 juni – Göteborg, /West Coast Riot
19 juni – Avesta, Star hotel /Club Spitfire
9 juli – Skellefteå, Stadsfesten Skellefteå /Stadsfesten Skellefteå
16 juli – Arvika, /Arvikafestivalen
30 juli – Karlskoga, /Putte i Parken
31 juli – Mellerud, /KAOS