Artist: The Soundtrack of Our Lives
Album: Throw it to the universe
Betyg: 4
Det här är ingen vanlig skivrecension. Det här är tack och hej till ett av Sveriges bästa och största band. Det är den sista skivan med The Soundtrack of Our Lives, vilka har blivit en institution i svensk musikhistoria. Men det finns ingen sorg över det, kanske en aning sentimentalitet bara. Bandmedlemmarna själva uttrycker det ganska ärligt när de säger att de helt enkelt är klara nu. Och det gör att min respekt för dem växer än mer. Och skivan låter faktiskt som ett fint och stilla farväl.
TSOOL är bandet som mognade fram ur spillrorna av det legendariska och galna Stooges-doftande Union Carbide Productions. De bytte punkigheten mot psykedelisk 60-talsrock, men behöll energin. Det, i kombination med en osviklig fingertoppskänsla för melodier, gav en omedelbar framgång som manifesterades i superhiten ”Instant repeater 99” som finns på ep:n Homo habilis blues och första fulländaren Welcome to the infant freebase, båda från 1996. Nu, 16 år och sex fullängdare senare, håller de samma klass på låtarna, men energin som fanns i början har bedarrat.
Jag minns en gång i mitten av 90-talet. Jag gick omkring på Bengans i Göteborg och hade en sån där dag i skivaffären med total idétorka. Plötsligt exploderar ”Galaxy Grammofone” i högtalarna och jag blir helt knäckt. Den nerven, pulsen, öset. Hela den ep:n får mig fortfarande på fall. Det har hänt ett par gånger sedan dess att de gjort låtar som är sådär bra. Detta avskedsalbum kanske inte har några sådana extrema toppar, men som album betraktat är det ett starkt album. Fast det är svårt att inte påverkas av vetskapen att detta är deras avsked. Albumets första låt avslutas också med samma parti som inleder ”Firmanent vacation” från första plattan, som en hälsning till det förflutna. Några av låtarna är dessutom gammalt material. Så nog är de medvetna om att det är ett sentimentalt avsked till en lång karriär. Men det gör inget. Låtarna blir bara extra fina.
Oavsett avskedets påvekan är detta ett album med flera bra låtar. Övervägande delen utgörs av lugna och finstämda låtar, några har till och med hymnvarning. Det är de låtarna som är bäst. Tänker man på låtarna som avsked får man nästan en tår i ögat, den kalibern är det på flera spår. Och det känns som en värdig och passande avslutning på en fantastisk musikalisk karriär.
Text: Tommy Lucassi
Läs även andra bloggares åsikter om The Soundtrack of Our Lives, skivnytt, musik, TSOOL recension, skivrecension
