Ljusen över salongen var nedsläckta och gitarrackorden klingade ut över publiken. Från var som såg ut vara en tom scen hördes Katie Meluas röst sjunga inledningen av ”The Closest Thing to Crazy”. Det var som om det spelades upp från en inspelningen, fast så mycket kraftfullare och mer livligt. Strax drog en ridå undan längre bak på scenen och där stod Katie Melua med gitarr och framförde en av hennes allra bästa sånger.
Kunde det bli en bättre start på konserten? Dessutom spelade hon sin underbara cover på världens bästa popsång, The Cures ”Just like Heaven” som låt nummer två.
Katie Melua fick stående ovationer för sin konsert på Cirkus på söndagskvällen den 22 maj. Egentligen skulle hon uppträtt 29 november, men spelningen fick ställas in då hon blev sjuk, efter vad jag hört var hon helt utarbetad och hade gått in i väggen. Nu kom hon istället, ett halvår senare. Och det var värt att vänta på.
Efter den starka inledninge spelade hon några spår från sitt senaste album. Den första låten av dessa hon spelade var ”The Flood”. På väggen bakom spelades videoklipp upp och till låten ”The Flood” var det en suggestiv film med kungfubalett, manliga dansare med muskulösa kroppar, endast iklädda svarta shorts, med rörelser inspirerade av kungfu. Videoklipp till musik kan ta bort fokus från musiken, men Katie Melua använde filmklippen till att fördjupa sångerna.
”The Flood” blev så mycket bättre framförd live. Flera av sångerna från senaste albumet ”The House” fungerade mycket bättre live än när jag hört dem på skivan.
”Red Balloons” och ”Tiny Alien”, de två spår från senaste albumet som jag gillar bäst, hade också videoklipp som fungerade bra, även om kanske röda ballongen var rätt förutsägbara.
Katie Melua blandade tempot i sin show perfekt. Några jazzbluesiga sånger, en bluegrass-inspirerad sång, en mer funkig ösig låt – allt med sitt duktiga band – och några enkla ballader, bara hon själv och en gitarr på scen.
”God on Drums, Devil on Bass” – ännu ett spår från senaste albumet som växte live med det bra bandet, Katie Meluas starka scennärvaro och skugglika videobestar i bakgrunden.
När hon mot slutet spelade några sånger från sitt debutalbum blev publiken riktigt i extas. Först ur där var sängen ”Call off the search”.
Att ”Nine Million Bicycles” blev första sången av de tre extranumren var förstås väntat. Den är helt underbar – och med videoklipp med flöjtspelande kinesisk musik gick det rysningar av musikglädje i alla musiknerver.
Allra, allra sist var hon kvar ensam på scen med sin gitarr och spelade ”I cried for you”. En sorgsen och vacker sång, en värdig avslutning på en av de bästa konserter jag upplevt på länge.
PS: Förbandet var Birgit Bidder, en ensam ung tjej med keyboard, med en fantastisk stark röst. Ett förband som på ett utmärkt sätt förberedde för Katie Melua.
Foto: Jimmy Björkman
Förbandet: Birgit Bidder
Läs även andra bloggares åsikter om Katie Melua, Cirkus, musik