• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Konsertrecension: Graveyard, Debaser Slussen

21 november, 2010 by Redaktionen

Graveyard, Debaser Slussen 19 November
Graveyard är ett hårdrocksband från Örebro. Fast den förklaringen duger liksom inte för Graveyard är så mycket mer. Med tydliga influenser från bla Sabbath så tar de över hela Debaser och man glömmer för en sekund att man befinner sig i 2000talet. Musiken låter så autentiskt 70tal att jag genast vill odla mustach och köpa utsvängda jeans. Att publiken dessutom är helt vild i flanell och långt hår gör inte upplevelsen sämre.
Med riviga riff och en helt galen basist så är det svårt att stå still.Även om det är sjukt trångt så dansar jag så mycket jag förmår. I mitten av rummet så har ett gäng karlar bildat en slags moshpit som förvandlas till en helig danspitt under de lugnare låtarna. Grabbarna står med armarna i luften och svingar som att de väntar på någon slags Gud. Det är fruktansvärt fint att se.

Kvällens bästa låt är förmodligen Blue Soul. Joakim Nilssons röst är så fantastiskt att man inte riktigt vet vad man ska göra av den. Fast att säga att en låt var bäst är svårt för alla låtar var bra! Från första låt till extranummer så levererar Graveyard högklassig rock när den är som bäst!
Så, efter att ha sett dem tre gånger live så kan jag med glädje utnämna Graveyard till Sveriges bästa liveband! Kommer de till en stad nära dig så är du en dåre om du inte införskaffar biljett! För du kommer inte att ångra dig. Det har iaf jag aldrig gjort!

Läs även andra bloggares åsikter om Graveyard, Debaser, hårdrock, bilder, foto, musik, recension

Arkiverad under: Recension Taggad som: bilder, Debaser, Foto, Graveyard, Hårdrock, Musik, Recension

Kulturbloggen recenserar: ”Harry Potter och dödsrelikerna. Del 1”

18 november, 2010 by Redaktionen

sedvanlig ordning finner man flera av Storbritanniens stora skådisar i filmen. Som alltid lika välklädda och välagerande. Även denna film är baserad på boken med samma namn, men det är nästan en nödvändighet att ha läst boken, då en hel del förklarande stycken är bortvalda och det som är kvar lämnar oinsatta lagom intresserade av resten.

Sittandes mellan två som inte hade läst böckerna och som är väl över 20 fick jag höra uttråkade kommentarer både under och efter filmen. Handlingen i filmen förs fram av många teleporteringar och det var en sådan sak som inte riktigt uppskattades.

Att två av de karaktärer som återkommer under filmens gång inte någon gång nämns med namn känns trist. I synnerhet när de i böckerna så mycket mera ingående beskrivs och omtalas. Vare sig Bill Nighys mycket lyckade tolkning av Rufus Scrimgeour eller Dave Legenos roll som Fenrir Greyback presenteras. Trist, mycket trist tycker jag. Speciellt när Fenrir är den som gav Bill Weasley sina ärr i ansiktet och märkte honom till varulv i förra filmen. Ingen av de tre ungdomarna har mött honom tidigare och vet inte vem det är.

Scrimgeour efterträdde den förra ministern, Cornelius Fudge. Enligt boken har Potter mött honom tidigare, återigen något som valts bort i filmerna.

Det är en saga om vänskap, kärlek och personlig styrka som visas upp på filmduken. Är man inte ett fan av J.K.Rowlings värld så blir budskapet dock lite väl insvept i specialeffekter och lustiga formler. Sagor och legender spelar en ännu större roll nu och en av dessa berättas väldigt snyggt med en animering.

Voldemorts anhängare av ”pure bloods”, dvs renblodiga trollkarlssläkter har i den här filmen infiltrerat och övertagit Ministeriet för magi och för nu öppet ett utrensningskrig mot halvblod (så som Potter), muggelfödda mudbloods/smutsskallar (som Hermione är) eller de renblodiga som gått över till ”de andras sida” (Weasleys). Även de övriga raserna får sig en känga, mycket påminnande om rasbiologin och Tredje Riket.

Den här filmen är första hälften av boken med samma namn som slutar med scenen på sidan 405 av 607 sidor totalt. Av dessa drygt 400 sidor har nästan hälften skrivits bort eller skrivits om, inte helt till det bättre.

Efter att ha tittat på den officiella trailern för båda filmerna så kan jag meddela att delar av det som valts bort i denna film kommer med i nästa och avslutande del som har premiär i juli nästa år. Jag kan bara hoppas på att det blir en bra hopknytning av den här påsen, som det är nu känns filmen lite väl långsam och inte särskilt väl hopklippt.

Officiella trailern för båda delarna:

Regissör: David Yates

Manus: Steve Kloves (film), J.K.Rowlings bok)

146 min.

Relaterat:
Dagens Nyheter, MovieZine, Göteborgsposten och Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om Harry Potter och dödsrelikerna, film, recension

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Harry Potter och dödsrelikerna, Recension, Scen

Två julskivor: Måns Zelmerlöw och Tommy Nilsson

18 november, 2010 by Rosemari Södergren

Julskivornas säsong är i full gång. Flera julskivor har redan trillat ner i recensionslådan. Att göra en julskiva är väl ett sätt att få lite extra inkomster för artister idag. Jag kan tänka mig att en julskiva passar bra som julklappar och kanske är något man hellre köper än lyssnar på via Spotify?

Två julskivor har jag lyssnat igenom. Måns Zelmerlöw har inte oväntat släppt en: ”Christmas with Friends”.
Skivbolaget berättar att Måns Zelmerlöw har själv varit med och skrivit en av de nya låtarna, ”Vit som en snö”. Han har framfört några i tv, till ackompanjemang av ett storband. Och julsångerna är inspelade till full orkestersättning tillsammans med inbjudna vänner som Björn Skifs, Pauline och Pernilla Andersson.

”Christmas with Friends” är årets utgåva i en serie av skivproduktioner som gjorts till förmån för organisationen Childhood, i samarbete med ICA. Julskivan kommer att säljas exklusivt i ICAs butiker och en del av försäljningen går till att stödja utsatta barn i världen.

Det är bra. Men det gör inte att jag tycker bättre om skivan. Jag gillar Måns Zelmerlöw, även om jag inte är hans största fan. Men jag uppskattar honom när han sjunger schlager och mer kommersiellt inriktad popmusik. Arrangemangen på den här julskivan är alltför jazzinfluerad för att passa Måns Zelmerlöw och mig.
Det blir inte min favorit i jul. Fast den som är stor fan av Zelmerlöw kan säkert gilla skivan ändå.
Spåren på albumet är:

Christmas song
I pray on christmas, med Björn Skifs
December
Oh, come all ye faithful
All I want for christmas is you med LSS
Tomten jag vill ha en riktig jul
The Angel Garbriel med LSS
Winter wonderland
Christmas (baby please come home)
Vit som snö med Pernilla Andersson

Nästa julskiva jag lyssnat igenom ett par gånger är Tommy Nilsson – I År Är Julen Min.

Tommy Nilsson sjunger julsångerna så som jag vill att de ska sjungas: med känsla och en hel del sentimentalitet i rösten. För mig träffar den helt rätt och den kommer självklart att spelas under juldagarna här hemma för att få rätt julstämning.

Spåren är:
Nu tändas tusen juleljus
I år är julen min
Välkommen hem
När det lider mot jul
Tomtarnas julnatt
Knalle juls vals
Jul,jul strålande jul
Silver på mitt fönster
Stilla natt, heliga natt
Julen är just nu inatt
Betlehems stjärna
Januari skrattar
Ring den nya tiden in

Läs även andra bloggares åsikter om Måns Zelmerlöw, Tommy Nilsson, julskivor, musik, recension

Arkiverad under: Scen Taggad som: julskivor, Måns Zelmerlöw, Musik, Recension, Tommy Nilsson

Tour Quai – tredje boken i deckarserien som utspelar sig i en värld av mjukisdjur

18 november, 2010 by Rosemari Södergren


När bokförlaget lanserade ”Amberville”, första delen i Tim Davys serie om en deckare som utspelar sig i en värld av gosedjur uppvaktades bloggvärlden intensivt med olika lustiga presenter, som en purjolök som kom med posten.
Tim Davys är en pseudonym, vem det är vet vi inte än. Konstigt nog har de traditionella mediernas redaktioner inte försökt jaga fram vem det är som ligger bakom.
Kanske för att serien inte riktigt blivit den succé den skulle kunna bli. Det är ett rätt spännande koncept: en mer hårdkokt deckare som utspelar sig i en miljö av gosedjur. Alla karaktärer är mjukisdjur.
Ingen av de tre böcker som kommit ut har varit illa skrivna, men något har saknats i deckarnas upplägg för att riktigt fånga den stora publiken.
Tour Quai är den tredje boken i serien. Om jag uppfattat det rätt är ytterligare en fjärde och avslutande del planerad.

Johan Hilton i Expressen är besviken:

Det är ungefär lika beskedligt och gymnasistfilosofiskt som det låter, dock välskrivet, underhållande och snabbläst.
Men nog har skicklige Davys förutsättningar att göra mer av sitt Mollistown än det här. Hög tid för teddybjörnarna att visa klorna på riktigt i den kommande och avslutande delen.

Jag kan tänka mig att om en bra filmregissör sätter tänderna i böckerna och vässar berättelsen och spelar in den i förföriskt ljussättning i halvdunkel och med dessa gosedjur med vässade tänder, då kan det trots allt bli en stor världssuccé.

Tourquai
Författare: Tim Davys
ISBN10: 9100124907
ISBN13: 9789100124908

Läs även andra bloggares åsikter om bokrecension, gosedjur, recension, deckare, litteratur, Tim Davys

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bok, Bokrecension, Deckare, gosedjur, Recension, Tim Davys

Gud i Sverige av Göran Hägg

18 november, 2010 by Rosemari Södergren

Att prästerna under kristendomens intåg i Europa inte fick gifta sig hade inte med sex att göra. Huruvida de hade sex utan att gifta sig hörde inte till saken. Prästerna fick inte ha några äkta barn, det var det viktiga, menar Göran Hägg som iboken ”Gud i Sverige” tar itu med religionens historia ur ett samhällsperspektiv.

Kyrkorna fick många ägodelar: landområden, fastigheter och annat. Om prästerna fick gifta sig och fick söner skulle allt detta ärvas. Prästerna skulle ha en tendens att ge sina egna söner fördelar, göra dem till biskopar och ge dem makt och rikedom. För att undvika att få en ärvd kyrka med mycket ekonomiska resurser fick prästerna inte gifta sig. Barn som var oäkta fick inte bli präster.

Jag har alltid haft ett stort intresse för religion och kyrkor – och menar nog att jag har en hel del kunskap inom det området, mer än medelsvensken. Men när jag läser Göran Häggs bok lär jag mig massor nytt och ser saker ur nya synvinklar.

Det är en tjock bok, inbunden med 557 sidor, så det tar sin tid att läsa. Det är inte helt lättsmält heller. I alla fall vill jag själv tänka igenom allt jag läser. En roman kan jag låta flyta på mer, låta berättelsen välla in över mig och låta mig förföras av språkets melodi och rytm. ”Gud i Sverige” är en faktabok och då blir mitt förhållningssätt annorlunda.

Boken har recenserats av alla större redaktioner, Göran Hägg som suttit länge med i SVT:s morgonsoffa som samhällskommentator tillhör mediers favoriter.
Per Svensson tycker det är lite lustigt att en ateist som Göran Hägg vill att kyrkan ska vara med hardcore och inte så relativistisk som KG Hammar:

Men samtidigt ligger det något märkligt i att det ofta just är icke-troende pragmatiker av Göran Häggs typ som ivrar för mer hardcore i religionen. Ska ni tro så ska det åtminstone vara lite stake i tron! ropar vi – och hånar förre ärkebiskopen K?G Hammar för hans relativism och förmenta luddighet.

Jag har själv skrivit sådana saker. Vad är det vi längtar efter? En kombinerad inkvisitor och schaman som talar om var botbänken ska stå?

För alla som är intresserade av samhällsfrågor finns mycket att hämta i Göran Häggs inventering av religionen i Sverige. Sedan behöver man inte hålla med om allt. Men det ger bränsle åt att diskutera vidare. Och det räcker gott för mig.

Från bokbutikens webbplats om boken:

Hur avkristnade de flesta svenskar för ögonblicket än upplever sig är den svenska historien i hög grad en historia om Gud i Sverige.

Det här är en svensk kulturhistoria ur ett ovanligt och ofta förbisett perspektiv, från hedniska riter till Knutbysektens övningar. Vi möter hårdhudade helgon och myndiga biskopar – heliga Birgitta med familj, den finurliga biskop Brask, den kärva Rudbeckius och den svordomsglada Anton Niklas Sundberg. Här finns svärmare och sektstiftare från Swedenborgarna och Eriksjansarna till Korpelanerna, Maranata och Livets ord, psalmdiktare och andeskådare, makt och härlighet, hyckleri och inkrökthet, men också troskyldig självuppoffring med tillhörande späkningar. Likaså Vadstena kloster som intellektuell världsmakt, 1500-talets brutala religionsstrider och därpå den totalitära lutherska gudsstaten, där de flesta av de värderingar som vi än i dag uppfattar som speciellt svenska skapades, men som också innebar järnhårt förtryck och försök att utbreda ”den rena läran” med eld och svärd. Någon neutral, lättläst och ändå engagerande skildring av detta fascinerande stoff har hittills inte funnits.

Gud i Sverige
Författare: Göran Hägg
ISBN10: 9113020951
ISBN13: 9789113020952

Mer om Gud i Sverige hos:
Dagen, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om religon, recension, bok, litteratur, Göran Hägg, Gud i Sverige

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bok, Göran Hägg, Gud i Sverige, Recension, religon

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 191
  • Sida 192
  • Sida 193
  • Sida 194
  • Sida 195
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 242
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in