Artist: Sharon Van Etten
Titel: Are We There
Betyg: 5
Relationer kan tära på en, och att även äkta kärlek kan göra ont är något som återspeglats i Sharon Van Ettens biktande och självutlämnande texter ända sedan debuten med Because I Was in Love från 2009. När den nu trettiotreåriga singer-songrwritern fem år efter debuten följer upp 2012 års Tramp — albumet som med hjälp av The National-medlemmen Aaron Dessners produktion definitivt cementerade hennes närvaro i Brooklyns indiekretsar — med sitt fjärde, hittills mest inlevelsefulla och variationsrika album, lyder låttitlarna bland annat: I Love You But I’m Lost; Break Me; och Your Love is Killing Me. ”You love me as you torture me” sjunger hon, talande nog, på sistnämnda spåret.
– Flera av låtarna handlar om svåra val, förväntan och upplösning. Hon sjunger om begär, minnen, att vara vilsen, tomhet, om löften och lojalitet, rädsla och förändring, om läkning och det sanna jaget, våld och fristäder, väntan, om tystnad, skriver hennes skivbolag Jagjaguwar på sin hemsida. Sharon Van Etten är knappast en artist som räds att ta upp tunga och komplexa ämnen, ändå känns det — när musiken klingar ut — paradoxalt nog ofta som att du lämnas kvar med en gnutta hopp. Redan öppningsspåret Afraid of Nothing visar på detta yin och yang av uppgivenhet och triumf som annars återfinns i just långvariga relationer eller romantiska filmer. Man behöver inte läsa intervjuer för att känna autenticiteten i Van Ettens röst.
Sedan 2012 års Tramp har det hänt en del, och det första som slår mig när jag hör Are We There är den relativa avsaknaden av gitarrer. Istället får pianopartier, synthar eller — som är fallet i Tarifa, en låt hon skrev på semester i Spanien — blås ta plats. Det gör Are We There till ett rikare och mer varierat album än föregångarna, samtidigt som de stora känslorna alltid förblir i fokus. Inte en låt tappar fokus eller känns som en transportsträcka. Avslutande Every Time the Sun Comes Up innehåller den redan klassiska textraden ”I washed your dishes, but I shit in your bathroom”; låten är både mörk, har glimten i ögat, och är ett exempel på något hon kanske inte hade kunnat tillåta sig själv att skriva tidigare. Med denna självklarhet har Sharon Van Etten hittat sin egen plats i musikhimlen. Är vi där? — frågar vi oss — för vem vill missa årets möjligtvis starkaste album hittills.
Bästa spår: Tarifa, Break Me, Every Time the Sun Comes Up