Facebook

Jag har omkring tusen kontakter i Facebook. Ibland retar jag mig på att nittio procent bara berättar om sina framgångar. Antingen har de lagat något extremt gott och har så trevliga vänner på besök eller så har de publicerat världens bästa granskande artikel eller …

Ja det är idel framgångsrika människor.

Det är klart att det kan vara skadligt för självkänslan att ständigt möta andra som bara har allt perfekt – medan den egna verkligheten är en blandning av sött och salt.

Jag suckar ibland och funderar: har vissa människor bara framgångar. Då brukar jag undra om de verkligen aldrig är olyckliga, om de aldrig känner att de inte är perfekta, om de aldrig känner att de inte räcker till?

Jag vet inte, för jag har aldrig frågat dem. Sanningen är ju att de bara är kontakter på Facebook. De är inte riktiga äkta nära vänner. Jo några av dem är ju det. Men jag pratar ju inte med dem i Facebook om vad som helst, allt där är ju synligt för alla. Det riktigt viktiga tar ju när jag träffar mina vänner.

Mina dagar är fyllda av massor bra händelser men också motgångar. Men faktum är ju att jag skriver inte om det i Facebook. För Facebook är inte ett ställe där jag minglar med mina nära vänner. Facebook är en kontaktbok, ett verktyg för att på smidigt sätt hålla kontakt med en massa personer, både vänner, släktingar, kollegor och olika bekanta.

Jag gissar att det förmodligen är likadant för de flesta. De väljer att statusuppdatera om det som är positivt. Det tror jag är en smart och helt rätt inställning.
För allt som finns i Facebook sparas ju för evinnerliga tider.

Idag har flera medier slagit upp stort att en undersökning av 1.000 tillfrågade visar att många människor som är på Facebook mycket mår dåligt.

Dagens Nyheter har rubriken:
Facebook sprider olycka
En dryg miljon svenskar mår dåligt om de inte regelbundet är på Facebook. Lågutbildade, låginkomsttagare och kvinnor som använder Facebook är ofta mindre lyckliga och mindre nöjda. Det visar den första stora svenska studien av det sociala mediet.

Det är ju hur ovetenskapligt som helst att dra slutsatsen att en miljon mår dåligt är studien bara undersökt 1.000 personer.

Jag mår dåligt av att svenska medier som Dagens Nyheter inte är mer källkritiska.

Jag vet, man kan ju undrar varför traditionella medier är så snabba och glada med att försöka sprida dåligt rykte om sociala medier.

Det må vara hur som helst med det. Facebook är ett mycket bra och smidigt verktyg för att hålla kontakt med kollegor i en arbetsgrupp. På Kulturbloggen jobbar vi mycket med Facebook på det sättet. Alla i gruppen kan se allt och vi behöver inte hålla på att skicka en massa mail hit och dit och vi behöver inte ringa mer än det absolut nödvändiga, när det är som mest bråttom.

Om människor däremot inte har något som engagerar dem i livet: om de har trist och enahanda jobb och kanske inte har någon engagerande fritidssysselsättning, då är det klart att de mår dåligt. Det är inte Facebook som gör att de mår dåligt, det är andra saker i deras liv.

Tvärtom skulle Facebook kunna vara positivt för dem, om de hittar vettiga kontakter där.

Idag har jag sett ännu en film för ungdomar där sensmoralen går ut på att om du dödar din fiende får du prinsessan och hela planeten. Jag tror för min del att film och de budskap som att våld löser livets problem i så fall är skadligare.

Det är som rapporterna som kommer ibland om att dataspel och tv-spel är farligt. Ja att sitta still alldeles för mycket och för ofta, det är inte bra för en kropp. Människor består av kroppar. Att utsätta sig för flimret från bildskärmar kan ge skador.
Men den som spelar tv-spel och också motionerar, den har ju balans i tillvaron. Det är ju det allt handlar om: att ha balans. Tippar det över, så kan det bli skadligt. Men var balansen ligger där är individuellt.

Erik på Uppstuds har också bloggat om rapporten kring Facebooks farlighet.

Relaterat:

Dagens Media 1 och Dagens Media 2.

Läs även andra bloggares åsikter om Facebook, sociala medier, medier, dataspel