Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik
Sharon Van Ettens fjärde album Are We There släpptes häromdagen. Under gårdagen gjorde hon bakom pianot ett känsloladdat framförande av albumspåret I Know på Later… with Jool Holland. Även Arcade Fire och Wild Beasts gästade programmet. Se YouTube-klipp här nedan:
Sharon Van Etten – I Know
Arcade Fire – You Already Know
Arcade Fire – Normal Person
Wild Beasts – A Simple Beautiful Truth
Artist: Sharon Van Etten
Titel: Are We There
Betyg: 5
Relationer kan tära på en, och att även äkta kärlek kan göra ont är något som återspeglats i Sharon Van Ettens biktande och självutlämnande texter ända sedan debuten med Because I Was in Love från 2009. När den nu trettiotreåriga singer-songrwritern fem år efter debuten följer upp 2012 års Tramp — albumet som med hjälp av The National-medlemmen Aaron Dessners produktion definitivt cementerade hennes närvaro i Brooklyns indiekretsar — med sitt fjärde, hittills mest inlevelsefulla och variationsrika album, lyder låttitlarna bland annat: I Love You But I’m Lost; Break Me; och Your Love is Killing Me. ”You love me as you torture me” sjunger hon, talande nog, på sistnämnda spåret.
– Flera av låtarna handlar om svåra val, förväntan och upplösning. Hon sjunger om begär, minnen, att vara vilsen, tomhet, om löften och lojalitet, rädsla och förändring, om läkning och det sanna jaget, våld och fristäder, väntan, om tystnad, skriver hennes skivbolag Jagjaguwar på sin hemsida. Sharon Van Etten är knappast en artist som räds att ta upp tunga och komplexa ämnen, ändå känns det — när musiken klingar ut — paradoxalt nog ofta som att du lämnas kvar med en gnutta hopp. Redan öppningsspåret Afraid of Nothing visar på detta yin och yang av uppgivenhet och triumf som annars återfinns i just långvariga relationer eller romantiska filmer. Man behöver inte läsa intervjuer för att känna autenticiteten i Van Ettens röst.
Sedan 2012 års Tramp har det hänt en del, och det första som slår mig när jag hör Are We There är den relativa avsaknaden av gitarrer. Istället får pianopartier, synthar eller — som är fallet i Tarifa, en låt hon skrev på semester i Spanien — blås ta plats. Det gör Are We There till ett rikare och mer varierat album än föregångarna, samtidigt som de stora känslorna alltid förblir i fokus. Inte en låt tappar fokus eller känns som en transportsträcka. Avslutande Every Time the Sun Comes Up innehåller den redan klassiska textraden ”I washed your dishes, but I shit in your bathroom”; låten är både mörk, har glimten i ögat, och är ett exempel på något hon kanske inte hade kunnat tillåta sig själv att skriva tidigare. Med denna självklarhet har Sharon Van Etten hittat sin egen plats i musikhimlen. Är vi där? — frågar vi oss — för vem vill missa årets möjligtvis starkaste album hittills.
Bästa spår: Tarifa, Break Me, Every Time the Sun Comes Up
I maj släpper Sharon Van Etten sitt fjärde fullängdsalbum Are We There. Vi har redan hört ledsingeln Taking Chances, nu delar den Brooklyn-baserade låtskrivaren även med sig av albumets avslutningsspår, Every Time the Sun Comes Up, som kom till en eftermiddag när Sharon Van Etten och hennes band redan hade spenderat åtta timmar i studion; Van Etten själv var inte särskilt stolt över låten, men när hon frågade bandet om de skulle gå hem ville de hellre fortsätta repa, så varje vers kom att handla om någon i rummet (du kan läsa mer om låtens tillkomst här).
Lyssna på Every Time the Sun Comes Up här nedan:
Fler artister till Way Out West. Sharon Van Etten, Elliphant, Tinariwen och Veronica Maggio är klara för programmet i Slottsskogen medan Mac DeMarco följt av Bo Ningen, John Wizards, Pearson Sound, Ben Ufo och Pangaea ansluter sig till Stay Out West.
Så här beskrivs Mac DeMarco på festivalens hemsida:
”23-åriga Mac DeMarco myntade en gång termen ’jizz jazz’ för att beskriva sin egen stil. År av framgång och mer än 60 000 Facebook-likes senare är det fortfarande den enda artistbeskrivningen som hittas i hans egna medieutrymmen. ’Can’t claim to care / Never been reluctant to share’ sjunger han i ’Passing Out the Pieces’ på sin senaste platta. Det kan konstateras att han lever som han lär.
På sina senaste släpp har artisten mognat relativt sina tidigare projekt, som mötte kritik för att vara rop på uppmärksamhet med provocerande, på gränsen till barnsliga, texter. Detta tros ha påverkat DeMarco som i senare skapande har samma älskvärt avskalade men funkigt klingande sound – som The Kinks filtrerat genom Kurt Vile eller Bradford Cox – men har sobrat upp budskapet till en tematiskt konsistent helhet fylld av solspräckliga låtar om ungdomsårens slösaktighet – en mognad som mött bra kritik hos såväl kritiker som fans. Om artisten skulle erkänna detta själv är dock tveksamt – ’Don’t go telling me how this boy should be leading his own life’ predikar han i ’Goodbye Weekend’.”
Du kan streama Mac DeMarcos nya album Salad Days via den här länken. Way Out West äger rum mellan den 7 och den 9 augusti. Nedan kan du lyssna på Passing Out the Pieces:
Sharon Van Ettens nya album, som följer upp 2012 års utmärkta Tramp, heter Are We There och släpps den 27 maj. Albumet är självproducerat och enligt ett pressmeddelande fortsätter hennes låtskrivande utifrån personliga erfarenheter behandla känslor som tomhet, förlust, rädsla för förändring, åtrå, väntan och självläkande. Albumet spelades in i hennes hemmastudio i New Jersey och kommer att innehålla följande spår:
1. Afraid of Nothing
2. Taking Chances
3. Your Love Is Killing Me
4. Our Love
5. Tarifa
6. I Love You But I’m Lost
7. You Know Me Well
8. Break Me
9. Nothing Will Change
10. I Know
11. Every Time the Sun Comes Up
Nedan kan du se en albumtrailer samt ett akustiskt framförande av Tarifa: