Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

indie

Johnossi på turné

by

Johnossis signum har alltid varit rak, smart och välkomponerad rock tillsammans med deras högexplosiva liveframträdanden – baserat på endast akustisk gitarr och trummor. I höst ger sig bandet ut på en turné som sträcker sig från Sundsvall i norr till Malmö i söder.
I bagaget finns ett bejublat album och senaste Trackshiten, allsångsfavoriten “18 Karat Gold”.

Johnossi är en framgångssaga i duoform. John Engelbert och Oskar Bonde blev Sveriges indieälsklingar redan 2004, året innan debuten släpptes. De turnerade med band som The Soundtrack of Our Lives och Silverbullit. 2006 släpptes debuten på nytt, ommixad och med några extra spår. Albumet rosades av kritiker och präntade fast Johnossi på musikkartan för gott. Singeln ”Man Must Dance” blev en publikfavorit.

Nu, efter två bejublade fullängdare och hundratals spelningar, är de utan tvekan något av det bästa Sverige har att erbjuda på livescenerna.

Andra albumet ”All They Ever Wanted” släpptes i våras. Bandet är just nu aktuellt med singeln “18 Karat Gold” som spelas flitigt på radiostationer runt om i landet och som denna veckan ligger på Trackslistans 5:e plats. Johnossi har även med låten “Execution song” i spelet NHL 09 för Xbox 360 som släpptes denna veckan.

Turnépremiären går av stapeln den 18 oktober på Love Up North i Sundsvall. Efter det fortsätter bandet söderut.

Sagt om albumet ”All They Ever Wanted”:
”Med bara trummor och gitarr och en idéhunger som gnager hål i högtalarmembranen larmar sig svenska duon Johnossi genom 10 omedelbara klassiker.” Café (5/5 Månadens album)

”Det är dödsföraktande festmusik från en Cadillac som låter som den står kvar och gasar i garaget snarare än kör ut på gatan. (…) Och för första gången på väldig länge blir jag genuint nyfiken på att se ett svenskt rockband live.” DI Weekend (4/5)

Sagt om Johnossi liveshow:
Johnossi – Hultsfreds diamanter. John Engelbert lyckas vrida ännu fler och ännu mäktigare ljud ur sin akustiska gitarr och de förstärkare och pedaler den är kopplad till. Oskar Bonde är sedan som John förlängda ryggmärg och han vet exakt hur rytmerna ska pumpas fram för att gitarren och trummorna ska hamna i helig symbios. Svenska Dagbladet (5/6 från Hultsfredsfestivalen).

Turnédatum:
18.10 Sundsvall, Love Up North
25.10 Hultsfred, Rookiefestivalen
31.10 Uddevalla, GG
1.11 Göteborg, Brew House
26.11 Gävle, Heartbreak
27.11 Eskilstuna, Raw
28.11 Borlänge, S2
29.11 Karlstad, Arena
4.12 Lund, Mejeriet
5.12 Malmö, Debaser
10.12 Stockholm, Kägelbanan

Andra bloggar om: , ,

Veckans skivor med Metallica, Parenthetical Girls och Okkervil River

by

En av veckans mest efterlängtade skivor bland alla Metal-fans är förstås Metallicas ”Death magnetic”.

Bra betyg, 7 av 10 möjliga, hos de duktiga musikskribenterna på Dagens Skiva.

Den fick riktigt bra betyg i Aftonbladet. Jag tror att Kulturbloggen kommer att få ett omdöme om skivan av en person som kan Metallica riktigt bra.

Men för oss andra som i och för sig kan lyssna på Metallica ibland men är mer intresserade av alternative finns det en del nytt som är intressant.

Om du gillar Arcade Fire kan kanske Parenthetical Girls nya skiva ”Entanglements” vara värd att lyssna på. DNs recensent, Fredrik Strage, skriver om den:

Ibland vill man att medlemmarna ska hejda sig en aning och sluta byta instrument och tempo så ofta. Men Parenthetical Girls spattiga energi hindrar dem inte från att klinka fram ett knippe ljuvliga melodier som hade platsat både hos Magnetic Fields och Arcade Fire. Den senare gruppens dammiga, vevgrammofonsromantiska atmosfär går igen hos det här bandet, men Zac Pennington är – på gott och ont – svajigare, vildare och mer studentikos.

Här är bandets rätt snygga hemsida.

Har du en dragning åt popcountry är förstås Okkervil Rivers nya album – The Stand Ins – ett tips. DN berättar:

Will Sheff skriver texter som ofta är lite för närsynta för deras eget bästa, gärna om popkultur, och han har inte riktigt rösten att kasta sig mellan röstlägen och tonfall som han vill. Men det är något med hans iver som gör sådana invändningar futtiga. Och den avslutande hyllningen till 70-talets glamrockfiasko Jobriath – som postumt omvandlades till gayikon – vill man genast höra Rufus Wainwright tolka.

Parenthetical Girls Live in Brooklyn, ”Here’s to Forgetting”

Okkervil River – The Stand Ins

Keane till Stockholm

by

Året är 1997. Efter en konsert med sitt band The Lotus Eaters blir pianisten Tim Rice-Oxley tillfrågad av en okänd herre vid namn Chris Martin om han är intresserad av att bli medlem i Martins nystartade band. – Bandet heter.. eh, Coldplay, sa Martin blygt. Men smart nog tackade den lovande pianisten nej. Ett par månader senare anländer en ung man vid namn Tom Chaplin till The Lotus Eaters. Chaplin tar över rollen som sångare och dagen efter heter bandet Keane och resten är en storsäljande saga.

Keane är något så ovanligt som ett brittisk popband där medlemmarna inte utgörs av 80-talsslynglar i flykt från sina referensramar. Tom Chaplin, Tim Rice-Oxley och Richard Hughes är alla tre födda under 70-talet, och tillsammans lyckas de skapa underverk trots att musiken enbart består av Chaplins karaktäristiska sång, Rice-Oxleys flinka pianofingrar och Hughes yviga trumspel.

Bandets debutalbum ”Hopes and Fears” prisades som”Årets album 2004” i England, och uppföjaren från 2006, ”Under the Iron Sea”, såldes i 220,000 exemplar redan första veckan efter release. I maj 2008 röstade musiktidningen Q:s läsare dessutom in Keanes två album på topp 20-listan över bästa britiska album – genom tiderna. Bara tre band har tidigare åstadkommit samma bedrift. Att det dessutom rör sig om namn som Beatles, Oasis och Radiohead avslöjar att du antagligen begick ett stort misstag om du, av ideologiska skäl, inte följde strömmen.

Den 13 oktober släpps bandets tredje album, ”Perfect Symmetry”. Vågar du chansa en gång till? Tänkte väl det. Den 1 november återvänder Keane till Sverige med en efterlängtad nystart i bagaget – och aldrig tidigare har du varit så glad över att slippa gitarrer. Välkommen till nästa kapitel i sagan.

Keane spelar i Skandinavien i höst:
31 oktober – Köpenhamn, Valby Hallen
1 november – Stockholm, Annexet
3 november – Oslo, Sentrum Scene

Everybody’s Changing – Keane

Andra bloggar om: , , ,

The Dirtbombs till Sverige

by

Vad tror du om blandningen av garage, soul och indiepunk? Om du tror att det är något för dig då kan The Dirtbombs vara ett tips. Bandet gästar Skandinavien i december. Så här ser spelschemat ut:

The Dirtbombs (US)
10 december – Oslo, Garage
11 december – Göteborg, Pusterviksbaren
12 december – Stockholm, Debaser Slussen/Gear Club
13 december – Lund, Mejeriet

Arrangörerna skriver om bandet i ett pressmeddelande:

Är du som oss och går omkring här i den annalkande vintern (!) och tänker att en riktig rock’n’roll-spelning skulle liva upp tillvaron avsevärt? Lugn, bara lugn, The Dirtbombs fixar biffen när de kommer hit i december.

The Dirtbombs är ett välrennomerat garage/soul/indiepunkband som bland annat varit på turné och spelat tillsammans med Mudhoney, TV On The Radio, Spiritualized och Black Lips. Med två trummisar och två bassister kommer de med all säkerhet att få liv i alla stillastående svenskar.

De bildades redan 1992 av Mick Collins (The Gories ) i spetsen, fast beslutna om att enbart släppa 7”-vinylsinglar. Kvalitetsbolaget In The Red lyckades dock få dem på andra tankar och har genom åren släppt fyra fullängdare med bandet. Senaste alstret We Have You Surrounded som släpptes tidigare i år fick riktigt bra recensioner runt om i världen (Pitchfork m.m.) och nu är vi riktigt sugna på att få se dem live i Skandinavien.

Andra bloggar om: , , , ,

Division of Laura Lee: Violence Is Timeless – odödligt album

by

Violence Is Timeless, det nysläppta albumet av Division of Laura Lee fick allra högsta betyg hos Dagens skiva.

Med osviklig fingertoppskänsla och perfekta avvägningen mellan svärtad indierock och ett sväng utan dess like tar Division of Laura Lee på nya skivan ytterligare ett steg mot positionen som Sveriges bästa band. Sällan har vi sett ett band som så tydligt stakat ut riktningen skiva efter skiva. Och så snyggt dessutom.

Jag håller med. Fast vi på Kulturbloggen har valt att i våra recensioner inte ge betyg, eftersom det är så individuellt hur musik talar till människor.

Division of Laura Lee är ett slags punk-indierockband med en egen stil. Dagens skiva menar att bandet vuxit för varje skiva – och jag håller med. I nya albumet ”Violence is timeless” är det ett band som helt klart kommer att befästa sig internationellt. Albumet slog mig direkt när jag hörde det första gången – och trots det växer låtarna för varje lyssning.

Division of Laura Lee som kommer från Vänersborg har redan varit en hel del internationellt, som webbtidningen Plaskis berättar:

Division har förgiftat flest männi-skor i USA, uppträtt i flera amerikanska TV-shower och två gånger terroriserat SXSW Festivalen i Austin. De har turnérat USA coast-to-coast, gått på support med bl.a. The Donnas, Trail Of Dead och Turbonegro och tagit emot vilda lovord av amerikansk press.

Plaskis hyllar också skivan:

Pengarna tillbaka om denna platta inte är Divisions bästa hittills och en av de bästa gjorda i Sverige under många år. Division har tagit lika lång tid på sig som inför debutplattan, och de har blivit modigare och mer kompromisslösa och har konsekvent tagit död på allt onödigt. Kvar finns bara ett koncentrat av mörker, energi, nonsensbefriade texter och magiskt vacker musik.

Skivan har fått en egen hemsida och där finns en av spåren, Central Park, att hämta gratis.
Du kan lyssna på mer med Division of Laura Lee på deras Myspacesida.

Provlyssna gärna på Disision of Laura Lee på deras MySpace.

De skivor Division of Laura Lee gett ut före Violence is timeless:
At the Royal Club (1999)
Black City (2002)
97-99 (2003)
Das Not Compute (2004)

Division of Laura Lee Live Henriksberg

Andra bloggar om: , , , , , , , ,