• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Dansens Hus

Works med Cullbergbaletten – imponerande, skickligt, inspirerande

17 oktober, 2014 by Rosemari Södergren

tones_bones

Works:
11th Floor av Edouard Lock, Tones & Bones av Stina Nyberg
Cullbergsbaletten
Premiär på Dansens Hus, Stockholm 17 oktober 2014

Hur förhåller sig toner och rörelser till varandra? Den svenska koreografen Stina Nyberg har forskat kring detta i sitt nya verk ”Tones & Bones”. Sex artister står på scen och spelar på slagverk och några digitala instrument, ljuden som kommer är inte traditionell synkroniserad njutbar musik utan bygger mer på rytm och ljudeffekter. Sakta lämnar en av artisterna sitt musikinstrument och börjar röra sig till ljuden. En efter en lämnar de medverkande dansarna musikavdelningen och rör sig till ljud.
Det är fascinerande och som kroppsrörelser talar det till känslor precis som ljud gör.

I programbladet till föreställningen berättas att ”Tones & Bones” är skapat genom ett arbete där de dansat halva dagarna och spelat musik den andra halvan.

Vad gruppen visar upp är inte ett synkroniserat samspel utan ett fritt flöde av fria, individuella kroppar. Att syftet inte är att det ska vara synkroniserat är uppenbart. Alla har på sig olika kläder med olika starka färger. En har en neongul t-shirt, en annan går i lila och någon i grönt. Ingen är likadan som den andra.

I programbladet skriver koreografen Stina Nyberg:
I en gemensam takt rör sig dans och musik genom de värdesystem, illustrationer och relationer de representerar på teatern och i världen. I denna professionella lek med konventioner tillåter vi oss att sjunga till vår egen dans.

Som alltid när det handlar om projekt med Cullbergbaletten är det oerhört skickliga dansare som utför momenten. Det är imponerande och det är starkt, jag liksom dras mot scenen och vill upp där också, vara med och röra mig.

Det är jätteintressant att detta dansverk visas tillsammans med den kanadensiske stjärnkoreografen Edouard Locks ”11th Floor” som är ett annat sätt att forska kring musik och rörelse/dans i samspel. Edouard Lock har skapa ett klassiskt passionsdrama inspirerat av 1950-talets jazz och film noir med specialskriven musik av kompositören Gavin Bryars. Fyra musiker spelar live på scenen; piano, bas, saxofon och dragspel.

Här får vi se något helt annat än Stina Nybergs vilda färger. Här är allt stramt, de manliga dansarna är iklädda svart kostym och de kvinnliga åtsittande svart klänning. Musiken är inspirerad och vuxen ur 1950-talets experimentella jazz.

Det är gediget och snyggt framfört med skickliga dansare och stark musik, en berättelse på flera plan om män och kvinnor och deras relationer.

11thfloorPå hemsidan för Dansens hus står det om 11th Floor:
Kostymören Ulrika van Gelder skapar kostymen till 11th Floor som blir ett elegant och sofistikerat kostymdrama med tio av Cullbergbalettens dansare. Kompositören, jazzmusikern och basisten Gavin Bryars har skrivit musik till ett flertal operor, stråkkvartetter, konserter, körer och skapat ett flertal instrumentella verk. Han har samarbetat med flera koreografer och regissörer, vid sidan av Edouard Lock, även Merce Cunningham och Robert Wilson.

Edouard Lock koreograferade redan vid 20 års ålder verk för flera kompanier i hemlandet Kanada. Lock grundade sitt eget kompani La La La Human Steps 1980 i Montréal och kompaniet fick internationella framgångar med storslagna helaftonsverk. Den flerfaldigt prisbelönade Lock fick sitt internationella genombrott 1985 med verket Human Sex och han har vid sidan av verk för andra kompanier också samarbetat med bland andra Louise Lecavalier, David Bowie och Frank Zappa. Han har skapat ett flertal filmer och överfört koreografiska verk till film, bland annat den mycket uppmärksammade och prisade Amelia , 2004. Lock räknas som en av de banbrytande superstjärnorna inom den moderna dansen.

Och jag håller med. Det är elegant och det sofistikerat och det är rent av mästerligt.

När jag sakta strövar hemåt efter att ha sett dessa två verk kan jag konstatera att jag helt hållet med om vad som arrangören själv skriver:
Samlingsprogrammet med titeln WORKS visar Cullbergbalettens bredd och briljans i två sinsemellan helt olika verk.

Foto i texten: Eduoard Lock
Foto överst: Carl Thunborg

Arkiverad under: Scen Taggad som: Cullbergbaletten, Dans, Dansens Hus, Edouard Lock, Film noir, Stina Nyberg

Grace Ellen Barkey & Needcompany Mushroom: inte en tråkig stund. Lysande, helt enkelt

5 april, 2013 by Redaktionen

Needcompany1
GRACE ELLEN BARKEY & NEEDCOMPANY MUSH-ROOM
Dansens Hus, Stockholm, 4-5 april 2013

VISUELLT KONCEPT Lemm&Barkey
KOREOGRAFI Grace Ellen Barkey
MUSIK The Residents
PÅ SCEN Sung-Im Her, Yumiko Funaya, Benoît Gob, Maarten Seghers, Julien Faure, Mohamed Toukabri, Catherine Travelletti
PRODUKTIONSCHEF Luc Galle
PRODUKTION Needcompany
FOTO Phile Deprez, The Residents

Det hänger upp-och-ner-vända svampar från taket och alla heter Mushroom i efternamn, förutom en som inte är en svamp. Är han scentekniker, ljusmästare eller bara en clown? För svamparna pratar mycket, högt, ljudligt. Dom vill hitta ett ord på F som det går att viska och sen dansar svamparna i taket. Och det finns inte tillräckligt med rum i svamp. Sen dansar de förkroppsligade svamparna. Plötsligt sjunger kompaniets gänglige hybrid av Rhys Ifans och Kramer från Seinfeld och sen ålar en lång, vit maskliknande svampsjöjungfru in i en vacker duett med scenteknikern/ljusmästaren/eller var det en clown? Han som inte är en svamp. De har en gerilla och vi får se en talkshow där det diskuteras huruvida kommer att drabbas av en svampinvasion. För att sedan få en intensivkurs av talkshowprogramledaren, som inte är en svamp, om hur man äter svamp. Ingenting är som du tror att det ska vara.

I Grace Ellens Barkey koreografiska värld står utan tvekan absurditeten i fokus och det Brysselbaserade kompaniet Needcompany som hon sedan 1986 drivit med regissören Jan Lauwers, räknas som en av Europas mest stilbildande teatergrupper. Ja, för här varvas dans, teater och tal utan skrupler, utan hämningar och trots att det inte är sömlöst vad gäller det grundliga hantverket som är de olika kropparna, är det en ren och skär fröjd att se de sju kompanimedlemmarna generöst och befriande ta sig an det märkliga och inspirerande materialet. Sen har musiken som skrivits till föreställningen av konstkollektivet The Residents, sin självklara plats och accentuerar snarare än tar över.

Neecompany2Vad var det jag såg egentligen? Ja, det var definitivt inget som jag sett förut och framför allt är det något som ska upplevas. Det är svårt att sammanfatta exakt vad det som berikade scenen. Den burleska humorn, den hallucinatoriska, om man nu vågar kalla den, röda tråden och den totala gränslösheten är berusande och alldeles, alldeles förtrollande. Att sedan varva det med den sensuella, suggestiva duetten – där magiska Yumiko Funaya gör en sensationell maskliknande sjöjungfru – breddar och fördjupar föreställningsnaven. Ja, för att sedan kastas in i en bisarr, komisk och obekväm parningslek mellan Maarten Seghers och Catherine Travaletti. Kasten är tvära, många och enormt befriande, och inte en tråkig stund på föreställningens 85 minuter. Lysande, helt enkelt!

Text: Tommi Salmela

Musik från föreställningen:

Needcompany2

Arkiverad under: Recension Taggad som: Dans, Dansens Hus, Recension

Within (Labyrinth Within) i Dansens hus: imponerar

27 oktober, 2012 by Redaktionen

Within (LABYRINTH WITHIN)
Dansens Hus, Stockholm, 26 oktober 2012
Koreografi, regi, scenografi: Pontus Lidberg
Dansare: Pontus Lidberg, Gabrielle Lamb, Laura Mead, Adrian Danchig-Waring, Jens Weber
Kompositör: David Lang
Ljus: Pontus Lidberg, Carolyn Wong
Filmfoto: Martin Nisser, FSF
Kostym: Karen Young

Öppningen är bländande vacker. En ensam man, Lidberg själv, gör ett böljande och intrikat solo på ett fält av rosor. Med sin till synes gränslöst böjliga (det engelska ordet limber passar egentligen bättre) kropp smeker han rosorna, luften och golvet omkring sig med en missilliknande precision. Samtidigt som tekniken bländar, saknas inte känsligheten och värmen. Rörelsespråket imponerar. Det här skulle jag kunna titta på hur länge som helst.

Stycket är uppbyggt kring Pontus Lidbergs prisade film Labyrinth Within, som även visats på SVT för ca två år sen, och Lidberg har på ett fiffigt sätt vävt ihop filmsekvenser på en stor vit duk, tillika enda stycke scenografi, med sig själv och dansarna på scenen. Oerhört snillrikt och rörande.
Det här är första gången Lidberg, som pendlar mellan New York och Stockholm, sätter upp stycket på Dansens Hus och det gör han tillsammans med fyra dansare från kompaniet Morphoses, där han är konstnärlig ledare säsongen 2012-2013. Fyra minst lika känsliga och precisa konstnärskroppar att fylla ut Lidbergs värmande material, som koreografen själv. Allt accentueras av mäkta vacker, nyskriven musik av Pulitzerprisbelönade David Lang.

När Lidberg får stöd av de övriga fyra dansarna på scen erbjuds vi ett ändlöst tråd av rörelser, inte en lös tråd, bara små knutar som löses upp genom beröring eller varsam manipulering. Det blir dock till slut så stilistiskt att personligheten från den bländande öppningen tar stryk och dessvärre blir delar av verket bara som en rörlig, snygg staty. Lite kallt, ointressant och tyvärr även lite humorlöst.

Det snopna slutet är ett litet verk i sig. Efter att filmen Labyrinth Within visats, kliver dansarna in på scenen för sitt applådtack, där sitter jag glad i hågen och inväntar mer dans. Men icke då. Tack och hej. Typ.

Men på det hela imponerar Lidberg med sitt intrikata rörelseuttryck och framför allt, med sitt egna kroppsliga uttryck som dansare, även om verket hade vunnit på mer personlighet och värme.

Text: Tommi Salmela

Foto: Bilden i toppen: Christopher Duggan
Foto: Bilden inne i texten: Erin Baiano

Läs även andra bloggares åsikter om Dansens Hus, scenkonst, dans

Arkiverad under: Recension, Scen Taggad som: Dans, Dansens Hus, Scenkonst

Classic Cut på Dansens Hus: en bländande uppvisning för öga, kropp och själ

16 september, 2012 by Redaktionen

CLASSIC CUT
Where is Dev?/ Configuration
Dansens Hus, Stockholm
Konstnärlig ledare, koreografi: Shobana Jeyasingh
Kompositör: Nirag Shag (Where is Dev?), Michael Nyman (Configuraion)
Musiker: The Smith Quartet
Foto: Chris Nash
Dansare: Avatâra Ayuso, Kamala Devam, Rathimalar Govindarajoo, Sooraj Subramaniam, Teerachai Thobumrung, Deveraj Thimmaiah, Mohammad Khairi Bin Mokthar

Det är de där blickarna mot fjärran som ger mig lite onda aningar. Den där distanserade, lätt frånvarande fokuset som är det förutsägbara med modern dans och som förstärks av att fyra av dansarna är iklädda mörka solglasögon. Det är det som får mig att fjärma mig till en början. Men min annalkande farhåga åker på en rejäl törn. För ur den långsamma, distanserade prologen i Where is Dev? med det frånvarande fokuset, växer det istället fram ett varmt, mörkt och uppfriskande verk som är organiskt och sömlöst, samtidigt som det precisa och distinkta rörelsespråket bjuder på det nödvändiga motståndet för att inte falla i en fysisk anonymitet. Det sker genom en finessrik och påhittig integrering av den moderna dansens flöde och den traditionella indiska dansens staccato och skärpa, något som genomsyrar kvällens båda verk.

Här får vi se en suggestiv och intrikat historia med inspiration hämtat ur den klassiska indiska dansen, den om hjältinnan, hennes vän och hennes frånvarande älskare. Det är den om längtan, åtrå och den som sällan löses med enkel filmkyss. Vännens roll görs läckert och effektivt av de fyra dansarna iklädda solglasögon, som till en början känns identitetslösa, men mot slutet av första akten visar de i själva verket vara styckets stjärnor.

Jag luras även i början av andra aktens Configuration. Ett stycke som hade sin urpremiär redan 1988 och som Shobana under åren förändrat i samröre med hennes personliga utveckling. Det som börjar som urtjusig och förfinad Bollywood-attack (läs: kärleksattack i dansform), som får mig att le från öra till öra, växlar hela tiden nyanser och täcker av lager efter lager och bjuder på en sällsynt fördjupning av det icke-narrativa dansspråket. De fyra dansarna är superbt sammansvetsade, aldrig mer än en hårsmån ifrån varandra och bidrar utan tvekan till fördjupningen genom sin precision och kroppsliga värme. Något som också förgyller är stråkkvartetten The Smith Quartet som spelar Michael Nymans String Quartet No 2, live på scenen.

Kvällen blir i sin helhet en bländande uppvisning för öga, kropp och själ, med framför allt Configuration som det värmande utropstecknet.

Text: Tommi Salmela

Läs även andra bloggares åsikter om Dansens Hus, dans, recension, scenkonst

Arkiverad under: Recension Taggad som: Dans, Dansens Hus, Recension, Scenkonst

Performance med magiska inslag gästspelar på Dansens Hus

3 maj, 2012 by Redaktionen

Magical av Anne Juren och Annie Dorsen
Dansens Hus, Lilla scen
Premiär den 3 maj 2012

Den franska koreografen och dansaren Anne Juren och teaterregissören Annie Dorsen gästspelar på Dansens Hus med performanceverket Magical. Dansens Hus berättar om föreställningen:

Magi, striptease och radikal feministisk konst. I en provocerande, blodig och häpnadsväckande solodans leker Magical med illusioner, tricks och förvandlingar med hjälp av samma riter som en magiker. Föreställningen bygger på referenser från tidigare legendariska verk inom performancekonsten, gjorda av storheter som Carolee Schneemann, Marina Abramovic och Yoko Ono. Allt med en ironisk twist utifrån frågeställningen ”passar feminism och magi ihop?”.

I min recension i Teatermagasinet skriver jag:

Jag vet inte om jag efter den 50 minuter långa föreställningen fått något svar på dessa frågor. Men det är ett intressant och spännande verk och jag har nu också fått upp ögonen för ursprungsverken och deras betydelse.

Föreställningen Magical framförs igen den 4 maj. På lördag den 5 maj anordnas Middagsbjudningen som tar avstamp i Judy Chicagos verk med samma namn (The Dinner Party). På Dansens Hus hemsida får vi Kvällens recept:

39 Middagsgäster
3 Performativa akter
1 Judy Chicago’s ’The Dinner Party’
1 Svulstig måltid
1 Sufflör

Alltsammans hackas helt fint och stötes sedan med en träklubba, samt uppblandas under stötandet med en feministisk utopi, ett stycke bröd, så stort som ett kalkonägg, strategi, erfarenhet, samtal och ett stycke fett. När detta allt på föreskrivna sätt är väl sammanblandat, så brytes huvudskålen och käken bort, hjärnan tages ut, rensas ren, samt lägges på sitt förra ställe igen.

Du som definierar dig som kvinna är välkommen att bli en del av den fysiska berättelsen.

Foto: Christoph Lepka

Arkiverad under: Recension, Scen, Teaterkritik Taggad som: Dansens Hus, feminism, performance

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 6
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Delikat avskalade tolkningar genererar stunder av magi – Second Time Around med Ulla Fluur

Ulla Fluur Second Time … Läs mer om Delikat avskalade tolkningar genererar stunder av magi – Second Time Around med Ulla Fluur

Tv-serien The Shards får originalmusik av Troye Sivan, Leland och Hayes Warner

Den Grammy-nominerade popartisten Troye … Läs mer om Tv-serien The Shards får originalmusik av Troye Sivan, Leland och Hayes Warner

The Odyssey slår rekord

The Odyssey gör årets största premiärdag … Läs mer om The Odyssey slår rekord

Kollektivet Stolt intar Prideveckan den 31 juli – etablerar en plattform för nyskriven queer scenkonst

Alexander Jönsson och Erik Forsström, … Läs mer om Kollektivet Stolt intar Prideveckan den 31 juli – etablerar en plattform för nyskriven queer scenkonst

Knåpas med finess till dynamiskt komp – Jazz Diary av Tomas Janzon

Tomas Janzon Jazz … Läs mer om Knåpas med finess till dynamiskt komp – Jazz Diary av Tomas Janzon

Filmrecension: Odysséen – välgjord på alla plan, men kanske för väl genomförd

Odysséen Betyg 4 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: Odysséen – välgjord på alla plan, men kanske för väl genomförd

Filmrecension: Vaiana: Live Action, lång och ointressant axelryckning

Vaiana: Live Action Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Vaiana: Live Action, lång och ointressant axelryckning

Kontemplativ kammarjazz där första ledet i genren betonas – Memento av Marilyn Crispell/ Anders Jormin

Marilyn Crispell/ Anders … Läs mer om Kontemplativ kammarjazz där första ledet i genren betonas – Memento av Marilyn Crispell/ Anders Jormin

Konsertpianisten Staffan Scheja och gitarristen Jacob Kellermann spelar på Scensommar på Artipelag

På lördag den 18 juli 2026 under … Läs mer om Konsertpianisten Staffan Scheja och gitarristen Jacob Kellermann spelar på Scensommar på Artipelag

Grattis Donnez: Årets dansband 2026

Donnez från Perstorp har utsetts till … Läs mer om Grattis Donnez: Årets dansband 2026

Datingappar får underkänt

Enligt Internetstiftelsens senaste … Läs mer om Datingappar får underkänt

Japansk shinobue möter svenskt piano i Grünewaldsalen

Den 23 september 2026 presenteras Prayer … Läs mer om Japansk shinobue möter svenskt piano i Grünewaldsalen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in