Jag gillar Billy Joel. Och jag gillar Helen Sjöholm. De är olika slags musiker. Att blanda kategorier kan bli lyckat och spännande. Så jag såg fram emot Helen Sjöholms tolkning av Billy Joel. Men när jag lyssnar på albumet är det Helen Sjöholm jag hör. Och bara Helen Sjöholm. Hon kunde ha sjungit vad som helst, någon känsla av att det är Billy Joels låtar hittar jag inte.
Det betyder inte att det är dåligt. Helen Sjöholm är skicklig och den som vill höra mer av henne kan lyssna på skivan och ha glädje av den.
Hennes senaste studioalbum, ”Visor”, släpptes 2002, så det finns helt klart ett sug efter med fler studioinspelningar med henne även om hon inte varit overksam under dessa år: Schemat har fyllts av skivinspelningar och turnéer med BAO samt film-, musikal- och teaterroller.
”She´s Always a Woman” (på albumet översatt med titeln ”Kvinnan för dig”) är låten som startade det hela. När Helen stötte på den igen, mitt i tankarna på ett nytt album, lyssnade hon igenom Billy Joels katalog och fann guldklimp efter guldklimp. Både känt och okänt. Tomas Andersson Wij, en av Helens favoriter bland sångtextförfattare, tillfrågades och tackade ja till att göra de svenska tolkningarna. Wij.
Om det är Tomas Andersson Wij som inte gjort bra tolkningar eller om Helen Sjöholm helt enkelt är Helen Sjöholm så mycket att det påverkar allt hon gör, det vet jag inte.
Dagens Nyheter har intervjuat Helen Sjöholm om albumet:
Allt är egentligen maken Davids ”fel”. För en tid sedan höll han på att föra in låtar på datorn och plötsligt dök Billy Joels ”She’s always a woman” upp i högtalarna.
– Det är en gammal favorit som jag har lyssnat mycket på för länge sedan. Jag hade den på ett gammalt blandkassettband, ett av de få jag behållit. Nu blev jag nykär i låten, berättar hon.
Relaterat: Betyg 4 i SVD.
Läs även andra bloggares åsikter om Helen Sjöholm, Billy Joel, recension, musik