Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Teater Galeasen

Agamemnons förbannelse av Christina Ouzounidis med Leif Andrée har premiär på Teater Galeasen i oktober

by

Agamemnon var enligt den grekiska mytologin kung över Hellas och fältherre i kriget mot Troja. Enligt myten så offrade han sin dotter Ifigenia för att få vind i seglen och rädda sina mannar. Han dräptes sedermera av sin hustru och hennes älskare. Teater Galeasen ger sig nu på denna gudasaga i en version av Christina Ouzounidis med Leif Andrée i huvudrollen och i regi av Jens Ohlin. Föreställningen har premiär 8 oktober.

Ett pressmeddelande berättar:

En framgångsrik man sitter i en bar, tar en öl och funderar på sin livssituation; jobbet, familjeprojektet, papparollen.
Hans namn är inte Agamemnon, han är inte gift med Klytaimestra, hans barn heter inte Ifigenia, Elektra och Orestes.

Nej, den här mannen, låt oss kalla honom Andrée, är trött på de där djävla gudasagorna. De har ingenting med honom att göra. Vi lever inte så längre, vi offrar inte våra barn. Han bär inte skulden till sin dotters död. Han tvingade henne inte till något. Han uppfostrade henne att vara fri. Han ångrar ingenting, det är inte det. Ånger är väl i princip en omöjlig känsla kan man säga.

Den prisbelönta dramatikern Christina Ouzounidis låter här mannen få säga sitt. Ouzounidis rör sig hemtamt i den grekiska mytologins landskap och grundar gärna sina texter i en av världsdramatikens äldsta och mest kända dysfunktionella familjer. Teater Galeasen spelade Christina Ouzounidis pjäs Lagarna 2010 som prisades av kritiken och valdes ut till Teaterbiennalen 2011.

Regissören Jens Ohlin är dubbelt aktuell, Rövare går nu upp på Dramatens lilla scen efter att ha spelats för utsålda hus på Elverket hela våren. Jens har arbetad på Galeasen vid flera tillfällen tidigare, både som skådespelare och regissör, bl a med Den bergtagna av Victoria Benedictsson som rönte stora framgångar och spelades på 2009 års Teaterbiennal.

Leif Andrée är en av Sveriges mest namnkunniga skådespelare som syns flitigt på teatern, film och tv. I våras sågs han i Äkta människor, SVT: s stora publiksuccé, som fortsätter under 2013. Nu närmast spelar Leif vidare i succén De tre musketörerna på Stockholms Stadsteater t.o.m. den 30 september. Teater Galeasens publik har kunnat följa Leif sedan gruppen startades i början av 80 talet i ett imponerande antal roller på Skeppsholmen och teatern hälsar honom varmt välkommen tillbaka till hemmascenen!

Regi: Jens Ohlin
Ljus och rum: SUTODA
Kostym: Jenny Linhardt
Mask : Anna Olofson
Musik: Rasmus Persson

Foto: Marcus Gårder/Formgivning: Jan Larsson

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Bojor – en rolig, absurd och träffande beskrivning av politikens falskspel

by

Bojor
Regi: Ruben Lopez
Manus: Ensemblen
Premiär 14 juli 2012
Föreställningen invigde festivalen Scensommar på Teater Galeasen

Finns det något bakom alla fina ord av politiker? Vill makthavare egentigen förändra något?
Är inte politiker mest ute efter egen framgång? Finns det politiker som menar något med alla sina ord? Bygger frihet och framgång på att några är utanför och lider brist?

Föreställningen ”Bojor” ställer frågor om politik, frihet och solidaritet. Scenkonstfestivalen Scensommar på Teater Galeasen invigdes av föreställningen ”Bojor”, en rolig och absurd enaktare som skapats av ensemblen tillsammans.

En man iklädd grå kavaj står på knä med ryggen mot oss, händerna i bojor, på ryggen. Scenrummet är kalt,b bara en klädhängare skymtar vid sidan och en enkel stol längre bak och på golvet är stora bomullsstussar utspridda, kanske är det snö, kanske damm. När spelet börjar träder ytterligare en man in på scen, han är barfota och klädd i jeans, t-shirt och keps och tar snabbt på sig bojor som kedjar fast honom i väggen.

Två män i bojor och de är tysta. En kvinna kommer in i rummet. Hon blir nyfiken på mannen i kostym. Hon kikar försiktigt på honom, kittlar honom, leker med honom, men håller distans i början. Efter ett tag plockar hon fram en nyckel och befriar honom från bojor och pushar fram honom till en mikrofon och tvingar honom hålla ett förskrivet tal. Han talar om att han är den politiker som till skillnad från alla andra står för handling, han vill och ska ena landet som söndrats av många olika grupper som strider.

När han blivit statsminister och sedan möter den man som fortfarande är i bojor blir det intressant. Kvinnan vid hans sida, kvinnan som är anledningen till att han står där han står, tar fram en flaska champagne och glas. Han öppnar, häller upp och sig själv och skålar – håller kvar flaskan och glömmer totalt bort att hälla upp åt kvinnan. Han har inte ens en tanke på det. Det är flera sådana detaljer som säger massor. Skickligt, helt enkelt.

Föreställningen har drag av Beckets draman men också av flera teaterstilar. Det är clowneri och absurt och samtidigt väldigt tydligt och till och med realistiskt. Föreställningen är 45 minuter och det är alldeles lagom. Jag hade jätteroligt och samtidigt ställde den frågor som är viktiga – men jag tror inte det hade hållit att dra ut på det mer heller. Det är en konst att kunna sätta stopp också och inte göra föreställningar längre än de behöver vara.

Det ska bli intressant att följa dessa scenskapare framöver, det finns stor potential i ensemblen.

Av: Ensemblen
På scen: Binyam Haile, Ruben Lopez och Sandra Backman
Scenbild: Emma Mierse.
Kostym: Sofi Gregersdotter.

Mer om teaterfestivalen i Teatermagasinet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Scenkonstfestival startar lördag 14 juli i Stockholm

by

En veckas späckat festivalprogram med scenkonst i alla dess former visas på scenkonstfestivalen Scensommar som startar den 14 juli på Teater Galeasen på Skeppesholmen, i Stockholm.

Från ett pressmeddelande:
Utgångspunkten för festivalen är att skapa en mötesplats för fria scenkonstaktörer utan egna scener. Tillsammans med en etablerad scen som Galeasen vill vi bjuda in grupper att mötas över gränserna och där publiken får möjlighet att ta del av ett blandat och unikt utbud mitt i sommar Stockholm.
Detta är en del i ett arbete med att samordna det fria kulturlivet och att hitta gemensamma mötesplatser.
Några av de medverkande aktörerna är: PUMA Scenkonst, GRUPPEN, Bianca Kronlöf, Den Pedagosiska designbyrån, DJ duon Collabo Queens, Arkeolog8, Ullrika Ellemark, Barry Lubin, Scenkonst Z, Newtimers, Ida Rislöw, Pejay&Fababa, Teater Mutation, med flera.
Scenkonst Z- Scenkonstkolletiv med utgångspunkt att skapa experimenterande och gränsöverskidande scenkonst.

Delar ur programmet:

Bojor
Scenkonst Z:s egna produktion Bojor har premiär den 14 juli kl 20.00 på Teater Galeasen. Bojor är en nyskriven, absurd, tragikomisk föreställning om frihet, jämlikhet och fångenskap.
Måste någon vara fängslad för att en annan ska kunna vara fri? Måste någon vara fattig för att en annan ska kunna vara rik? B och R befinner sig på en
obestämd plats. B sitter fängslad med bojor runt handlederna medan R sitter fri i sin fåtölj och läser dikter. När B försiktigt ber R om en tjänst ställer han omedelbart upp! Som den fria medmänniska han är. Men när frågan uppstår om han kan hjälpa honom fri ur bojorna, tar det stopp för R.

Urpremiär Onsdag 18 juli Zorro – ett standup-teater-performance-äventyr
Scenkonst Z gästar Teater Galeasen och gör en explosiv, drömsk och tragikomisk saga om Zorro. Natten kommer och framtiden gör entré, Zorro blir gammal, glömsk och trött, men kämpar fortfarande för att skipa rättvisa. Zorro hoppar mellan nutid, dåtid och framtid. Han arresteras i ett Europa där maskeringar och huvudbonader ifrågasätts och förbjuds, och börjar istället
fundera på att sluta vara Zorro och börja gå i terapi?
Av och med: Ruben Lopez Musik: Iván Landiez och Ruben Lopez
Scenografi: Emma Mierse Kostym: Sofi Gregersdotter

Mer om festivalen och programmet hittar du här.

Relaterat: Teatermagasinet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Peggy Pickit ser Guds ansikte på Teater Galeasen, recensionen

by

Peggy Pickit ser Guds ansikte
Teater Galeasen, Stockholm
Manus: Roland Schimmelpfennig
Regi: Olof Hansson
Premiär 5 mars 2012

I u-länder svälter barn ihjäl och människor dör av sjukdomar för att de inte har råd med medicin. I västvärlden lever medelklassen trygga liv i hus med garage, fina möbler och bra jobb.
Vem rår för det? Vem fel är det?
Den frågan ställer föreställningen Peggy Pickit ser Guds ansikte i uppsättningen av den intressanta tyske nutidsdramatikern Roland Schimmelpfennigs pjäs.

Martin och Karin är två läkare, de är gifta och har arbetat utomlands i en krishärd i Afrika i sex år. Nu är de bjudna hem till vännerna Lisa och Frank, som under sex åren istället byggt upp ett tryggt medelklassliv med villa med fint garaga. Paren har inte setts på sex år – men mötet blir en katastrof.

När vi träder in i salongen möts vi av en helvitt scen. Vita soffor, vit heltäckningsmatta och alla fyra skådespelare klädda i chica vita kläder. Vi möts av en pinsam tystnad. Länge sitter de fyra nästan helt stilla. Någon rör bara lite lätt på en fot eller vickar på huvudet lite.

Framför scenen är en upphöjning där en plastfigur står fastsatt i ett ställ, dockan har röda högklackade skor och ser ut som en billig minivariant av Barbiedockor. Dockan har en central roll i dramat, det är Peggy Pickit.

Mannen i paret som bjudit hem middagsgäster bryter den pinsamma tystnaden genom att gå fram till publiken och ge startsignal åt spelet med att säga: ”Det var en total katastrof”. Därmed ser vi redan det förljugna spelet, låtsasvänskapen och kramarna som inte betyder något när Frank och Lisa välkomnar sina gäster.

Handlingen bryts hela tiden av genom att skådespelarna kliver ur scenen, tar några kliv fram mot publiken och kommenterar det som hänt eller återger sina tankar om kvällen. Därefter tas handlingen upp igen, ibland tillbakaspolar några steg. Upprepningen blir som ett mantra som speglar det förljugna sällskapslivet.

Mycket sägs mellan raderna och förstärks genom blickar och miner. Dramat klär av den välbärgade övre medelklassen in på benet och avslöjar alla dess förljugna beteenden och vi får också flera citat som kommer att bli klassiska beskrivningar av nutidsmänniskor som: ”Enda sättet att klara bjudningar är alkohol”.

Lisa och Frank har en femårig dotter, som inte är hemma när gästerna kommer. Martin och Karin har under de sex åren i Afrika tagit hand om en sjuk och föräldralös flicka, Annie. Lisa och Frank har skickat pengar till dem för att de ska kunna ge flickan medicin. De har också skickat brev från dottern Caroline, som gjort teckningar till Annie. Nu vill Caroline skicka sin plastdocka till Annie. Det blir så absurt, Annie är lämnad i Afrika och får inte längre medicin och kommer troligen inte att överleva, om hon ens lever fortfarande.

Föreställningen skildrar det komplicerade förhållandet mellan västvärlden och u-länderna, men den skildrar också hur hopplöst maktlös varje enskild människa kan känna sig.

En stark föreställning och ett måste för var och en som är intresserad av globala frågor. Den ställer viktiga frågor som mal runt i huvudet efteråt.

Rollerna:
Lisa: Sandra Huldt
Frank: Jacob Ericksson
Martin: Per Grytt
Karin: Åsa Persson

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Rapport från premiären på "Lagarna" på Teater Galeasen

by


Var på teater Galeasen premiären på ”Lagarna” skriven av Christina Ouzounidis.
Föreställningen hade urpremiär 4 oktober
Ett lysande skådespel av Lina Englund som drottning Klytaimnestra, Sandra Huldt som dottern Ifigenia och Claes Ljungmark som kung Agamemnon.
Pjäsen är hård och brutal, den lämnar mig inte oberörd. Samtidigt som jag emellanåt blir lite uttråkad.

Den grekiska mytologin av en dysfunktionell familj är en metafor som är lika aktuell i dag. Vi möts av Agamemnon som just har offrat sin dotter Ifigenia för att hans krigsfärja ska få vind i seglen.
Vi brottas ständigt av att bli bedömda av andra och frågan blir är vi våra handlingar? Eller är det kort och gott omständigheter som gör att vi just för stunden handlar som vi gör. Men det är inte lika med att jag är mina handlingar. Vad gör vi med skulden?
Pjäsen känns aktuell och träffsäker och väcker många tankar hos mig. Pjäsen går hem hos publiken som ger den varma applåder.

Susanne Westerman

Teater Galeasens hemsida.

Lite fakta om Teater Galeasen från Wikipedia:

Teater Galeasen ligger vid Slupskjulsvägen 30 på Skeppsholmen, Stockholm, bildades 1983 och är en fri teatergrupp.

Galeasens strävan är att skapa en säregen och nyskapande teater baserad på effektsökeri. Hittills har gruppen producerat ett trettiotal föreställningar, flera i nära samarbete med svenska dramatiker. Ett genombrott kom 1987 med Sakrament, fritt efter Lars Norén.

Läs även andra bloggares åsikter om ,