Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Böcker

Bara vanligt vatten av Kajsa Ingemarsson: En bok om en bok om en bok …

by

baravanligtvatten
”Bara vanligt vatten” av Kajsa Ingemarsson är den första boken jag läser av denna författare.
Hon har en flyt i språket som gör att det är en glädje att läsa romanen.
Kajsa Ingemarsson var en av många författare som var på Bokmässan hösten 2009. Jag hörde när hon i sitt bokförlags monter berättade för en stor publik om boken. Hon har många läsare.

”Bara vanligt vatten” är på sätt och vis två böcker. Den handlar om deckarförfattarinnan Stella Friberg som skriver på den tionde, och avslutande, deckaren i en serie på tio. I romanen får vi följa hennes mödor och äventyr då hon ska skriva denna tionde del: det mesta strular för henne, med kärleksrelationen, med den nyinköpta vackra lägenheten och att skriva boken.
Samtidigt får vi läsa delar ur den bok Stella Friberg skriver, som handlar om en kvinnlig detektiv under 1800-talets Stockholm.
Det blir som med de ryska dockorna: en bok om en bok om en bok.
Jag tycker Kajsa Ingemarsson lyckas bra med det.
Stella Friberg är en författare som säljer bra, bäst i Sverige, till och med mer än Liza Marklund. Men hon skriver lättläst och får inte direkt beröm eller uppskattning på de svenska mediernas kultursidor. Samtidigt säljer hon bra. Det hon skriver kan inte vara hur platt som helst. Det måste ha varit en utmaning för Ingemarsson att återge det.

Jag kan se vissa likheter mellan författarinnan Kajsa Ingemarsson och Stella Friberg. ”Bara vanligt vatten” är ju inte recenserad av så många kultursidor. Stella Friberg är vacker och sköter om sig och sitt utseende, klär sig snyggt och medvetet. Så upplever jag Kajsa Ingemarsson också.

Romanen är en berättelse om en kvinnas utveckling, om livet för något som är extremt mediebevakad, om att växa upp med egofixerade föräldrar i övre medelklassen, om att ha relationer som är bra för ens image, om att inte våga lita på att någon är ens vän på riktigt.

Jag tycker om romanen av flera skäl. Ett är att även om en utveckling sker så är det inte en total förvandling. Livet är sällan totala förvandlingar utan mer små steg. Romanen visar inte heller på enkla lösningar.

Det ar roligt att läsa om skrivkrampen och om kampen att hitta tillbaka till skrivglädjen, något väl många skrivande människor kan känna igen sig i.

Förlagsvärlden skildras med humor och ironi. Är författare konstnärer eller producenter av varor som ska marknadsföras? Det är frågor som Kajsa Ingemarsson tar upp i ”Bara vanligt vatten”.

En annan sida har också bloggat om ”Bara vanligt vatten”, liksom Dagens Bok och BokHora.

Aftonbladet berättar om författarinnan och boken.

Bara vanligt vatten
Författare: Kajsa Ingemarsson
ISBN10: 9113018957
ISBN13: 9789113018959

Kajsa Ingemarsson har en hemsida.

Här finns ett filmklipp om boken:

Läser nu: Det stora bankrånet av Knut Kainz Rognerud

by

bankran
Läser nu: Det stora bankrånet av Knut Kainz Rognerud.
Från baksidestexten:

Under några dramatiska månader hösten 2008 kollapsade ett globalt finansiellt system. Banker gick omkull, börsvärden halverades, regeringar fick gå. Antalet uppsägningar ökade snabbt. Företag hade inte längre råd att betala sina lån och pensionärer fick se sina pensioner minska. Men bara två månader tidigare gjorde de svenska storbankerna rekordresultat. På fem år hade de tjänat 200 miljarder kronor.
Det stora bankrånet är en berättelse om hur detta hänger ihop, om hur värdelösa subprimelån i USA påverkar Hans i Vallarum som har problem med kronofogden, om Gatis tragiska öde i lettiska Islice när Swedbank plötsligt försöker rädda sina lönsamma affärer och om de få som försökte varna för den kommande smällen. Men det är också ett reportage om vår tid, om vinnare och förlorare, om girighet och högmod, om falskhet och rädsla, om liv och död.
Knut Kainz Rognerud har gjort nedslag i en värld som tvingats till en svår insikt; att vi står och faller med ett ekonomiskt system som vi inte längre kontorellerar själva, att vi alla är beroende av den globala ekonomin och att en verkstadsarbetare på Volvo i Torslanda kan få sparken när en bank på Manhattan i New York går i konkurs.

I boken växlar författaren mellan nutid och under 1900-talets början då sparbanksystemet föddes. Han skildrar en tid då banker var till för att hjälpa människor att spara till något de behövde. Då en sparbanks chef kunde drivas av visionen om att människor med knappa inkomster skulle kunna spara ihop till exempelvis en symaskin för att kunna sy och laga kläder. Han skildrar en tid då spara-idealet levde.

Samtidigt gör han beskrivningar av hur människor drabbades i Lettland när finanskrisen svepte över världen. Människor där som hade fått lån, oftast av Swedband, hur lätt som helst och i princip utan någon säkerhet. Under finanskrisen drabbas dessa människor svårt medan bankcheferna fortsätter ha goda dagar. Knut Kainz Rognerud skildrar också hur en del lettiska politiker utnyttjar situationen för egen vinning.

Självklart är boken mycket intressant att plöja igenom, nu när vi står mitt i finanskrisen. Förhoppningsvis befinner vi oss i slutfasen, fast det vet vi ju inte. Jag använder ordet ”plöjer”, för även om boken inte alls är skriven på något svårt eller otillgängligt språk är den tung. Dels tung för att det känns rätt hopplöst. Att återvända till den värld och den ideologi som rådde under sparbankernas födelse är en omöjlighet. Det är inte ens önskvärt.

Utvecklingen av samhället, forskning och framsteg, kräver att saker förändras. Spara-idealet reagerade då, senare reagerade Slösa-idealet, nu lever båda sida vid sida.

Jag har inte läst hela boken än, lite drygt halva. Men jag kände att jag ändå ville skriva några rader nu, för det kommer att ta sin tid att läsa klart den. Jag har en alltför stor hög av böcker som väntar på att skriva och ”Det stora bankrånet” är en bok jag helst läser ett par kapitel i taget och sedan smälter dem och tänker på dem. Den är lite på gränsen till en lärobok, fast med ett politiskt engagemang.

Dagens Nyheter har recenserat boken:

Hans bok börjar med att Hans Sandahl, en lite udda själ och tidigare alkoholist, får avslag av den lokala sparbanken på det lån han behöver, 69?000 kronor. Först när hans rekorderliga grannar går i borgen för lånet ordnar livet upp sig så till den grad att Sandahls katta på sista sidan ska nedkomma med ungar.

Historien är tänkt att vara sedelärande: en sparbank som fortfarande haft kvar sin själ hade gett den godhjärtade Sandahl hans pengar, men en bank som fått storhetsvansinne och dragits med i spekulationen på andra sidan Ös tersjön viftar förstås med kalla handen. Men hade den gamla sparbanken, konservativ och försiktig som den beskrivs av Rognerud, verkligen tagit en sådan risk som ett lån till en man utan arbete, inkomster eller tillgångar innebär?

Det stora bankrånet
Författare Knut Kainz Rognerud
Medarbetare Anders Timrén
Förlag Albert Bonniers förlag
ISBN 9100123420
ISBN-13 9789100123420

Relaterat:
Recension i Expressen och Smålandsposten.

2010 års första Kulturfyra med första boken med mera

by

Onsdag och efter lite jul- och nyårsuppehåll blir det en Kulturfyra nu. Det är ju onsdag och sedan förra Kulturfyran har vi fått ett nytt år. Då är det dags förstås att fundera lite på året som nu har startat.

1. Vilken är den första boken du läser i år, 2010?
2. Första konserten du går på?
3. Första teaterföreställningen eller filmen du ser i år?
4. Hur känner du personligt/privat inför 2010, vad ser du fram emot mest, eller vad fruktar du mest?

Själv har jag börjat läsa ”Det stora bankrånet” av Knut Kainz Rognerud, vilket då blir första boken för mig i år.
Igår var jag på Ingentings konsert på Dramaten, alltså min första konsert i år.
Nyårsdagen såg jag Sherloch Holmes på bio, så det blev ju första filmen.
Vad känner jag personligt/privat inför 2010? Jag ser i jobbet fram emot att vara en del i arrangemanget Stockholm Meeting och det är kul och spännande att yngste sonen tar studenten i sommar.

Glöm nu inte att lämna länken till ditt svar här i en kommentar. Om du dessutom pingar nyligen hamnar ditt inlägg i blogglistan som ligger precis över kommentarsfältet. Det är bra eftersom jag inte sitter vid datorn jämt och alla kommentarer modereras innan de kommer ut. Men om du pingar nyligen syns din länk snabbare.

Att pinga nyligen är jättelätt, klicka på länken här och fyll bara i din bloggs adress i formuläret som finns lite längre ned på sidan som visas.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Mina tankar efter att ha läst ”Förtrollerskan från Florens” av Salman Rushdie

by

fortrollerskanfranflorens
Salman Rushdie: Förtrollerskan från Florens.
Det var mer än två månader sedan jag läste klart romanen, Salman Rushdies senaste verk som översatts till svenska.
Det har varit svårt att skriva en recension, eller blogginlägg om boken, mina känslor och tankar kring den är så splittrade.

Yttrandefrihet är en av de viktigaste grunderna för mänskliga rättigheter. Jag tycker att den svenska akademien fegade ur totalt och svek Salman Rushdie när han blev dödshotad av den iranska översteprästen. Detta präglar mig förstås när jag läser hans romaner, jag vill tycka om det Rushdie gör. Han är en sagoberättare det strålar fantasi från, han målar med orden, fyller raderna med undermeningar och dubbelbottnade betydelser. Ändå kantrar romanen över för mig, jag upplever att den alltför uppenbart är skriven av en man för män. Mannens perspektiv dominerar och de kvinnor som finns med är symboler, bilder, beskrivna som män ser dem, de har inget eget liv.

Boken handlar om, ja på ett sätt är det omöjligt att sammanfatta vad den handlar om, för det är flera olika handlingar på olika plan. Baksidestexten sammanfattar det så här:

En märklig ung man från Europa som kallar sig Mogor dell´Amore dyker upp vid den indiska stormogulen Akbars hov. Han har en historia att berätta som både förtrollar och förbryllar alla vid hovet, om den undersköna och trollkunniga kvinnan Qara Köz, Akbars gammelfaster, som en gång i tiden var älskarinna till en av Florens mäkigaste män. Men om historien är sann, vad har den då med Mogor dell´Amore att göra? Och vad hände med prinsessan? Trådarna löper samman på det mest oväntade sätt, och historia och saga går upp i varann.

Det som känns obehagligt är den totala frånvaron av kvinnor, trots titeln på boken som antyder att en kvinna ska ha stor betydelse. Det har hon, förtrollerskan, visserligen. Men alla kvinnor existerar endast på männens villkor. Dock kanske det är en av de saker Rushdie vill förmedla, hur historien domineras av männen. En nyckel till att tolka kvinnosynen kanske finns i den scen då Akbar vill sluta tala om sig själv som ”vi”. Han vill vara personen, människan Akbar och säger ja. Men hans favorithustru (till råga på allt helt skapad av honom själv) kan inte förstå honom då han vill vara ett jag.

Delar av boken är fantastiska, där verklighet och saga går in i varandra. Akbar kan göra en fantasifigur till en verklig människa samtidigt som han analyserar Mogors berättelse och hittar vad som är fakta, den grymma sanna verkligheten.

Akbar är fascinerande för att han långt bort i Indien under femtonhundratalet vill bygga ett upplyst samhälle där olika religioner kan leva sida vid sida och utbyta erfarenheter, ett försök till vad vi idag kanske kallar demokrati, samtidigt som Europa var intolerant mot oliktänkande. Livet i Florens skildras parallellt med livet i Akbars mogulrike.

Salman Rushdies ”Förtrollerskan från Florens” är en saga och en berättelse det var svårt att slita sig ifrån samtidigt som jag kände att det tydligt var en gubbe som skrivit den. Jag vet inte om det var meningen, tanken, eller om det helt enkelt är så att Rushdie är en rätt typisk gubbe. På gott och ont. Fast en underbar sagoberättande sådan.

Förtrollerskan från Florens
Författare: Salman Rushdie
ISBN10: 9100122351
ISBN13: 9789100122355

Relaterade recensioner:
Dagens Nyheter, Göteborgsposten, Norran, Damernas värld och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Från folkmord till självstyre – Ny fotobok om kurdernas långa väg till frihet

by

Halabja_070
Torsdag den 17 december släpps en ny fotobok om kurdernas väg från folkmord till självstyre. Fotograf är Georg Kristiansen och texterna i boken är skrivna av bland annat Jamal Alemdar.

Georg har besökt Kurdistan tio gånger sedan 1975 för att dokumentera kurdernas tuffa väg mot erkännande – en väg som kantats av massakrer och utrotningsförsök. Kurdistan är delat mellan Turkiet, Iran, Irak och Syrien och sedan 1992 finns en autonom kurdisk republik inom Iraks gränser.

”Från folkmord till sjävstyre” kommer rykande färsk till en bokrelease som hålls i kväll den 17 december på Centrum för fotografi, Tjärhovsgatan 44 på Söder, mellan klockan 17 och 20. Klockan 18 håller Georg Kristiansen ett invigningstal.

För mer information om Georg Kristiansen och hans fotografering, se www.gkfoto.com.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,