Recension

Journalisten som rapporterar hem om krig och konflikter, naturkatastrofer och storpolitiska skeenden från världens oroshärdar är på något vis själva sinnebilden för ”journalisten”, en figur med närmast mytisk dimension – känd från så väl Tintins serievärld som otaliga spelfilmer och den egna, svenska televisionens profiler.

I ”Skjut inte på journalisten!” kommer 19 svenska korrespondenter till tals i egna berättelser. Riktiga journalister som finns på riktigt, är det lätt att tänka. Och i det ligger en spänning, en attraktion, som infrias vid läsning av boken. Det blir också en påminnelse om en faktisk verklighet: Antologins sista bidrag är TV4:s Rolf Porseryds skildring av hur han och kollegan Bo Lidén färdas genom det högsommarvackra svenska landskapet, på väg till en begravning: Fotografen Martin Adlér sköts till döds då han i arbetet dokumenterade en demonstration under en reportageresa i Somalia 2006. Året innan hade de alla tre kunnat rapportera hem från Afghanistan om norra alliansens fall, samma kväll trängde beväpnade män in på deras hotell och avlossar två skott. Deras kollega, Ulf Strömberg, träffades nära hjärtat av det ena och hans liv gick inte att rädda.

Det är 19 namnkunniga, svenska journalister som i boken återger bitar av sitt yrkesliv – ibland genomfört med risk för det egna livet. De dramatiska skeendena skildras dels ur ett personligt, subjektivt perspektiv. Dels ur ett historiskt dokumenterat, i efterhand möjligt att sätta in i ett sammanhang. Just i det personliga ligger en styrka, i det ärliga skildrandet av det förvirrande och motsägelsefulla då det sker, som förmår att beröra mer än de ofta anonyma frontrapporter från olika nyhetsbyråer som dagsaktuell nyhetsjournalistik bygger på.

Ett av flera exempel är Eva Elmsäters ”Kriget om Tjetjenien – drama i två akter”, som återger både försöken att rapportera från Groznyj, omkringkörda av en kamouflageklädd man i BMW med Kalasjnikov i baksätet och en handgranat vid handbromsen, och hur en civil armenier i sin risiga bil – helt utan egen vinning – hjälper det svenska tv-teamet att evakuera ut ur landet sedan situationen blivit för farlig.

Det är också en analys av det ryska försöket att tysta pressen som ett sätt att isolera Tjetjenien. Inga kritiska ögon skulle under det påföljande kriget få chansen att bevittna vad som skedde i krigszonen. Förutom pressen hölls även internationella hjälporganisationer utanför. Men effekterna av kriget såg de, barn och vuxna som lyckats ta sig ut och låg på sjukhusen i gränstrakterna av Ingusjien: ”Bleka människokroppar svartprickiga av splitter. En stank av ruttnande sår. Barn med slocknad blick och amputerade ben. De hemsökte mig i mardrömmar långt efteråt.”

Richard Swartz ”Säpo och jag” har ett skönlitterärt drag men skildringarna från det Östeuropa, som han rapporterat för Svenska Dagbladet under decennier, har en detaljskildring som är journalistisk exakt. Det är spännande som en mycket välskriven deckare, från en värld och ett persongalleri bakom järnridan som tills nyligen var självklar men nu är historia. Spännande på ett litterärt, om än annorlunda, vis är också världsreportern Staffan Heimersons ”Alexander den Store, Kipling och jag”. Välskrivet med den drivne reporterns till synes snabbt skildrade erfarenheter av dramatik – och rädsla – i Centralasien. Inledningsvis är det Tove Jansson som citeras: ”Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd.”

Att vara rädd och ändå göra det kan vara ett kall, en drift som journalist. Men som boken visar kan det också vara en slump att vara på rätt, eller fel, plats vid en viss tid. Och det vi kallar de stora historiska händelserna, ödesstunderna, avtecknar sig inte alls så tydligt för den som upplever dem och befinner sig mitt i ett skeende. Men att ändå kunna rapportera utifrån de ofta knapphändiga uppgifter som finns – och mot makthavarnas vilja – handlar inte bara om rutin och kunskap utan också om mod.

Text: Lilly Hallberg

Skjut inte på journalisten!
19 korrespondenters berättelser om yttrandefrihetens gränser”

Atlas förlag i samarbete med pressfrihetsorganisationen Reportrar utan gränser
Redaktör. Lars Gunnar Erlandsson
ISBN 9789173893657

Läs även andra bloggares åsikter om journalistik, medier, recension, böcker, Reportrar utan gränser