• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Frankrike

Filmrecension: Imorgon börjar allt – en film som spretar åt för många håll

12 juli, 2017 by Rosemari Södergren

Imorgon börjar allt
Betyg 2
Svensk biopremiär 4 augusti 2017
Regi: Hugo Gélin
I rollerna: Omar Sy, Clémence Poésy, Antoine Bertrand, Gloria Colston

Omar Sy, som många säkert uppskattade i den kritikerhyllade filmen ”En oväntad vänskap”, spelar Samuel som är en ung man som lever ett bekymmerslöst liv på Franska Rivieran där han tar ut turister på guideturer och han håller igång på disco och har många olika kvinnor och tjejer. En dag vänds hans liv upp och ned då Kristin, en av hans många kortare romanser, dyker upp med en baby som hon lämnar över till honom och sedan bara försvinner utan ett spår. Där står han, världens hålligångare och en av de minst seriösa unga män som kan hittas och har ansvaret för en liten dotter.

Filmen har flera intressanta vinklar och duktiga skådespelare – den kunde blivit mycket bra men spretar nu åt för många håll.

Samuel beger sig till London och försöker få tag på Kristin, mamman till dottern – men Kristin är totalt försvunnen. Av en slump blir han vän med en man från underhållningsbranschen som bor ganska lyxigt och som tar Samuel under sitt beskydd. Samuel får ett välbetalt jobb av hono som stuntman och de bor och lever tillsammans, detta omaka par: en ung heterosexuell man och en medelålders homosexuell man. Dottern får växa upp där i en högst okonventionell familj. Samuel upptäcker att han inte är så hopplös som pappa som han trodde själv – bara att hans dotters liv inte är direkt ett vanligt medelklassliv utan rätt unikt och originellt. Men en dag händer något oväntat och det mesta vänds upp och ner.

Berättelsen är vacker, utan tvekan. Den har flera fina ingredienser även om jag som tittare upplever en del lite för uttänkt, typ: ”Vi låter en väldigt heterosexuell man bli sammanboende med en utpräglad homosexuell man. Då är vi moderna. Och männen blir jättebra föräldrar till en liten flicka.”

När jag känner att en film, eller en berättelse, för uppenbart försöker vara moderna och frisinnade kan jag backa bakut. Det känns inte riktigt ärligt. Det känns som att filmen bara vill rida på en våg av nytänkande.

Filmens största minus är dock att den har för många berättelser – länge tror vi att det handlar om en mans utveckling för att sedan bli ett drama om föräldraskap som bryter mot alla gamla normer för att sedan bli en skildring av en förfärligt vidrig kamp om vårdnaden av ett barn. Sedan i slutet visar det sig att filmen egentligen handlar om sorg.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Frankrike, Scen

En liten fransk stad – den bästa tv-serien som finns på svenska kanaler just nu

23 juni, 2016 by Rosemari Södergren

enlitenfranskstad

En liten fransk stad
TV-serie som finns på SVT-Play
Betyg 5

”En liten fransk stad” är en tv-serie som utspelar sig under andra världskriget i den franska staden Villeneuve under tiden då delar av Frankrike var ockuperat av de tyska nazisterna. Den fjärde säsongen sänds varje lördag kväll på SVT – och de tre tidigare säsongerna finns i sin helhet på SVT Play. Tv-serien är nog det bästa som finns på tv-kanaler som finns tillgängliga i Sverige just nu.

enlitenfranskstad4På SVT:s hemsida beskrivs serien med två meningar:
Livet i en liten fransk stad när andra världskriget bryter ut. Stor vardagsdramatik, kärlek och relationer varvas med krigets fasor och intriger.

Serien är ett mästerverk. Vi får se alla de olika reaktioner som människor kan ha när de drabbas av krig och ockupation. Vi får se medlöparna, de fransmän som samarbetar med den tyska ockupationsmakten. Vi får se fransmän samarbeta av olika skäl: en del för maktens skull, andra för att de tjänar pengar på det, andra för att de inte vågar något annat. Det finns människor som försöker leva anständigt, försöker var hyggliga mot sina medmänniskor men som tvingas till obehagliga beslut och hemska gärningar, både bland den franska befolkningen och bland tyskarna.

Bland den tyska ockupationsmakten får vi också se olika karaktärer. Där finns soldater som måste lyda order men som ändå försöker bemöta fransmännen med respekt och medmänsklighet. Dör finns maktgalna officerare men också mer mänskliga officerare.

enlitenfranskstad2Det blir skrämmande tydligt att judeförföljelsen som nazisterna genomförde aldrig hade kunnat genomföras i så stor skala som den gjorde om inte ockuperade länders befolkningar, som i det här fallet Frankrikes politiker och befolkning, hade gått tyskarnas ärenden.

I början vad det yrkesförbud för judarna i de ockuperade delarna av Frankrike. En jude eller judinna fick inte ha en anställning inom staten. Snart förbjöds judar att ha företag. En så kallar ariserings-process startade. Snabbt blev det också lag på att alla judar måste bära judestjärnan tydligt på sig. Det var utegångsförbud på kvällarna – och judarnas utegångsförbud började alltid minst en timme före alla andras utegångsförbud. Efter ett tag fick den franska polisen order av tyskarna att gripa alla judar som inte var franska medborgare. Dessa samlades ihop och skickades iväg. Vart visste människorna inte då. Vi som ser serien med vår tids kunskap vet att de skickades till koncentrationsläger och för de flesta en säker död.

Förföljelsen av judar är förfärlig att se och det är som den unga judinnan Sarah säger i ett avsnitt:
– Det är ni hyggliga anständiga människor som gör att det går att genomföra.

Det är svårt att säga, tänker jag. Men kanske är det så att om majoriteten hade vägrat springa ockupationsmaktens ärenden, kanske hade judeförföljelsen kunnat hindras eller åtminstone inte blivit lika fruktansvärt stor?

Serien skildrar också motståndsrörelsen och de franska kommunisternas kamp. Kommunisterna var Stalin-trogna och löd order från högsta partiledningen och måste träffas i smyg. Den franska polisen hade listor där de registrerat alla som hade kommunistsympatier.

Seriens handling utspelar sig under andra världskriget men är egentligen en tidlös skildring av mänskligheten. Idag finns det människor i andra delar av världen som troligen upplever samma saker som skildras i ”En liten fransk stad”. Jag tänker på Syrien, Irak och Afghanistan bland annat där det pågår krig och stridigheter. En skillnad idag är kanske att det är lättare att sprida information. Människorna i den lilla staden Villeneuve har fått information att kriget är slut och att tyskarna ockuperat deras land och de därför måste lära sig samarbeta med ockupationsmakten. Vi som ser på serien med historiens glasögon vet att kriget var långt ifrån över och att tyskarna inte alls stod som segrare till slut.

enlitenfranskstad3Men hur kan ett samhälle läka efteråt när en del varit medlöpare och en del till och med medverkat till att civila fransmän dödats av tyskarna? Jag blir väldigt nyfiken på den franska historien och skulle vilja se fler serier och filmer som skildrar hur människorna där tog sig vidare efteråt.

Blir det en regnig midsommar eller regniga dagar på semestern: ägna lite tid åt att se den här serien. Den är skickligt gjord på många sätt. Dramaturgiskt såväll som fotomässigt. Ljud och musik har hög kvalitet och det är en lång rad duktiga skådespelare och trovärdiga karaktärsskildringar. Det finns lager i varenda personlighet, ingen är bara god eller bara ond – var och äen är en unik människa och ofta är det begripligt varför de agerar som de gör även om jag kan bli arg och inte hålla med dem.

”En liten fransk stöd” engagerar mig som tittare och även om den handlar om händelser under 1940-talet är det en tidlös skildring av människor och mänskligheten under krig och krigsliknande tillstånd. Där finns oändligt mycket att lära av för oss som lever idag.

Arkiverad under: Recension, Scen Taggad som: En liten fransk stad, Frankrike, TV-serie

Filmrecension: Hermelinen – en film som ger hopp om mänskligheten

20 april, 2016 by Rosemari Södergren

hermelinen

Hermelinen
Betyg 3
Svensk biopremiär 29 april 2016

Hermelinen är en film som är svår att betygsätta. Som alla bra franska filmer har den djup och talar till oss på flera nivåer. På Venedigs filmfestival 2015 fick den pris både för bästa manus och bästa manliga huvudroll (Fbrice Luchini). På Cesár Awards i år fick den pris för bästa kvinnliga biroll. Ja filmen har en mängd duktiga skådespelare och den är fint filmad, fin dialog och bäst av allt: den serverar inte allt, vi drar själva våra slutsatser. Och det är en film som ger hopp om mänskligheten, en sådan där film jag går hem från biosalongen efteråt med lättare steg.

Handlingen utspelar sig till stor del i ett rättssal i Paris. Michel Racine är en ökänt hård domare som sällan dömer något till kortare straff än tio år i fängelse. Nu är det en ny rättegång och han är på om möjligt ännu uslare humor. Han är sedan en tid tillbaka utkastad från sitt hus, hans fru har begärt skilsmässa och han bor på hotell och drar sin lilla miniresväska från hotellet till rättssalen dag ut och dag in. Han är en sur gubbe i övre medelåldern och nu har han fått influensa dessutom. Men ligga kvar i hotellrummet för att bli frisk, nej det finns inte på kartan för honom. Han ser till att få någon spruta som håller honom igång och så öser han i sin medicin för att kunna genomföra rättegången.

En ung, arbetslös man står åtalad, misstänkt för att ha sparkat ihjäl sin baby som var sju månader. Allt pekar på att denna unge man kommer att bli dömd till minst tjugo års fängelse. Det är väldigt tragiskt att se vilket liv de fattiga och utslagna människorna i de utblottades kvarter i Paris lever under. Mamman till babyn är helt förstörd, av sorg och alla mediciner hon får.

När de personer som kallas in för att sitta i juryn blir Michel Racine helt tagen. En av kvinnorna i juryn är narkosläkaren Ditte. Michel träffade henne sex år tidigare, då hon vårdade honom på sjukhuset efter en olycka han råkat ut för. Michel inser att Ditte är den enda kvinna han någonsin förälskat sig i. Och nu möts de igen i rättssalen.

Ja vad händer? Kan kärlek förändra människor? Den frågan ställer denna fina underfundiga franska film.

Christian Vincent har regisserat, känd tidigare för Fyra stjärnor och Bon appétit!. Michel Racine spelas av Fabrice Luchini, flerfaldigt nominerad till Cesárpriset (för bland annat Cykla med Molière) och Ditte spelas av danska Sidse Babett Knudsen, känd bland annat för sin roll i Borgen och The Duke of Burgundy.

Hermelinen – Svensk officiell trailer (1080p) from Njutafilms/Studio S on Vimeo.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Frankrike, Hermelinen, Scen

Filmrecension: Eden – andra halvan blir lika ytlig som livet filmen skildrar

6 augusti, 2015 by Redaktionen

edenfilm450

Eden
Betyg 3
Svensk biopremiär 14 augusti 2015

Eden är löst baserat på regissören Mia Hansen Løve brors upplevelser som dj i två decennier. Vi får följa med karaktären Paul (spelad av Felix de Givry) genom Frankrikes housescen från 90-talet till nutid. Paul och hans bekantskapskrets älskar garage som är något slags fusion mellan house och disco. Ganska fort etablerar de sig som dj:s med kontakter i branschen (Daft Punk bland andra) och genererar stora spelningar på diverse klubbar. Flera år senare startar de egna klubbar och bokar liveframträdanden med disco-artister från USA.

Filmen är indelad i olika kapitel, förmodligen för att filmen sträcker sig över 15 år. Dock fortsätter filmen i nästan samma tempo filmen igenom; korta ordväxlingar, långa imponerande klubbscener, musik och kokain. Vi följer Paul då han reser, spelar på klubbar och byter flickvänner. Vi bjuds således på den där bekanta mixen av verklighet och fiktion som är ett vanligt europeiskt stilgrepp.

Det finns en sanning i att vi som växt upp priviligierat på 1990- och 2000-talet inte velat växa upp, att det varit möjligt för oss att leva över våra tillgångar. Klubbscenen är liksom det mesta beroende av trender och när de dör, dör möjligheten att skjuta upp det oundvikliga – det vill säga verkligheten. Mia Hansen Løve väljer att skildra den här tiden genom att låta musiken tala, och det lyckas hon med under filmens första halva. Sedan blir filmen lika ytlig som det livet hon försöker skildra – medvetet eller omedvetet. Man måste verkligen älska den här musiken och den här tiden för att kunna omfamna den här filmen, den räcker inte för oss som är ute efter mer än nostalgi.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Eden, Filmrecension, Frankrike, house, Scen

Filmrecension: Zarafa – årets julfilm för hela familjen

25 december, 2014 by Rosemari Södergren

zarafa

Zarafa
Betyg 4
Sverigepremiär 25 december 2015

Zarafa är en underbart tecknad, vacker och spännande berättelse för barn från sju år och uppåt. Den handlar om en afrikanska pojke, Maki, som blir tillfångatagen av slavhandlare. Maki lyckas fly och i tumultet kring flykten möter han en giraffunge som han blir vän med. Livet kompliceras dock då just den giraffungen fångas in för att bli en gåva till den franske kungen.

Filmen är inspirerat av verkliga händelser då en giraffunge på 1800-talet fraktades som kunglig present från Sudan till Frankrike.

Berättelsen skildrar mänskligt liv med orättvisor, vänskap, svek och den är gripande. Jag hoppas få se fler filmer av de två franska regissörerna Rémi Bezançon & Jean-Christophe Lie.

En liten del i handlingen jag fastnade för var berättelsen om de två tibetanska tvillingkorna – där den enas själ levde vidare i en fjäril. Vackert, vemodigt och med stor respekt för olika religioner.

På svenska biografer är den textad på svenska men den som vill se den dubbad till svenska kan göra det med hjälp av en app. Distributörerna till filmen i Sverige berättar om appen med den upplästa textremsan:
För att tillgängliggöra denna film utan att den är dubbad (vilket vi inte har cash till) testas en revolutionerande teknik där den yngre publiken genom hörlur och mobiltelefon under visningen kan få undertexterna upplästa, som ett stöd för att hänga med i filmens handling.
Tekniken bygger på så kallad ljudidentifikation som till exempel appen Shazam använder sig av.

Så här går det till:
Före publiken går in i salongen laddar man ner ljudfilen Zarafa i appen ”Tillgänglig Bio”. När filmen startar i salongen synkas filmljudet automatiskt via mobilens mikrofon. Detta fungerar bra med en hörlur i örat för de mindre barn som ännu inte hinner med att själva läsa undertexterna. Ingen uppkoppling krävs.
Detta är alltså en smidigare, och modernare, lösning istället för en vuxen som viskande hjälper till med undertexterna;).

Jag har inte prövat den metoden, jag såg filmen med den svenska texten till.

För mig är det här årets julfilm för hela familjen. Den är välgjord animerad men också berättad så den ger både gammal och ung något. Den berättar inte allt rent ut, utan det finns saker att fundera på och prata om efteråt. Den lämnar en del åt tittaren att själv lista ut. Den är bland de bästa tecknade filmerna jag sett på många år.

Filmen kommer att visas på följande orter:
Stockholm, Göteborg, Uppsala, Lund, Helsingborg, Västerås, Borås, Karlstad, Umeå, Norrköping, Jönköping, Visby och Växjö, Tollered
Fler städer tillkommer.
Zarafa visas även på skolbio över hela landet och filmhandledning är tillgänglig på Svenska Filminstitutet/Film i skolan.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Frankrike, giraff. barnfilm, Zarafa

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmkritik: De Gaulle: Frihetens röst – äntligen en fransk syn på den amerikanska insatsen under andra världskriget

De Gaulle: Frihetens röst Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmkritik: De Gaulle: Frihetens röst – äntligen en fransk syn på den amerikanska insatsen under andra världskriget

Filmrecension: Flyktdjur – mörkt och jämngrått

Flyktdjur Betyg 2 Svensk biopremiär 29 … Läs mer om Filmrecension: Flyktdjur – mörkt och jämngrått

Filmrecension: Sense and Sensibility – förförande vacker, helt enkelt oemotståndlig

Sense and Sensibility Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sense and Sensibility – förförande vacker, helt enkelt oemotståndlig

Tankeväckande kammarspel i ett skimmer av mystik – Svindel på Esperantoscenen

Text och regi: Petra … Läs mer om Tankeväckande kammarspel i ett skimmer av mystik – Svindel på Esperantoscenen

Luftig densitet präglar vital spelning – Bill Stewart Trio På Playhouse

22/10 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Luftig densitet präglar vital spelning – Bill Stewart Trio På Playhouse

Kaizers Orchestra förvandlar Fållan till en norsk rockkabaret

Kaizers Orchestra – Fållan, Stockholm, … Läs mer om Kaizers Orchestra förvandlar Fållan till en norsk rockkabaret

Filmrecension: Clayface – originell och oförutsägbar och väldigt spännande

Clayface Betyg 4 Svensk biopremiär 23 … Läs mer om Filmrecension: Clayface – originell och oförutsägbar och väldigt spännande

Dansmuseet öppnar ny mötesplats i Hagalund med en vecka om Efva Lilja

Efva Lilja i föreställningen Tänk, tala, … Läs mer om Dansmuseet öppnar ny mötesplats i Hagalund med en vecka om Efva Lilja

Teaterkritik: Fåglarna – en vital, välspelad och djärv föreställning

Maia Hansson Bergqvist, Melinda … Läs mer om Teaterkritik: Fåglarna – en vital, välspelad och djärv föreställning

Filmrecension: Kärlek och andra diagnoser – en kärlekshistoria i ett samhälle som kräver anpassning

Kärlek och andra diagnoser Betyg … Läs mer om Filmrecension: Kärlek och andra diagnoser – en kärlekshistoria i ett samhälle som kräver anpassning

Dramaten i vår: Livia Millhagen som Gustav III Mattias Andersson sätter upp en pjäs utan konflikter

Gustav III Foto: Thomas … Läs mer om Dramaten i vår: Livia Millhagen som Gustav III Mattias Andersson sätter upp en pjäs utan konflikter

Filmrecension: Wildwood – ett färgsprakande äventyr och ögongodis om makt, motstånd, kärlek, egoism, uppoffringar och magi

Wildwood Betyg 3 Svensk biopremiär 28 … Läs mer om Filmrecension: Wildwood – ett färgsprakande äventyr och ögongodis om makt, motstånd, kärlek, egoism, uppoffringar och magi

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in