• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Tjechov

Ska du bara se en föreställning på Dramaten i år – då är det nog Tre systrar du ska se

5 september, 2014 by Rosemari Södergren

tresystrar

Tre systrar
Av Anton Tjechov
Översättning Lars Kleberg
Regi Emmet Feigenberg
Scenografi och kostym Karin Betz
Ljus Erik Berglund
Peruk och mask Lena Strandmark, Nathalie Pujol
Premiär på Dramatens lilla scen 4 september 2014

Tre systrar är en av världens främsta draman. Den har allt: den skildrar livet och människors existentiella frågor och den visar också knivskarpt på de klyftor mellan människor som skapat denna värld där vi människor inte har lika värde, där en överklass förtrycker de arbetande, men skildrat utan stora åthävor och utan pekfingrar.

Dramatens uppsättning i regi av den danske teaterchefen Emmet Feigenberg från Det Kongelige Teater i Köpenhamn suger tar i mig, fångar in mig och jag blir helt absorberad och plötligt har det gått två timmar och 45 minuter och föreställningen är över. Det var länge sedan en föreställning grep tag i mig så fullständigt.

Jag ska vara helt ärlig. Jag var väldigt trött dagen för premiären. Jag hade sovit dåligt och varit tvungen att gå upp tidigt för några viktiga möten i arla morgonstund på jobbet. Arbetsdagen var stressig och tog all min energi. Jag visste knappt hur jag skulle klara sitta i en teatersalong utan att somna. Men föreställningen var så stark och så levande att allt trötthet blåste bort.

Skådespelarna är väl valda och trojkan med de tre systrarna är helt fantastiska i sina roller. Elin Klinga som äldsta systern Olga fullständigt äger scenen utan att behöva göra några stora åthävor. Olga ger bara en blick och den säger allt, vi vet vad hon tänker och vi känner den totala tröttheten hon känner för den dumma, egofixerade idioten svägerskan Natasja (spelas av Julia Dufvenius), gift med de tre systrarnas bror Andrej.

Handlingen kretsar kring de tre systrarna, som spelas av Elin Klinga, Sofia Pekkari och Jennie Silfverhjelm. De drömmer om livet i Moskva där de en gång levt. Kommer de bara dit blir livet lyckligt, meningsfullt, vackert! Men allt mindre talar för att de någonsin lyckas lämna sin lilla provinsstad. De är smarta, rika och väluppfostrade, men saknar helt handlingskraft. Samtidigt börjar broderns hustru, som de tycker helt saknar stil, att långsamt ta över huset där de alla bor.

Tjechovs mästerverk Tre systrar är, som det står i ett pressmeddelande: en berättelse om längtan efter ett bättre liv, om självbedrägeri och en annalkande undergång. Om en kultur så förfinad att den omöjligt kan överleva.

Handlingen utspelar i en tid i Ryssland före revolutionen, men visst handlar det lika mycket om oss, om vår tid? De tre systrarna lever med vänner och bekanta och deras liv skildras som ett utsnitt ur verkliga livet.
Vi känner igen oss och andra. Vi får följa flera karaktärers utveckling, precis så spretigt som livet är och vi ställs inför de frågor i livet som vi väl alla funderar över.

Är livet något som sakta med säkert kommer att bli bättre och bättre generation efter generation, som Torkel Peterssons karaktär Versjinin filosoferar kring eller är det som Johan Holmbergs Tusenbach säger att modet kan växla, män kan byta snitt på kavajen och teknik kan förändras men livet kommer alltid att vara detsamma med lidande och plågor och någon enstaka dag med lycka. Och finns det ens svar, som yngsta systern Irina frågar: kommer vi någonsin att få svar på varför livet är så som det är, så fyllt av lidande?

Föreställningen lyfter fram tunga tankar men samtidigt finns det mycket värme och humor i föreställningen och i pjäsen.

Föreställningen handlar dock inte alls bara om de stora existentiella frågorna – den har vassa och knivskarp scener som skildrar klyftorna mellan samhällsklasser och den klär skoningslöst av den omänskliga överklassen.

En stark scen är när tjänstekvinnan Anfisa är trött, sliten och gammal och börjar gråta, hon orkar inte mycket mer och vet att när hon inte längre orkar har hon ingenstans att ta vägen. Olga låter henne sitta ner och vila en stund men så klampar Natasja in och skäller ut Anfisa för att hon som tjänstehjon tar sig friheten att sitta ned i hennes närvaro. Olga bara ser på Natasja med all den förakt hon känner, men samtidigt är Olga så trött och orkar inte taNatasja i försvar på något sätt, hon sviker tjänstekvinnan och sviker på så sätt också sina egna ideal.

Scenografin och ljussättningen är suverän med en bakre vägg som kryper närmare och närmare och skådespelarna och vi blir mer och mer instängda.

Ska du bara se en föreställning på Dramaten i år – då är det nog Tre systrar du ska se. Den bygger på en fantastisk pjäs med många nivåer i handlingen, det är en välgjord och levande uppsättning som griper tag i mig från första sekund och med skådespelare som briljerar och enkel, talande scenografi och skicklig ljussättning.

Regissören Emmet Feigenberg är teaterchef på Det Kongelige Teater i Köpenhamn, där han på senare år bland annat regisserat en uppmärksammad uppsättning av Fanny och Alexander (2011). Under sin karriär har han iscensatt över 150 pjäser på scen, i tv och i radio. Detta är dock första gången han sätter upp Tre systrar, och även första gången han är på Dramaten.

Medverkande
Olga Elin Klinga
Masja Jennie Silfverhjelm
Irina Sofia Pekkari
Andrej Andreas T Olsson
Natasja Julia Dufvenius
Versjinin Torkel Petersson
Tusenbach Johan Holmberg
Kuligin Peter Engman
Soljonyj Mattias Silvell
Tjebutykin Magnus Ehrner
Ferapont Sten-Johan Hedman
Anfisa Inga Landgré

tresystrar2

tresystrar3

tresystrar4

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Dramaten, Elin Klinga, Emmet Feigenberg, Sofia Pekkari, Tjechov, Torkel Petersson

Dansk teaterchef gör Dramatendebut med sin första Tjechovuppsättning

14 augusti, 2014 by Redaktionen

tresystrar

Den 4 september har Tjechovs Tre systrar premiär på Dramatens lilla scen, i regi av danske teaterchefen Emmet Feigenberg från Det Kongelige Teater i Köpenhamn.

Ett pressmeddelande:

– Även om jag har levt hela mitt liv med Tjechovs rollfigurer, nästan som om de var gamla bekanta, har det inte förrän nu blivit tillfälle för mig att regissera Tjechov. Det är en stor upplevelse att känna hur klart och friskt Tjechov talar på mer än hundra års avstånd. Tjechovs insikt i den mänskliga naturen är så djup och samtidigt så obesvärad, att hans personer faktiskt sliter sig loss från tiden, så att man känner att de kunde gå omkring i Stockholm idag, säger Emmet Feigenberg.

De tre systrarna, som spelas av Elin Klinga, Sofia Pekkari och Jennie Silfverhjelm, drömmer om livet i Moskva där de en gång levt. Kommer de bara dit blir livet lyckligt, meningsfullt, vackert! Men allt mindre talar för att de någonsin lyckas lämna sin lilla provinsstad. De är smarta, rika och väluppfostrade, men saknar helt handlingskraft. Samtidigt börjar broderns hustru, som de tycker helt saknar stil, att långsamt ta över huset där de alla bor.

Tjechovs mästerverk Tre systrar är en berättelse om längtan efter ett bättre liv, om självbedrägeri och en annalkande undergång. Om en kultur så förfinad att den omöjligt kan överleva.

Regissören Emmet Feigenberg är teaterchef på Det Kongelige Teater i Köpenhamn, där han på senare år bland annat regisserat en uppmärksammad uppsättning av Fanny och Alexander (2011). Under sin karriär har han iscensatt över 150 pjäser på scen, i tv och i radio. Detta är dock första gången han sätter upp Tre systrar, och även första gången han är på Dramaten.

Premiär: 4 september 2014, Lilla scenen

Medverkande
Olga Elin Klinga
Masja Jennie Silfverhjelm
Irina Sofia Pekkari
Andrej Andreas T Olsson
Natasja Julia Dufvenius
Versjinin Torkel Petersson
Tusenbach Johan Holmberg
Kuligin Peter Engman
Soljonyj Mattias Silvell
Tjebutykin Magnus Ehrner
Ferapont Sten-Johan Hedman
Anfisa Inga Landgré

Översättning Lars Kleberg
Regi Emmet Feigenberg
Scenografi och kostym Karin Betz

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Dramaten, premiär, Scenkonst, Teater, Tjechov

Höstens premiärer på Dramaten med två Tjechovuppsättningar bl a Måsen med Stina Ekblad

24 mars, 2014 by Redaktionen

dramatenungahosten

Hösten 2014 på Dramaten innehåller flera urpremiärer: Johanna av Mirja Unge, ≈ [ungefär lika med] av Jonas Hassen Khemiri och Hans och Greta av Martina Montelius. Stefan Larsson sätter upp Ibsens Rosmersholm och så blir det två Tjechov-uppsättningar med danska regissörer.

Ett pressmeddelande berättar:
Vibeke Bjelke, som hyllades för sin uppsättning av Som löven i Vallombrosa, sätter upp Måsen med Stina Ekblad som Arkadina och Christoffer Svensson som Konstantin. Elin Klinga, Sofia Pekkari och Jennie Silfverhjelm blir Tre systrar i pjäsen med samma namn och med regi av Emmet Feigenberg, teaterchef vid Det Kongelige Teater i Köpenhamn.

I höst blir det även en rad efterlängtade nypremiärer, bland annat två monologer: Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva med Melinda Kinnaman och Kicktorsken med Alexander Salzberger. Vi får också se mer av Den girige, en av Dramatens största succéer som spelat för fulla salonger sedan 2009. Dessutom fortsätter Unga Dramatens vårsuccé Liv Strömquist tänker på dig!

På Dramaten& fortsätter den musikaliska performanceföreställningen Nico – Sphinx of Ice och soundwalken I Shall Not Be Entirely Forgotten från våren.

Relaterat: Teatermagasinet

Arkiverad under: Scen Taggad som: Dramaten, premiärer, Scenkonst, Teater, Tjechov

Körsbärsträdgården på Stockholms stadsteater – om avskedet av en svunnen tid

27 april, 2013 by Redaktionen

Körsbärsträdgården

Körsbärsträdgården
Stockholms stadsteater
Premiär: 11 april, 2013
Regi Eirik Stubø

De rosa körsbärsbladen faller lätt ner på scenen, den ryska aristokraten Ranevskaja – spelad av Helena Bergström – är hemkommen från Paris. Fem år har gått sedan Ranevskaja befunnit sig i körsbärsträdgården. Det är tre grader kallt och ändå så blommar träden för fullt. Vädret i landet är ingenting att rekommendera.

Ranevskaja växte upp i godset som körsbärsträdgården är en del av; det var där hennes mor brukade ta promenader, det är där Ranevskajas son drunknade i en flod. Körsbärsträdgården är en plats hon avskyr, en plats hon avgudar. Så många minnen är kopplade till körsbärsträdgården, gnistan av nostalgi i Helena Bergströms ögon visar på att även själen har smält ihop med trädgården. Och nu ska den auktioneras – Ranevskaja kan inget annat göra än att auktionera gården för att betala alla sina lån –, den som bjuder högst kommer att bli den nya ägaren av godset.

Ranevskaja hade spenderat fem år i Frankrike med sin älskare, efter dessa fem år kommer hon tillbaka till Ryssland med sin sjuttonåriga dotter Anja. Hon möts genast av sin gamla umgängeskrets, betjänterna och släktingarna. En bekant till familjen – Lopachin, spelad av Magnus Krepper – föreslår en uppdelning av körsbärsträdgården och en uthyrning till sommargäster. Han är en bonde som blivit rik köpman och den idén han föreslår skulle lösa alla Ranevskajas finansiella problem, men Ranevskaja är fångad i sin egen tidsålder – trädgården är trots allt berömd för att vara så stor och vacker, att tillåta en delning av den vore ofattbart för henne.

Samma tid som auktionen pågår anordnas en fest i körsbärsgården. Anjas eleganta guvernant underhåller publiken med trolleri, gästerna dricker champagne och dansar. Tusentals Körsbärsblad – egentligen rosa lappar – faller lätt ner på scengolvet. Guvernantens hund springer runt på scenen. Musik spelas. Festen är som en sista måltid för körsbärsträdgården. Ranevskaja väntar förtvivlat på sin bror och Lopachin – båda befinner sig på auktionen.

Den unga studenten Trofimov – spelad av Michael Jonsson – menar att aristokraterna levt för länge på de lägre klassernas bekostnad. En ny tid är kommen och att undvika eller försöka skjuta upp den är meningslöst eftersom den till sist hinner ifatt en. Det händer under festen, medan Ranevskaja och sällskapet dansar med all den energi de har kvar och dricker de sista dropparna ur vinflaskan köper Lopachin körsbärsträdgården.

Nya tider är komna – körsbärsträden kommer att huggas ner. Bladen faller inte längre ner på marken, de städas bort. Varenda karaktär har sitt eget sätt att handskas med avskedet. De unga har lätt för ett ombyte, de äldre känner redan avsaknaden av platsen som varit dem kär – en plats som inte längre kommer finnas kvar.

Det finns de där platserna som är kopplade ihop med intensiva och betydelsefulla minnen ur våra liv. Att se dessa platser försvinna gör ont i hjärtat, vare sig det är förfallna hus eller vackra trädgårdar. I Körsbärsträdgården handlar det om ett samhälle.

Av: Anton Tjechov
Översättning: Astrid Baecklund & Herbert Gravenius
Scenografi och Kostym: Kari Gravklev
Ljus: Ellen Ruge
Mask: Susanne Von Platen
Medverkande:
Helena Bergström
Ingvar Kjellsson
Anna Åström
Maria Salomaa
Allan Svensson
Magnus Krepper
Michael Jonsson
Ralph Carlsson
Sara Jangfeldt
Jan Mybrand
Henrik Norlén

Bild: Ingvar Kjellson och Helena Bergström. Foto: Petra Hellberg

Text: Anastasia Brink

Relaterat: recension i SvD.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Stockholms stadsteater, Tjechov

Stockholms stadsteater tar fram det allmängiltiga i Onkel Vanja

25 februari, 2012 by Redaktionen

Onkel Vanja
Stockholms stadsteater, Klarascenen
Premiär den 24 februari 2012

Stockholms stadsteater sätter upp Tjechovs klassiker Onkel Vanja i regi av Eirik Stubø. Stadsteatern berättar i ett pressmeddelande:

Vojnitskij eller Vanja som han kallas är 47, ogift och lever ett händelselöst och inrutat liv på landet tillsammans med sin mor och sin systerdotter Sonja. Men allt förändras när hans före detta svåger, professor Serebrjakov kommer på besök med sin unga vackra fru Jelena. Vanja ligger vaken om nätterna och grämer sig över åren som gått. Vad blev det av hans liv?

Regissören Eirik Stubø om Onkel Vanja:
– Det här är en pjäs om att man aldrig vill vara där man är utan någon annanstans. Det är ett urtema hos Tjechov. Det är roligt att sätta upp en klassiker som många har så starka uppfattningar om.

I min recension i Teatermagasinet skriver jag:

Jelena (Petronella Barker) har ingen uppgift alls, utom att vara vacker, och även hennes värde sjunker i och med makens pensionering. Sonja (Sara Jangfeldt) trånar efter doktorn och tror att allt skulle ha varit bättre om hon inte varit ful. Liknande tankar har Telegin (Per Sandberg) som blev lämnad på sin bröllopsdag för en vackrare man. Astrov (Shanti Roney) inser att han har blivit en kuf och skyller det på alla andra kufar på landsbygden.

Vojnitskaja (Katarina Ewerlöf) har en mindre framträdande roll men sannolikt är hon, som också beundrat och slitit hårt för professorns skull, också bitter. Marina (Lena-Pia Bernhardsson) är den som verkar trivas bäst med sitt liv, när professorsparet äntligen åker och rutinerna går tillbaka till det normala.

Regissören Eirik Stubø har tagit fram det allmängiltiga i pjäsen med hjälp av moderna kläder och musik av bland annat Neil Young. Det är lätt att applicera budskapet på dagens samhälle där det är lätt att hamna i en prestationsspiral utan att veta vart man är på väg eller i ett utanförskap som är svårt att ta sig ur.

Bild: Petronella Barker, Magnus Krepper och Shanti Roney. Foto: Carl Thorborg

Onkel Vanja av Anton Tjechov

Översättning: Lars Kleberg
Regi: Eirik Stubø
Scenografi och kostym: Sven Haraldsson
Ljus Ellen Ruge
Ljud: Michael Breschi och Håkan Åslund
Mask: Frida Johansson

På scen
Serebrjakov: Sten Ljunggren
Jelena: Petronella Barker
Sonja: Sara Jangfeldt
Vojnitskaja: Katarina Ewerlöf
Vojnitskij: Magnus Krepper
Astrov: Shanti Roney
Telegin: Per Sandberg
Marina: Lena-Pia Bernhardsson
Ankorna: Britta, Greta
Hönorna: Vera, Falka, Vanja och Olga

Läs även andra bloggares åsikter om Tjechov, Onjel Vanja, Stockholms stadsteater, Eirik Stubø

Arkiverad under: Recension, Teaterkritik Taggad som: Onkel Vanja, Stockholms stadsteater, Tjechov

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

/ Lebohang Kganye - Le Sale ka … Läs mer om Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

21/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Lotta Antonsson - I Am … Läs mer om Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Filmrecension: Viktlös – en tidlös berättelse om mekanismen bakom utnyttjande

Viktlös Betyg 4 Svensk biopremiär 22 maj … Läs mer om Filmrecension: Viktlös – en tidlös berättelse om mekanismen bakom utnyttjande

Opera: Nietzsche kontra Wagner – En triumf för Folkoperan

Foto: Sören Vilks Nietzsche kontra … Läs mer om Opera: Nietzsche kontra Wagner – En triumf för Folkoperan

Filmrecension: Passenger – fantasilösa metaforer

Passenger Betyg 1 Svensk biopremiär 22 … Läs mer om Filmrecension: Passenger – fantasilösa metaforer

Finstämt charmiga visor med variation och originella texter – Plåster av Axel Sondén och Flyttfåglarna

Axel Sondén & … Läs mer om Finstämt charmiga visor med variation och originella texter – Plåster av Axel Sondén och Flyttfåglarna

Recension: Rick Astley rickrollar Gröna Lund – och alla älskar det

Rick Astley Gröna Lunds stora scen, … Läs mer om Recension: Rick Astley rickrollar Gröna Lund – och alla älskar det

Filmrecension: Miroirs nr 3 – En båt på oceanen

Miroirs nr 3 - En båt på oceanen Betyg … Läs mer om Filmrecension: Miroirs nr 3 – En båt på oceanen

Mångmiljondonation bakom nytt centrum för konstnärlig gestaltning

Lunds universitet satsar på teater – nu … Läs mer om Mångmiljondonation bakom nytt centrum för konstnärlig gestaltning

Recension: Beatles utan nerv, djup eller riktning

Viktor Norën och Björn Dixgård sjunger … Läs mer om Recension: Beatles utan nerv, djup eller riktning

Filmrecension: Star Wars: The Mandalorian and Grogu – underhållning, spänning, gulligt och en riktig storfilm

Star Wars: The Mandalorian and Grogu … Läs mer om Filmrecension: Star Wars: The Mandalorian and Grogu – underhållning, spänning, gulligt och en riktig storfilm

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in