Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Fryshuset

Flux Pavilion på Arenan

by

Flux Pavilion, Arenan
Betyg: 3

Förra året öppnade han för Skrillex – nu besökte den brittiske dubstep-producenten Flux Pavilion, eller Joshua Steele som han egentligen heter, återigen Stockholm för ett DJ-set på Arenan, Fryshuset.

Efter att de båda förbanden Linny Hex och Feed Me lyckats mer än väl med att bygga upp en förväntan som nästan gick att ta på var det äntligen dags för Flux Pavilion att påbörja sin cirka en timme långa spelning.

En rad imponerande singlar ledde till en nominering när BBC presenterade de nominerade till Sound of 2012, men intresset för stjärnskottet hade uppenbarligen spridits sig även utanför de brittiska öarna.

Kärnan i hans musik är någon form av energi, även om den kan variera från låt till låt. Av publiken att döma är galenskap, allsång och dans är de tre vanligaste reaktionerna på hans musik.

Efter uppbyggande inledningar drivs de repetitiva texterna ofta framåt av massiva beats och plingande tv-spelssynthar. Att ljudet dessutom är så högt gör energin bara ännu mer intensiv. Konserten når sitt klimax under I Can’t Stop och Got 2 Know.

Sammanfattningsvis beskrivs kvällen kanske bäst som överväldigande med en alldeles gudomlig bas.

Text: Emma Andersson

Rise Against på Arenan, Fryshuset, bilder

by

Rise Against på Arenan, Fryshuset

Det amerikanska bandet Rise Against spelade på tisdagskvällen den 6 mars på Arenan i Stockholm. Bandet bestående av Tim McIlrath, Joe Principe, Brandon Barnes och Zach Blair stannade till i Sverige för att spela sitt senaste album Endgame som släpptes för ungefär ett år sedan.
En ensam Tim McIlrath spelade även den hyllade och populära låten Hero Of War, på scenen med sin gitarr fick han hela Arenan att sjunga med och svänga med rytmen. Ungefär 1.000 personer var där och hoppade och jublade, man kände verkligen golvet svaja.
Det var en skön stämning och ett förtjusande ljus som sveptes över havet med folk.

Foto: Calle Andersson

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Filmklipp från Motörhead på Fryshuset

by

10 december 2011 var en kväll med massor att göra i Stockholm. Kulturbloggen hade inte medarbetare till att gå på allt. Vi hade tyvärr ingen som kunde se Lemmy och hans Motörhead som spelade på Fryshuset.

Men vi kan trösta oss med några filmklipp från spelningen som ger oss en liten känsla i alla fall av hur det var.

Lite bakgrundsfakta om Motörhead från den svenska versionen av Wikipedia:
Motörhead är en brittisk heavy metal-grupp, bildad i London 1975.
Bandet bestod ursprungligen av sångaren och basisten Ian ”Lemmy” Kilmister, Larry Wallis på gitarr och Lucas Fox på trummor.
När Motörhead gav ut sitt första album 1977 var Wallis och Fox redan ersatta av Eddie Clarke (”Fast Eddie”) och Phil Taylor (”Philthy Animal”), men det var inte förrän i början av 1980-talet som gruppen slog igenom stort. Motörhead var populärast i sitt hemland, England. 1982 lämnade Clarke gruppen på grund av stridigheter med Lemmy, och ersattes av Brian Robertson, som tidigare spelat i bland annat Thin Lizzy. 1983 gav Motörhead ut den enda studioplattan där Robertson medverkar, Another Perfect Day. Robertson lämnade bandet strax därefter och ersattes av två gitarrister; Phil Campbell och ”Würzel” (Michael Burston). I samma veva försvann Phil Taylor från trumpallen och ersattes av Pete Gill från gruppen Saxon. Det enda albumet som Pete Gill medverkade på var Orgasmatron 1986, sedan kom Phil Taylor tillbaka för ett par album.
1991 gavs den sista plattan med Phil Taylor som trummis ut, 1916. Därefter ersattes han av svensken Mikkey Dee, som än idag är Motörheads trummis. 1995 lämnade ”Wurzel” bandet, och sedan dess har Motörhead åter varit en trio.

Här är Motörheads officiella hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Rise Against återvänder till Sverige, spelar i Fryshuset i mars 2012

by

Rise Against återvänder till Sverige, spelar i Fryshuset i mars 2012, berättar ett pressmeddelande. Förband är Architects + Touché Amoré och spelningen är 6 mars i Arenan (Fryshuset).

Här är pressmeddelandet:

”If I can’t dance, it’s not my revolution” skrev fritänkaren och anarkisten Emma Goldmann redan 1931 i ett upprört utfall mot idén att frihet från konventioner och fördomar skulle kräva förnekande av liv och glädje.

Amen, Emma. Till och med i rockmusiken har social medvetenhet trist nog alltför ofta inneburit segdraget tjat, och i väldigt många fall extrem musik och extrema uttryck. Inte längre, grabben. För när vi skriver 2011 återvänder melodiska punkrockfenomenet Rise Against till våra breddgrader för att påminna oss om att man inte måste lyssna på råpunk, Billy Bragg eller usla pinsamheter som Chumbawamba för att få smarta, engagerade budskap med sina rockrefränger.

Alla minns hur den ostoppbara antikrigshitten ”Hero of our time” från världsgenombrottet Appeal to reason (2008) gjorde rent hus med alla världens topplistor samtidigt som de lät förstå att punk faktiskt innebär att bry sig. Så har det alltid varit för Rise Against, brottarhits eller inte. Ända sedan hardcoreanstrukna The Unraveling och Revolutions Per Minute kring millennieskiftet, via poppunkiga karriärutvecklarna Siren Song of the Counter Culture och The Sufferer and the Witness, har Rise Against gett oss spring i benen samtidigt med integritet och medvetenhet. Med senaste Billboardfenomenet Endgame kan vi lugnt konstatera att man inte måste vara dum i huvudet för att digga stadiumballader lika mycket som punkrockbomber.

Rise Against ger oss alltså verktygen, låtarna och texterna. Kvar på att göra-listan för att förverkliga drömmen om ett samhälle utan förtryck och utnyttjande? Konserterna. Funkar det live? Med shower så energiska att de kunnat ersätta kärnkraftverk, bjuder Rise Against på socialt medveten allsång som sträcker långfingret mot förtryckarna, gör slarvsylta av kravallstaketen samtidigt som de har riktigt jäkla roligt. När de kommer till Sverige är vi bjudna på deras revolution. Vakna, sömntutor!

6 mars – Stockholm, Arenan (Fryshuset)
Support: Architects + Touché Amoré

Läs även andra bloggares åsikter om , ,