Mina tankar efter att ha läst ”Förtrollerskan från Florens” av Salman Rushdie

Salman Rushdie: Förtrollerskan från Florens.
Det var mer än två månader sedan jag läste klart romanen, Salman Rushdies senaste verk som översatts till svenska.
Det har varit svårt att skriva en recension, eller blogginlägg om boken, mina känslor och tankar kring den är så splittrade.

Yttrandefrihet är en av de viktigaste grunderna för mänskliga rättigheter. Jag tycker att den svenska akademien fegade ur totalt och svek Salman Rushdie när han blev dödshotad av den iranska översteprästen. Detta präglar mig förstås när jag läser hans romaner, jag vill tycka om det Rushdie gör. Han är en sagoberättare det strålar fantasi från, han målar med orden, fyller raderna med undermeningar och dubbelbottnade betydelser. Ändå kantrar romanen över för mig, jag upplever att den alltför uppenbart är skriven av en man för män. Mannens perspektiv dominerar och de kvinnor som finns med är symboler, bilder, beskrivna som män ser dem, de har inget eget liv.

Boken handlar om, ja på ett sätt är det omöjligt att sammanfatta vad den handlar om, för det är flera olika handlingar på olika plan. Baksidestexten sammanfattar det så här:

En märklig ung man från Europa som kallar sig Mogor dell´Amore dyker upp vid den indiska stormogulen Akbars hov. Han har en historia att berätta som både förtrollar och förbryllar alla vid hovet, om den undersköna och trollkunniga kvinnan Qara Köz, Akbars gammelfaster, som en gång i tiden var älskarinna till en av Florens mäkigaste män. Men om historien är sann, vad har den då med Mogor dell´Amore att göra? Och vad hände med prinsessan? Trådarna löper samman på det mest oväntade sätt, och historia och saga går upp i varann.

Det som känns obehagligt är den totala frånvaron av kvinnor, trots titeln på boken som antyder att en kvinna ska ha stor betydelse. Det har hon, förtrollerskan, visserligen. Men alla kvinnor existerar endast på männens villkor. Dock kanske det är en av de saker Rushdie vill förmedla, hur historien domineras av männen. En nyckel till att tolka kvinnosynen kanske finns i den scen då Akbar vill sluta tala om sig själv som ”vi”. Han vill vara personen, människan Akbar och säger ja. Men hans favorithustru (till råga på allt helt skapad av honom själv) kan inte förstå honom då han vill vara ett jag.

Delar av boken är fantastiska, där verklighet och saga går in i varandra. Akbar kan göra en fantasifigur till en verklig människa samtidigt som han analyserar Mogors berättelse och hittar vad som är fakta, den grymma sanna verkligheten.

Akbar är fascinerande för att han långt bort i Indien under femtonhundratalet vill bygga ett upplyst samhälle där olika religioner kan leva sida vid sida och utbyta erfarenheter, ett försök till vad vi idag kanske kallar demokrati, samtidigt som Europa var intolerant mot oliktänkande. Livet i Florens skildras parallellt med livet i Akbars mogulrike.

Salman Rushdies ”Förtrollerskan från Florens” är en saga och en berättelse det var svårt att slita sig ifrån samtidigt som jag kände att det tydligt var en gubbe som skrivit den. Jag vet inte om det var meningen, tanken, eller om det helt enkelt är så att Rushdie är en rätt typisk gubbe. På gott och ont. Fast en underbar sagoberättande sådan.

Förtrollerskan från Florens
Författare: Salman Rushdie
ISBN10: 9100122351
ISBN13: 9789100122355

Relaterade recensioner:
Dagens Nyheter, Göteborgsposten, Norran, Damernas värld och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om böcker, litteratur, yttrandefrihet, Salman Rushdie