• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Teater

Tankar efter premiären av ”Min kamp” av Karl Ove Knausgård på Stockholms stadsteater

30 augusti, 2015 by Rosemari Södergren

Fotograf: Petra Hellberg

Min kamp
Av Karl Ove Knausgård
Dramatisering och regi Ole Anders Tandberg
Översättning Rebecca Alsberg
Scenografi och kostym Erlend Birkeland
Ljus Ellen Ruge
Mask Carina Saxenberg
Urpremiär 29 augusti 2015 Lilla scenen på Stockholms stadsteater

Genom att en människa blottar sig, berättar om sitt innersta, berättar både om lyckliga stunder och om  ångest och känslor av skam, kan vi upptäcka något om oss själva, lära oss något om existensen, om vad det är att leva nu.

Min kamp av den norske författaren Karl Ove Kanusgård överförd till teater är en resa in i ett människoöde – presenterad i en blandform mellan scenkonst och uppläsning av roman. Fyra skådespelare är med i föreställningen, alla fyra spelar Karl Ove Knausgård. Det är andra gången på kort tid som en föreställning på Stockholms stadsteater bygger mer på en monolog framförd med fyra munnar istället för att skådespelarna agerar dramatiskt i roller. Senast var föreställningen om Sara Lidman. I ”Min kamp”, dramatiserad av och i regi av Ole Anders Tandberg, fungerar det dock bra. När de fyra skådespelarna tänker högt blir det som de inre dialoger vi människor kan ha med oss själva.

Min KampFöreställningen pendlar mellan olika tider. Vi får uppleva Karl Ove som rädd åttaåring, som förvirrad tonåring, som ung man, som medelålders man. Dessutom medverkar en stark röst som ljuder genom en högtalare med hög volym uppifrån, en röst som ska vara faderns röst. Det är ett starkt grepp som får mig att känna hur stor och stark fadern var och hur liten Karl Ove kände sig då, som utsatt pojke. Som åskådare lider jag med den försvarslöse lille pojken och jag lider med alla de barn i världen som utsätts för hårda föräldrar.

Är litteratur som är påhittad falsk? Kan en författare kommunicera mer äkta och mer på djupet om hen skriver precis vad hen upplever? Karl Ove Knausgård reflekterar kring detta och hans självbiografi ”Min kamp”, utgiven i sex band, är ett stort experiment kring detta. Ärlighet för dock med sig en hel del konsekvenser. Berättelsen är en berättelse från ett perspektiv, alla de människor han skriver om har sitt perspektiv och det som är sanning för den ena är inte sanning för den andra. Hur är det för barnen som blir officiella så tidigt när Knausgård berättar om dem, innan de själva kan välja? Dessa frågor berörs också. Vi får inget svar, men det är inte heller en föreställnings uppgift att ge oss svar, svaren får vi söka själva.

Varför föra över bok till teater? Den som läst alla böckerna i serien min kamp har troligen en del att säga. Det är omöjligt att packa om litteratur till en teaterföreställning, litteratur är en form, ett sätt att berätta något medan scenkonst är ett annat. Det kan aldrig vara tanken att göra en rättvis överföring, utan det måste handla om att fånga några viktiga frågeställningar och framställa dem på scen med scenkonstens medel. Det har dramatikern och regissören Ole Anders Tandberg tillsammans med de fyra skådespelarna Sven Ahlström, Gerhard Hoberstorfer, Ann-Sofie Rase och Jessica Liedberg lyckats bra med. Böckerna är en sak och teaterföreställningen en annan, det krävs inte att ha läst böckerna för att få ut något av föreställningen.

Regissören formulerar bra varför han ville göra föreställningen:
– När jag läste Min kamp fick jag syn på mitt eget liv. Jag beundrar Karl Ove Knausgård för hans förmåga att se sitt eget liv i ett större perspektiv, att han tänker så stort och insisterar på det komplexa och motsättningsfyllda. Genom att så envetet skriva om sitt eget liv, så som han upplevt det, skärskådar han också ondskans problem genom människans historia – från Kain och Abel, till Hitler och Breivik. Om det är möjligt att förlösa den kraften i författarskapet på scenen är Min kamp en viktig pjäs för teatern, säger Ole Anders Tandberg.

Min KampSjälv hade stundtals mycket roligt, skrattade igenkännande åt situationer som jag kunde känna igen i mitt eller mina vänners liv i. Knausgård beskriver en del situationer träffsäkert – hur han slits mellan att vilja vara en pappa och familjefar och sitt skrivande, sitt skapande. Hur han känner att han misslyckas som pappa då han ser alla andra familjer som ser ut att vara så perfekta. Ur hans bok:

Jag hade en enda chans. Jag måste klippa av alla band till den inställsamma, genomkorrumperade kultursfären, där alla, varenda liten småskit, var till salu, klippa av alla band till den tomma tv- och tidningssfären, sätta mig i ett rum och börja läsa på allvar, inte samtidslitteratur, utan litteratur av absolut högsta kvalitet, och sedan skriva som om det gällde liv och död. Gärna i tjugo år, om det var det som krävdes.

Men den chansen kunde jag inte ta. Jag hade familj, jag var skyldig dem att finnas till hands. Jag hade vänner. Och jag hade en karaktärsbrist som gjorde att jag sa ja ja när jag menade nej nej och var så rädd för att såra andra, var så rädd för konflikter, var så rädd för att inte bli omtyckt, att jag kunde göra avkall på alla principer, alla drömmar, alla chanser, allt som hade en smak av sanning, för att inte utsättas för det.

Han debuterade litterärt 1998 med romanen Ute av verden, som fick stor uppmärksamhet och belönades med Kritikerpriset (som första debutant). År 2005 nominerades han till Nordiska rådets litteraturpris för sin andra roman, En tid för allt.

Knausgårds tredje roman, Min kamp, är en självbiografi som ges ut i sex fristående band. För den första delen belönades han med det norska litterära priset, Brageprisen, utsågs till en av de senaste tio årens bästa böcker i Verdens Gang samt utsågs av Morgenbladets läsare till årets bok 2009. Första delen handlar om Knausgårds uppgörelse med sin far och har skapat stor debatt i Norge.

I rollerna
Sven Ahlström
Gerhard Hoberstorfer
Ann-Sofie Rase
Jessica Liedberg

Foto: Petra Hellberg

MEDVERKANDE PÅ SCENEN Medverkande Sven Ahlström Medverkande Gerhard Hoberstorfer Medverkande Ann-Sofie Rase Medverkande Jessica Liedberg PRODUKTION Av Karl Ove Knausgård Dramatisering och regi Ole Anders Tandberg Översättning Rebecca Alsberg Scenografi och kostym Erlend Birkeland Ljus Ellen Ruge Mask Carina Saxenberg Kompositör Joel Sahlin

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Karl Ove Knausgård, Min kamp, Ole Anders Tandberg, Scenkonst, Stockholms stadsteater, Teater, Teaterkritik

Vågen – psykologisk thriller om sekt i regi av Carolina Frände har premiär i Skärholmen 11 september

29 augusti, 2015 by Redaktionen

Fotograf: Markus Gårder, ill. Sara Olausson Vågen. Urpremiär 11 september på Kulturhuset Stadsteatern Skärholmen.
Fotograf: Markus Gårder, ill. Sara Olausson
Vågen. Urpremiär 11 september på Kulturhuset Stadsteatern Skärholmen.

Höstens första premiär i Skärholmen är klassrumsthrillern Vågen. I den största ensemblen hittills på scenen ser vi bland andra Kulturhuset Stadsteaterns VD Benny Fredriksson i en av rollerna. Carolina Frände regisserar och har även gjort dramatiseringen. Urpremiär 11 september, berättar ett pressmeddelande:

Är det verkligen möjligt att ingen förstod vad som pågick? Varför var det så få som protesterade? Det skulle väl aldrig kunna hända igen? Historieläraren Lindgrens undervisning om förintelsen väcker många frågor i klass S2C. I ett försök att ge sina elever kunskap om vad som låg bakom nazisternas framgång genomför Lindgren ett pedagogiskt experiment.

Vågen bygger på en verklig händelse. En ung ambitiös lärare genomförde på 60-talet i USA ett experiment i en gymnasieklass som del av undervisningen. Men det gick inte som planerat. Läraren tappade kontrollen över experimentet och en sekt skapades på skolan. Regissören Carolina Frände har i sin dramatisering utgått från Ron Jones novell The Third Wave.

När valresultatet kom förra hösten valde Carolina Frände, som också är konstnärlig chef för scenen, att lägga om repertoaren.

– Vi lever i en tid som är lik 20-talets Italien eller 30-talets Tyskland. Högerextrema krafter tar sig in i parlament runt om i Europa och får därifrån möjlighet att utöva makt och slå en kil i demokratin. Framgångarna för dessa partier är väldigt skrämmande och det är därför denna berättelse är så viktig att ställa på scenen just nu.

Den unga publiken kastas in i en psykologisk thriller och blir tillsammans med skådespelarna elever i det stora klassrummet som scenen är ombyggd till. Som bänkgrannar till skådespelarna får publiken på nära håll uppleva hur en fascistisk rörelse kan uppstå i ett slutet rum.

– För mig känns det viktigt att redan nu börja samtala med de som vid nästa val är förstagångsväljare. Kring frågor om totalitarism, intolerans, exkludering – hur alla de sakerna uppstår. Om motstånd och medlöperi och om det egna individuella ansvaret. Det känns som de mest angelägna frågorna att tala om konstnärligt med en ung publik i vår samtid.

Alla skolelever som ser föreställningen deltar i en obligatorisk workshop om retorik och ordets makt. Tillsammans med skådespelarna undersöker de hur ett budskap påverkas av ordval, framförande och förkunskap.

vågen
Idé Magnus Berg
Dramatisering och regi Carolina Frände
Baserad på en novell av Ron Jones
Scenografi och kostym Jenny Kronberg
Ljus Karl Svensson
Mask Johanna Ruben
Manus-DJ Fredrik Apollo Asplund
Dramaturgi Marie Persson Hedenius

I rollerna:
Cam Anna-Lena Efverman
Io Gizem Erdogan
Farah Astrid Kakuli
Amina, skolbibliotekarie Malin Karlsson
Jona Jonas Nilsson
Jackie Razmus Nyström
Eli Magdi Saleh
Astrid Lindgren, lärare Lotti Törnros
Alex Per Öhagen
Före detta rektor (filmprojektion) Benny Fredriksson

Urpremiär: 11 september
Scen: Skärholmen
Ålder: från 16 år

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Carolina Frände, Skärholmen, Teater

Premiär för Lennart Hellsings klassiker ”Ägget” på Unga Teatern i Malmö

24 augusti, 2015 by Redaktionen

agget_premiar

Den 4 september är det premiär för Unga Teaterns Ägget – en älskad klassiker av Lennart Hellsing. Det är en filosofisk historia om livet och alla våra drömmar om att bli någonting alldeles speciellt. Ägget funderar på vad det ska bli. Något stort vill det bli och kunna flyga och simma. Fötter vill ägget också ha och kanske glasögon och kunna cykla! Föreställningen riktar sig till alla över 5 år.

Ett pressmeddelande berättar:
Regissören Anders Andersson, med ett förflutet i humorkollektivet Varanteatern, berättar om Ägget:

– Föreställningen är uppbyggd runt skådespelarnas lek med ägget. De undersöker och upptäcker och på så sätt gestaltar de äggets vilja, tankar och drömmar. Föreställningen tar på ett enkelt sätt upp filosofiska och existentiella frågor som man kan prata om. Till exempel: Vem jag är? Vad jag drömmer om? Vilken frihet jag har och vad det är som begränsar mig? Och hur det är när man blir missnöjd.

Medverkar i föreställningen gör Erik Olsson och Sandra Stojiljkovic. Ägget spelas med fri entré för Malmös elever i skolår 1, och offentliga föreställningar på helgerna. Den spelas på Studion 5 september – 6 oktober 2015.

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Ägget, Lennart Hellsing, Malmö, Teater

Sara Stridsbergs pjäs Beckomberga har urpremiär på Elverket, Dramaten 12 september

21 augusti, 2015 by Redaktionen

beckomberga

Den 12 september är det urpremiär för Sara Stridsbergs Beckomberga på Elverket, i regi av Annika Silkeberg. I rollerna ser vi bland andra Emma Broomé, Danilo Bejarano och Rebecka Hemse.

Ett pressmeddelande berättar:
En dotter kommer till mentalsjukhuset Beckomberga för att besöka sin pappa, den livshungrige och dödslängtande Jimmie Darling. Beckomberga ska snart stänga för gott, men för en tid blir denna isolerade värld hennes andra hem och flera av de intagna hennes vänner.

Där finns Henning som slutade öppna post och blev av med sitt hus på Lidingö, där finns Olga och Bird som återser varandra när det gamla mentalsjukhuset ska slå igen, Harriet som har väntat i tjugo år på att hennes man ska besöka henne. Paul som har dödat sin sons mamma. Och Sabina som drömmer om ett universumsfall och älskas av både läkaren Edvard och Jimmie Darling.

Beckomberga handlar om en grupp människor i gränslandet mellan dröm och verklighet, mellan normalitet och galenskap, mellan välfärdssamhälle och nedskärningspolitik.

Sara Stridsberg skrev pjäsen parallellt med boken Beckomberga. Ode till min familj.

– Romanarbetet stod länge still och att skriva pjäsen var ett sätt att komma vidare. Det finns en stor frihet i att skriva för scenen. Plötsligt får man möjlighet att lyssna till karaktärernas röster, de får prata ostörda utan prosans klaustrofobiska diagnostiserande burar. Det hjälpte mig att skriva romanen och gav möjlighet att låta karaktärer som jag inte kunde stänga in mellan bokens pärmar att få plats. Kanske var de för stökiga för att få plats i en bok, säger Sara Stridsberg.

Sara Stridsberg har tidigare för Dramaten skrivit uppmärksammade pjäser som Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika, Medealand och Dissekering av ett snöfall.

Textade föreställningar den 8 och 27 oktober

Medverkande
Emma Broomé, Danilo Bejarano, Rebecka Hemse, Alexandra Drotz Ruhn, Anna-Lena Hemström, Reuben Sallmander, Inga-Lill Andersson, Rolf Skoglund, Christopher Wagelin, Kristina Törnqvist, Jan Waldekranz, Magnus Ehrner
Regi Annika Silkeberg
Scenografi och ljus Jens Sethzman
Kostym Nina Sandström
Peruk och mask Lena Strandmark
Musik Fredrik Arsæus Nauckhoff
Urpremiär 12 september, Elverket

Arkiverad under: Teater Taggad som: Beckomberga, Dramaten, Elverket, Scenkonst, Teater, urpremiär

Vila i frid Lars Amble

20 augusti, 2015 by Redaktionen

larsamble

Lars Amble har avlidit, berättar ett pressmeddelande från Dramaten:
Regissören och skådespelaren Lars Amble, född 1939, har natten till idag avlidit i en ålder av 76 år.

Eirik Stubø, teaterchef:
– Det är med stor sorg vi på Dramaten har nåtts av budet om Lars Ambles bortgång.

Efter sin utbildning vid Dramatens elevskola 1963-65 knöts han till Dramatens ensemble, och var under sin teaterbana regelbundet och återkommande verksam vid Dramaten. Han gjorde över femtio roller med regissörer som Alf Sjöberg, Ingmar Bergman och Per Verner Carlsson. Han var på Dramaten även verksam som regissör, bland annat med Arthur Miller i dennes En handelsresandes död 1992.

Redan under 1960-talet inledde han sitt arbete inom privatteatern som skådespelare, regissör, författare och översättare. Under åren 1984-1994 var han konstnärlig ledare för Maximteatern. Han var även brett verksam inom tv och film. Tre gånger mottog han Guldmasken för bästa regi, och år 2003 tilldelades han den kungliga medaljen Litteris et artibus för framstående konstnärliga insatser.

I april 2015 gjorde han sin sista roll på Dramaten i föreställningen Den girige på Stora scenen.

Arkiverad under: Scen Taggad som: Dramaten, Lars Amble, RIP, Scenkonst, Teater, vila i frid

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 43
  • Sida 44
  • Sida 45
  • Sida 46
  • Sida 47
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 109
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Recension: Terra bjöd in halva indie-Sverige – och bjöd på årets bästa konsert

Terra med Vänner på Orionteatern - Betyg … Läs mer om Recension: Terra bjöd in halva indie-Sverige – och bjöd på årets bästa konsert

Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Markus Krunegård på Orionteatern 28 och … Läs mer om Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Filmrecension: Backrooms

Backrooms Betyg 4 Svensk biopremiär 29 … Läs mer om Filmrecension: Backrooms

Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

24/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

Tal R på Millesgården väcker trötta sinnen med lekfull skaparglädje och mystik

Millesgården Tal R - Elefanten i … Läs mer om Tal R på Millesgården väcker trötta sinnen med lekfull skaparglädje och mystik

Debuterar med sinnrik estetik om mödosam process – Chiasmus av August Björn

August … Läs mer om Debuterar med sinnrik estetik om mödosam process – Chiasmus av August Björn

Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Eurotrash (sedd 25 maj 2026) Scen … Läs mer om Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Manus & regi: Emilie … Läs mer om Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

/ Lebohang Kganye - Le Sale ka … Läs mer om Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

21/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Lotta Antonsson - I Am … Läs mer om Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Filmrecension: Viktlös – en tidlös berättelse om mekanismen bakom utnyttjande

Viktlös Betyg 4 Svensk biopremiär 22 maj … Läs mer om Filmrecension: Viktlös – en tidlös berättelse om mekanismen bakom utnyttjande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in