Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

demokrati

Sharialagar och månggifte nästa steg i Libyen?

by


Att Khadaffi föll var förstås bra. Men sättet det skedde på fick mig att börja misstänka att befrielsen från Khadaffi inte nödvändigtvis för med sig ett bra demokratiskt samhälle. Det som bygger på hat och våld blir sällan bra. Att bara döda Khadaffi utan att ställa honom inför rätta visar på en skriande brist på respekt för rättsäkerhet. Det är ingen bra grund att bygga ett samhälle på.
Det är lätt att förstå den frustration och det hat rebellerna kände mot Khadaffi menar många.
Ja. Det är lätt att förstå mycken frustration. Våld och att döda är ändå inte det bästa valet.

Det gör mig också mycket orolig för utvecklingen i Libyen när jag nu läser i Irish Times om talet av en av de ledande rebellledarna Mustafa Abdel Jalil:

Those seeking hints as to what the new Libya may look like seized on particular sections of NTC head Mustafa Abdel Jalil’s speech in Benghazi yesterday, in which he went into some detail about the place of Islam in the post-Gadafy scenario.

“This revolution was blessed by God to achieve victory,” Jalil, who is considered devout but moderate, told the crowd. “And we must go on the right path.”

Libya, he said, would be a state where Sharia law would be the “fundamental source” of legislation and any existing legislation that contradicted Islamic principles would be immediately annulled.

It was not the first time Jalil had made such statements, and many other Arab countries have similar constitutional provisions, but Libyans of a more liberal bent may have baulked at what came next.

The new state “will not disallow polygamy” Jalil said, and charging interest will be forbidden. Some Libyans point out that polygamy was practised discreetly under Gadafy, while others interpreted Jalil’s remarks as a practical measure to address the issue of the thousands of women left widowed during the war.

Att ersätta pest med kolera är inte någon smart lösning. Jag förstår inte hur en del nu kan säga att om det är folkets vilja så är det bra. Det har inte skett någon folkomröstning om detta. Eller ska sharialaget och månggifte vara ett alternativ att rösta om?

Nej, jag är orolig för Libyens framtid, de som kämpat för frihet är värda något mer och bättre än sharialagar och månggifte.

De som sitter och ska vara toleranta och säger att om det är folkets vilja kan väl själva flytta dit då. Att leva under sharialagar och med det kvinnoförtryck som månggifte signalerar kan aldrig vara en god värld.

Hoppas nu att det inte blir som den här rebelledaren vill utan att de libyer som vill ha demokrati är fler och envisare.

Relaterat: Aftonbladet 1 och Aftonbladet 2

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Usel bemanning på skolbiblioteken

by

Hela 35 procent av grundskolorna i Sverige saknar ett bemannat skolbibliotek. För att fånga upp elever som har svårigheter med läsningen krävs pedagogiskt kunnig bibliotekspersonal, skriver Eva-Lis Sirén, Lärarförbundet, och Bror Tronbacke, Centrum för lättläst, i en debattartikel i Svenska Dagbladet.

De elever som har lätt för att läsa och som har stort stöd hemifrån och tillgång till böcker, de klarar sig förstås ändå. Men vill vi att alla barn ska upptäcka böckernas värld då bör vi inte nöja oss med nuvarande situation.

Varför rustar politiker ned bibliotek och skolbibliotek? Vill de inte ha en läskunnig befolkning som tar del i samhällsdebatten?

Lärarförbundet och Centrum för lättläst har tillsammans genomfört undersökningen om skolbibliotek i grundskolorna och deras möjligheter att möta elever med lässvårigheter. Undersökningen att att en tredjedel av skolbiblioteken inte har bemanning alls och endast 65 procent av grundskolorna har ett bemannat skolbibliotek och att mer än hälften av dessa endast är bemannade 10 timmar eller mindre per vecka.

– Brister i läsförmågan påverkar hela skolgången och får konsekvenser för hela livet. Ett bemannat skolbibliotek, med pedagogiskt kunnig personal och material som passar elevernas skiftande behov är en förutsättning om svenska elevers läsförmåga ska bli bättre, säger Lärarförbundets ordförande Eva Lis Sirén, i ett pressmeddelande.

I de nya riktlinjerna från skolinspektionen om skolbibliotek står det att ett skolbibliotek ska vara anpassat till elevernas behov och till funktionshindrades, invandrares och andra minoriteters särskilda behov. Men detta är i realiteten inte möjligt utan att biblioteket är bemannat av personal med rätt kompetens.

? Obemannade skolbibliotek drabbar särskilt de elever som redan är svaga läsare eftersom de har ett större behov av vägledning för att hitta sin läslust. Läraren kan också få ett ovärderligt stöd av skolbibliotekarien i arbetet med att stötta elevers läsning, säger Bror Tronbacke, direktör för Centrum för Lättläst.

Här kan du läsa undersökningen i sin helhet.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kampen för yttrandefrihet kanske den viktigaste för vår framtid

by


Vi ser hur människor i arabvärlden nu gör uppror, säger att det räcker med diktatur. De vill ha demokrati, de vill ha yttrandefrihet. Det är fantastiskt att få leva nu, få uppleva denna resning.
Kanske är det bara början? Kanske kommer människor att resa sig ur religionens förtryck också, i länder som i Iran och Saudiarabien?

I västvärlden har vi också en kamp att föra för att inte demokratin ska rustas ned. Den moderate riksdagsledamoten Karl Sigfrid skriver i en debattartikel i Svenska Dagbladet:
Europa tar steg för steg mot ett censursamhälle. Samtidigt överväger en parlamentarisk kommitté i Sverige på att byta ut den svenska yttrandefriheten mot ett svagare EU-anpassat skydd.

Den här kampen för yttrandefrihet går över de gamla partilinjerna. Karl Sigfrids partikamrater i högerregeringen har på flera sätt ökat övervakningen över medborgarna och på flera sätt tagit kliv mot Storebrorssamhället och övervakarstaten. Tyvärr är inte partierna i oppositionen helt fria från övervakarböjelser. Kampen för demokrati, kampen mot övervakning, kampen för yttrandefrihet och kampen mot censur, måste föras om och om igen. Kanske mer än någonsin nu. Demokratin står under starkt angrepp från krafter som vill minska medborgarnas frihet på olika sätt.

Kampen för yttrandefrihet kanske den viktigaste för vår framtid. När yttrandefriheten skärs ned blir det svårare att protestera mot övergrepp från makthavare. Den enskilde människan blir alltmer rättslös och får mindre möjligheter att göra sig hörd. När yttrandefriheten skärs ned, så över de mäktigas makt över alla med mindre makt.

Därför är kampen för yttrandefrihet troligen den allra viktigaste kampen för vår framtid.

Steve Lando har skrivit en liten kort dikt, inspirerad av debattartikeln.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Mubarak avgår – jubel men militärerna tar över: skrämmande

by

Den egyptiska diktatorn Mubarak har avgått nu. Enligt flera medier.
Det är en stor framgång för folket som protesterat mot diktaturens förtryck av mänskliga rättigheter.

Nu gäller det att fortsättningen styrs i en bra riktning för det egyptiska folket.

Aftonbladet:

Egyptens president Hosni Mubarak har lämnat över makten till militären.
Det sade vicepresidenten Omar Suleiman på fredagseftermiddagen.

Militärer vid makten brukar inte vara något hit för demokratin.

Den hälsosamme ekonomisten är en av de som var snabbast med att blogga om detta och skriver:
Egypten blir en demokrati (sannolikt). En stor dag för världen och särskilt för den muslimska delen av världen.

Relaterat:
Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.

AB Ex SvD GP DN SDS Po SvT och Verdens Gang.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Stöd den folkliga revolten men ta lärdom av Egyptens kamp mot Islamism

by

Svar till Peter Weiderud
Stöd den folkliga revolten men ta lärdom av Egyptens kamp mot Islamism

Den 31 januari skrev Peter Weiderud, ordförande för Broderskapsrörelsen, att ett islamistiskt styrt Egypten kommer att bidra till fred och utveckling.

Egypten har kämpat mot de islamistiska krafterna i över 60 år. Weiderud bör ta lärdom om Egyptens nutidshistoria innan han skriver en naiv artikel om vad ett islamistiskt Egypten kan innebära.

Revolutionären Sayyid Qutb såg västerlandet som dekadent med sin korrumperade moral och demokratiska ideal. När han återvände till Egypten från USA var han irriterad över hur President Gamar Abdel Nasser gjort Egypten mer västerländskt. Nasser var sekulär. Men det får inte glömmas att Nasser kom till makten genom en militär statskupp mot monarkin. Dessa revolutioner är en ond cirkel. Qutb blev ledare för Muslimska Brödrakapet. Han ansåg att även många muslimer har blivit ignoranta gentemot Allah, alltså jahiliyya, som i en period innan Islam, med en avsaknad av Sharialagar och ”riktig Islam”. Det är en svart-vit värld som målades, med Islam mot jahiliyya.

Qutb avrättas 1966. Deras nästa ledare blir Ayman al-Zawahiri som med sina allierade mördar president Anwar Al Sadat. Efter det kommer Hosni Mubarak till makten.

Radikala lösningar är sällan vägen till demokrati. Det behövs bildning och demokratiska institutioner. Det tar en lång tid att bygga upp.

Islamismen har faktiskt väldigt lite gemensamt med Kristdemokratin. Det finns mission i Kristendomen, att sprida budskapet, däremot finns inget koncept som liknar Ummah, en gemenskap av troende muslimer i världen. Detta ses som en nation. På så sätt är staten ej åtskilt från moskén. För övrigt är Kristdemokratin centristisk i kontinentaleuropa, med ett ursprung i Italien, mot fascismen. Kristdemokraterna åtskiljer också stat och kyrka i sitt principprogram. Till skillnad från Kristendomen, har Islam aldrig haft en riktig reform. Många av de frustrerade på gatorna i olika arabiska länder är analfabeter. Man får kritisera ledare och profeter i länder där majoriteten är kristna. Det är omöjligt i länder som Egypten, och det lär inte bli bättre med ett islamistiskt styrt Egypten. Sedan är många av traditionerna i den islamiska världen pre-islamiska. Men det är något som förhoppningsvis kommer att ändras när majoriteten blir mer bildade.

Weiderud nämner Turkiet. Det är ett nationalistiskt land efter jakobinskt modell. Islamister har hållits tillbaka med hot från militären. Erdogans Turkiet skiljer sig också enormt från det muslimska brödraskapet i Egypten. Rörelsen grundades 1928 av Hassan Al-Bana. Det blir något värre än Saudiarabien. Det är en extremistisk och xenofobisk Islam med ett system mot västerländsk sekularism och kvinnors rättigheter.

Magda Ayoub, tidigare Kristdemokratisk ledamot, skriver att hon fruktar muslimska brödaskapet mer än Mubarak. Hon vet vad hon pratar om. Det är också värt att notera, de unga männen på Kairos gator är mycket radikalare och extremistiska än iranierna på Tehrans gator. Det var i Tehran som vanliga medborgare gick ut på gatorna med levande ljus för ett nattvak efter 11 september.

Appropå Iran, är det bra att lära sig att det som börjar som en folklig revolt, i det fallet av vänsterradikala för över 30 år sedan, kan lätt tas över av andra grupper. Ayoub har fel att Egypten blir något i likhet med Iran. Det blir något mycket värre. Dessutom har Egypten inte naturresurser som Iran och Saudiarabien. Egypten har däremot en för stor befolkning att försörja och miljontals unga arbetslösa män som har ingenstans att ta vägen.

Det är visserligen sant att USA och Israel är rädda för ett Egypten utan Mubarak. De har också geostrategiska intressen i regionen. Till skillnad från det lilla och obetydliga Tunisien är Egypten en viktig bricka. Landet är nästan lika viktigt som Turkiet, Iran och Saudiarabien. Dominoeffekten av den tunisiska revolutionen är intressant men det finns ännu inga tendenser på att vi får se ett demokratiskt Egypten. El Baradei höjs till skyarna men bara för att han är en kändis i väst betyder inte att han kan fungera som en enande kraft i Egypten.

Konservatismen i Kristdemokratin är för kulturell heterogenitet. Klassiskt sätt erkänner man att världen består av olika civilisationer. Hjälp till självhjälp är bra. Det finns risker med interventionism. Det är beundransvärt av Weiderud att respektera andra religioner. Men han drar för snabba slutsatser.

Islamismen har mer gemensamt med neokonservatismen än Kristdemokratin. Båda är imperialistiska och vill sprida sin lära. Man kan välkomna den folkliga revoluten samtidigt som man kan förstå faran med ett islamistiskt Egypten. Det borde Weiderud också göra om han nu är en sann vän av mänskliga rättigheter.

Robert Tadjer

Relaterat:
Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,